Skulle Gud låta större delen av mänskligheten plågas för evigt?

Frågan om himmel och helvete var redan tidigt ett hett ämne inom kristendomen. Origenes (185–254 e kr), grundaren av den österländska teologin, undervisade om allas slutliga frälsning. Först i och med kyrkofadern Augustinus väcktes frågor som “är somliga förutbestämda att vinna frälsning, medan andra blir förkastade?”

Jag hör folk säga: “De som är frälsta kommer till himlen och alla andra till helvetet”. Man tror att helvetet är en mörk plats där pinan är lika smärtsam som att bli bränd på bål. Men studerar man Bibeln i sin helhet upptäcker man att elden är ett utflöde av Guds natur. För att kunna vara nära Gud behöver vi alla leva i elden där konkurrenslystenhet, armbågsmentalitet, egoism, skryt och begär – sådant som snart skulle göra himlen till ett helvete – bränns bort tills endast guldet återstår.

Den tyske teologen Karl Barth (1886–1968) menar att Jesus är både den utvalda och den avvisade och endast i honom kan vi känna igen oss. Den enda som är predestinerad till fördömelse enligt Barth är Jesus Kristus.

Vid tidens fullbordan kommer nåden att segra, även över otro. Barths lära om predestination eliminerar möjligheten att förkasta mänskligheten. Eftersom Jesus redan har burit straffet på sig kan detta inte återupprepas av oss människor.

Min övertygelse är att det finns en väg till Gud, och det är genom Jesus. Under Jesu korsfästelse hängde vid hans sida två rövare. Den ena bad Jesus tänka på honom när han kom till sitt rike. Det räckte! Jesus svarade honom att de skulle sällskapa dit redan samma dag.

När det är skarpt läge, som i dödsögonblicket, verkar det hända mer i en människas liv än vi kan tänka oss. Vissa kommer tillbaka från en nära-döden-upplevelse med ett genuint gudsmöte, även då de tidigare varit ateister. Kanske fler har samma attityd som rövaren på korset hade i dödsögonblicket, även om de inte förstått sig på evangeliet under sin livstid.

Guds målsättning är att alla människor ska bli frälsta. Genom historien ser vi att Gud på flera sätt griper in och räddar sin skapelse. För Gud finns varken en början eller ett slut. Han är evig. I den ofta citerade bibelversen, Joh 3:16, står det att Gud älskade världen så mycket att han utgav sin egen Son för oss alla.

Men den fria viljan då? Inte ska någon tvingas in genom himlens port?

Givetvis inte! Jag är övertygad om att alla som lär känna Gud tackar ja till gemenskap med honom. Hungrar vi inte efter den villkorslösa kärlek som inte skrämmer, mutar eller manipulerar? Flera kyrkliga ledare har utövat maktmissbruk för egen vinning, därför är det förståeligt att många varken vill ha med kyrkan eller kristendomen att göra. Man kan inte heller dra slutsatsen att de valt bort Jesus som sin frälsare bara för att de valt bort kyrkan.

Att människans vilja skulle vara helt fri är dessutom orimligt. Erfarenheten säger oss att viljan är djupt påverkad av vilken kultur vi föds i.

Guds plan enligt Bibeln är tydlig: Alla knän ska böjas i Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herre (Fil 2:10-11). Jesus ska dra alla människor till sig (Joh 12:32). Han har övervunnit döden och har nyckeln till dödsriket.

En invändning blir att om detta stämmer är missionärens arbete att sprida nyheterna om Jesus meningslöst. Inte alls! Enligt Bibeln har Jesus befallt oss att etablera Guds rike på jorden. Om vi nonchalerar detta berövar vi människor möjligheten att få utvecklas i trons rika livskvalité och att smaka på Guds godhet redan här och nu.

Kommer Gud lyckas med sin plan? Skulle han som är kärlek vara förmögen att skapa människan för att sedan låta större delen av mänskligheten plågas i ett evigt pinorum?

Bibeln speglar i mina ögon en harmonisk enhet mellan Guds kärleksnatur och domsnatur och bär på goda nyheter om människans slutdestination. På den så kallade domedagen kommer vårt livsverk enligt Bibeln att prövas och brännas upp, men “själv skall han dock bli frälst, men som genom eld” (1 Kor 3:15).

Vredesdomen tog Jesus på sig. Han är vår ställföreträdare som likt i en amerikansk domstolsscen reser sig upp när domen ska falla och ropar “Objection, your honor!” och förklarar personen oskyldig. Domen blir alltså “icke skyldig”. Det är också en dom! När evangeliet sammanfattas till en enda fråga om man “kommer in” eller inte förminskas Guds storhet. De goda nyheterna är bättre än så!