Vi är trygga i vår övertygelse och klarar olikheter - även på Nyhem

Det är med intresse jag läser diskussionen på Facebook och även här i Dagen kring ekumenik och ärkebiskop Antje Jackeléns kommande besök på Nyhemsveckan. Claes Waern ger respons på kommentarstormen i Dagen 19/5 med att det är naturligt att välkomna ärkebiskopen då hon företräder så många pingstvänner som är med i båda samfunden.

Hanna Lovisa Horgby uttrycker i ett debattinlägg i Dagen 2/6 att beskedet att ärkebiskopen ska predika på Nyhem mest väckt negativa känslor hos henne. Detta främst kopplat till att hon uppfattar att ärkebiskop Jackelén står för en annan frälsningslära och även skiljer sig från den gängse synen i andra avgörande teologiska frågor. Hur långt från det som kan anses allmänt hållet som sanning i Pingst kan man stå för och ändå få predika på Nyhem?

Jag är glad över engagemanget och omsorgen om evangeliet. Jag läser också mellan raderna hos Horgby en genuin önskan om att budskapet om Jesus kärleksfulla, avgörande offer på korset inte ska urvattnas. Det tycker vi helt lika om. Däremot känner jag motsatt gällande ärkebiskopens besök på Nyhemsveckan.

Horgby menar att ärkebiskopens besök skapar förvirring. Jag tror inte det. Bland annat för att det nog är uppenbart för alla att Jackelén inte är inbjuden (eller tackat ja) för att få någon att ändra sig i en lärofråga där det eventuellt inte finns samsyn. Ärkebiskop Antje Jackelén kommer som företrädare för en av samfundet Pingsts vänner: Svenska kyrkan.

Några av mina närmaste vänner och jag har stundom olika åsikter om livet och tron. Vår vänskap består inte av att vi trängs i samma åsiktskorridor. Vi är trygga nog i våra övertygelser för att klara olikheterna och det är jag glad för. Vänskapen är så berikande och jag kan ärligt vittna om att jag blivit välsignad med större tro genom dem.

Jag tror att ett avgörande ord är trygghet.

Vi måste vara trygga med vad vi uppfattar som sant. Om någon skulle bli förvirrad gällande Jesus som vägen till Gud på grund av ärkebiskopens besök så är det verkligen ett underkännande av vårt samfunds undervisning. Som pastor och predikant, flertalet gånger på Nyhem, har jag varken förkunnat eller hört något annat predikas under de trettio år jag varit där. Jag tänker att vi kan känna oss trygga med vår teologiska övertygelse.

Sett till samhällsdebatt och mediebevakning har det för många varit ett tungt år att vara pingstvän. En del av det som kommit fram är det bara att säga förlåt för, önska att det inte hade skett och göra vad vi kan för att det inte ska ske igen. Pingsts arbete med forskningsrapporten kring Knutby är ett bra exempel på det. Annat har mer känts som slag under bältet och har visat vår samtids djupa oförståelse för vad tro är.

Jag tycker att det både är ett uttryck för trygghet och generositet att ärkebiskopen tackar ja till Pingsts inbjudan att besöka Nyhemsveckan ett år som det här.

I vår tid, som kännetecknas av fenomen som cancel culture och guilt by association (ungefär: avstängningskultur och associationsskuld) så skulle den som är nervös hållit sig på avstånd. Jag är tacksam för att ärkebiskopen väljer att göra ett offentligt framträdande på pingströrelsen största sommarkonferens.

Rent medialt riskerar Jackelén så klart en hel del med en sådan medverkan. Jag ser det som ett uttryck för en vänskap mellan våra samfund, och det gör mig glad – på samma sätt som det gladde mig när Daniel Alm inbjöds att predika i Uppsala domkyrka 2017, i samband med firandet av reformationens 500-års jubileum. Jag ser även hur deras goda relationer går bortanför gästspel i kyrkorum, inte minst genom Sveriges kristna råds olika initiativ exempelvis gällande flyktingmottagandet.

Låt oss, som våra ledare, tro gott om varandra och söka största gemensamma nämnare, kärleken till Jesus och Guds kärlek till oss. Trygghet i min egen uppfattning och teologiska hemvist är en viktig grund. Sedan kan jag, om jag är ödmjuk nog, lära mig något av vem som helst – och en vän som tänker annorlunda än jag själv kan bli en verklig välsignelse.

Enhet är inget främmande altare där ett rent evangelium kan offras. Ekumenik är att ta Jesus ord, om att älska varandra och att enhet är ett tecken som hjälper världen att tro, på allvar. Det är en frukt av evangeliet, inte något som hotar det.