Debatt
Vart tog väckelsemötena vägen?
GUDSTJÄNST. Är det bästa mötet att ta med en sökande, andligt törstande vän till? skriver Evert Englund.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Ingen kan väl fastställa när man i Pingströrelsen upphörde med “väckelsemöten”. Det bara blev så. I tider av tidstecken torde en väg vara att rikta om kompassen.
Många i vårt samhälle mår dåligt i olika avseenden och skulle behöva få ett möte med Jesus. Till vilken gudstjänst ska de gå – förmiddagsmötet?
Söndagförmiddagsmöten betjänar väl till övervägande del regelbundna gudstjänstbesökare som går dit för egen uppbyggelse. Är det bästa mötet att ta med en sökande, andligt törstande vän till? Eller för en helt utomstående att trilla in på för att få höra evangeliets klara budskap?
Flera kyrkor anordnar sångkvällar med läsarsånger – efterfrågan på sådana samlingar finns. Här kan fler ta efter. Men en sådan sångkväll möter nog framför allt en viss generations längtan.
Finns det kanske trots allt fortfarande ett behov av det mer “traditionella” väckelsemötet?
