Vesa Annala: Evolutionsteorin leder till svåra frågor

Hjälper insikter i modern fysik till att lösa de stora frågorna som har med Guds skapelse att göra, som Jan Blomgren låter oss förstå i sitt debattinlägg i Dagen? Eftersom jag inte är fysiker, bara en nyfiken teolog, skriver jag utifrån det perspektivet.

Först noterar jag att Blomgren har använt citattecken kring centrala begrepp i texten. Enligt honom skulle radioaktivt sönderfall och kosmisk strålning utgöra ”motorn” i evolution. Varför ordet ”motor” inom citattecken? Användning av citattecken signalerar något som läsaren bara kan försöka gissa sig till. För mig blir det en gåta hur dessa två fenomen skulle utgöra någon ”motor” i den föreställda evolutionen som skulle utmynna i myriader av olika former av liv och till slut medvetandet (det vill säga människan).

Blomgren skriver vidare att när Gud skapade världen fick vi evolutionen ”på köpet”. Evolutionen skulle då vara en ”biverkning” i Guds skapargärning där kärlek var målet. Evolutionen (”biverkningen”) ser Blomgren ändå som ”en konsekvens som en yttring av Guds omsorg om skapelsen." Hur kan en process där död och förintelse tar en central plats vara ett tecken på Guds ”omsorg”? Birgitta Forsman (evolutionist och etiker) skriver: "Den som inte kan förneka evolutionen men ändå vill behålla Gud väljer kanske att tro att evolutionen är Guds sätt att skapa världen. Själv hoppas jag att det inte är så, för om en medveten vilja valt att skapa de levande varelserna genom evolutionen – med allt lidande den processen har medfört – måste det vara en sadistisk vilja. Och en gud som är sadist är det värsta jag kan tänka mig.”

Om vi nu utgår ifrån Blomgrens reflektion uppstår många svåra frågor. Han skriver om slumpprocesser (elektricitet) i hjärnan som gör det möjligt att vi kan "tänka genuint nya tankar." Hur kan han veta att hans tankar i texten i Dagen är "genuina" om de i någon mening bara är ett resultat av slumpmässiga, elektriska processer i hans hjärna?

När jag läser detta blir jag påmind om vad Charles Darwin hade skrivit just om tilliten till människans tankeförmåga när han hade accepterat sin egen evolutionsteori, det vill säga att människans hjärna (och tankar) härstammar från ett lägre djurs sinne. Darwin fick en fråga om universums tillblivelse (om den möjligen hade blivit till genom en slump). Han svarade: ”Hur som helst har du gett utryck för min inre övertygelse, men så mycket klarare än vad jag kunde ha gjort, nämligen att universum inte är ett resultat av en slump. Men då uppstår inom mig ett förskräckligt tvivel om det mänskliga sinnets övertygelse är något att lita på, eftersom det har utvecklats från ett lägre djurs sinne. Kan någon lita på en apas sinne, om det nu finns någon övertygelse i ett sådant sinne?”

Det finns många fler och svåra frågor som uppstår om man accepterar evolution. Vad är "synd”? I det evolutionistiska perspektivet finns inget syndafall. Om inget syndafall varför Jesus död på korset? En ytterligare fråga: när Gud med sitt eget finger skrev på stentavlan, "ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer”, vad menade han då? Antagligen har Gud menat att vi ska läsa budordet innantill eftersom vi fortfarande har en tidsenhet som heter en vecka.

Tron på storskalig evolution skapar många svåra frågor, inte bara teologiska utan också frågor som har med frihet och mångfald att göra. Tron på evolution har blivit den sekulära statens officiella trosbekännelse. Många har lämnat den kristna tron just på grund av evolutionen. Under medeltiden var kyrkans "sanning" den enda tillåtna. I dag har den materialistiska ursprungsberättelsen monopol i det offentliga rummet. Och då undrar man: var finns de demokratiska och liberala krafter som slår vakt om mångfalden också i det offentliga rummet? Problemet är att det är just dessa krafter som har skapat detta monopol!

Vesa Annala