Sex bör anpassas efter kvinnans fysiologi

Kristendomen har alltför sällan lyckats betona det rent lustfyllda, det lekfulla, det animaliska och sinnliga i den mänskliga sexualiteten, skriver John Sjögren ödmjukt i Dagen. Som motvikt till samhällets ökade konsumtion av pornografi lyfts reflektioner kring Eros och dess plats i religionen. Detta är en viktig aspekt, men i framhållandet av det “lustfyllda” blir det väsentligt att också förtydliga vad detta är. Inte minst för kvinnans skull.

Den del av kvinnans könsorgan som är känsligast för beröring kallas klitoris. Klitoris har enbart en funktion: Att frambringa sexuell njutning. Gud har alltså aktivt designat kvinnan att kunna njuta av sex. Men denna lust är beroende av tid – det är fysiologiskt omöjligt för en kvinna att bli upphetsad lika fort som en man.

Nära 50 procent av alla män i Sverige konsumerar pornografi flera gånger i månaden. Motsvarande siffra för kvinnor är 9 procent. Samtidigt blir de sexuella inslagen i böcker, filmer och serier allt mindre modesta. Jag kan inte mer än stämma in när Sjögren talar om en “pornografisering av mainstreamkulturen”.

Som Sjögren skriver existerar Eros här i förgrovad och extrem form: Ett ivrigt förspel med begär som huvudingrediens ska brådstörtat mynna ut i ett lustfyllt klimax. De inblandade blir sällan mer än två opersonliga kroppar vars enda syfte är att framkalla och uppleva maximal njutning.

Problemet är bara att kvinnan inte är skapad för att kunna njuta av sådant kvickt och hetsigt samlag. Mannen är, å andra sidan, designad på ett sätt som möjliggör njutning även vid långsammare sex – i vilket det finns rum för erotik, men också för sinnesnärvaro och mjukhet. Kropparna blir i första hand inte sexuella objekt, utan personer i interaktion. Lustan kan vara precis lika intensiv som vid hastigare samlag, men den får komma successivt. Så att kvinnan också hinner vakna – eller – kanske snarare anlända.

För vi “behöver se sex som kvinnans party”, som den kristna sexologen Glenn Hill uttrycker det. Kvinnan är (bokstavligen) den som bjuder in mannen och det är följaktligen efter hennes fysiologi som samlaget bör anpassas. Risken med att göra tvärtom är att sex blir ett party där kvinnan inte ens hunnit anlända eller närvara, innan mannen haft sitt roliga och känner att det är tid att runda av.

När Sjögren slår fast att: “Även den okontrollerbara erotiken måste bejakas och levas ut”, är det alltså väsentligt att detta inte blir synonymt med sexuella uttryck som är anpassade efter mannens sexualfysiologi. Jag skulle vilja skriva att den frekventa förekomsten av dessa uttryck främst är ett sekulärt fenomen, som kristenheten bör ta avstånd ifrån. Men sanningen är att denna typ av sexliv, där mannens fysiologi får styra, inte sällan präglar, och har präglat även kristna äktenskap genom historien. Det vill säga, i stället för att forma samlaget så att det är njutbart både för kvinnan och mannen har man dragit slutsatsen att hon inte har samma förmåga till njutning.

Kvinnans sexliv har då snarare fått bestå i att vara tillgänglig för och betjäna mannen i hans njutning. Ibland med hänvisning till bibelord som: “Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen” (1 Kor 7:4).

Än i dag finns det kristna ledare som förespråkar att kvinnor som inte själva njuter under sex ändå inte får neka sin make det. Det finns forskning som visar att detta ger psykologiska följder hos kvinnan som är högst snarlika dem hos en person som utsatts för upprepade sexuella övergrepp.

Men skapade då inte Gud klitoris? Denna, vars enda funktion är att frambringa njutning. Kanske borde vi snarare anpassa samlivet efter Guds design, än efter egna föreställningar om hur sex ska se ut? Förutom långsammare sex, kan det bland annat innebära att vi behöver överge tanken om att målet är själva penetrationen. Eftersom inte ens hälften av alla kvinnor kan få orgasm genom penetration.

Vidare får vi inte glömma att om vi betonar Eros plats i kristendomen, måste vi ännu mer betona hur avgörande tillit då är i parrelationer. “Okontrollerbar erotik” blir lätt destruktiv om det råder brist på kommunikation och öppenhet, om man inte kan tala om att “det där som var lustfyllt för dig fick mig att känna mig åsidosatt och objektifierad”. För de par som vill lära sig mer om ett jämlikt sexualliv rekommenderar jag podden Let’s talk about it av Moral Revolution, och ännu mer boken The great sex rescue av Sheila Wray Gregoire.

Sjöberg lyfter i sin artikel med klokhet en viktig aspekt. Vi behöver dock vara införstådda med att Eros i relationer alltid medför utmaningar och behov av reflektion kring hur sex är utformat. Mannen kan ju njuta av sex som är anpassat efter kvinnans fysiologi, men kvinnan kan inte på samma sätt njuta av de hastiga sex som ibland felaktigt får vara synonymt med lusta.