Vi har prioriterat karismatiska nådegåvor - nu behövs bättre undervisning

Så här på årets hetaste dag när vi här i Eksjö kan få upp till 35 grader, hettar det till också på Dagens debattsida. Krister Liljegren, pastor i Lidköpings missionsförsamling, skriver att ska vi stoppa medlemsraset i Equmeniakyrkan måste vi vara mer öppna för den helige Andes verk. Något som Ida Maria Brengesjö, församlingsutvecklare i Equmeniakyrkan, också tog upp i en uppmärksammad predikan på Hönökonferensen.

Ett sätt att vara mer öppen för den helige Ande är att undervisa mer om de andliga nådegåvorna. Under de 15 år jag varit med i Equmeniakyrkan har jag inte hört någon undervisning om nådegåvorna. Kanske har jag dåligt minne. Eller är det som Krister skriver, att vi är så osäkra och rädda för det karismatiska att vi kastat ut barnet med badvattnet.

En nära vän till mig som också är pastor i en av Equmeniakyrkans större församlingar uttryckte det så här. “Vi är alltför många som har blivit tilltryckta av en överandlig undervisning om de andliga nådegåvorna där endast några få gåvor räknas. Därför hukar vi oss när vi hör om Andens gåvor och känner oss oandliga och allmänt dåliga.”

Visst har hon rätt i att vi i karismatiska sammanhang ofta bara lyft fram de mer karismatiska gåvorna. Inte många andra viktiga nådegåvor som att tjäna, trösta och förmana. Hade vi undervisat mer om gåvan att förmana hade inte så många karismatiska församlingar och ledare kört i diket och så många hängivna medlemmar lämnat kyrkan och Gud. Därför blev jag både överraskad och glad när Equmeniakyrkan i Färdplanen, som tar upp det vi nu ska satsa på, hänvisar till Rom 12, 1 Kor 12 och Ef 4 – bibelord som lyfter fram hur viktiga nådegåvorna är.

Ska undervisningen om dem landa inte bara i Equmeniakyrkans församlingar utan också i Pingst behöver vi undervisa om dem på ett nytt, mer naturligt och avslappnat sätt.

Vi behöver lyfta fram den stora mångfald av gåvor som Bibeln talar om – inte bara några få. Vi får då inte heller glömma bort alla de naturliga gåvor som vi också har. Gåvor som är minst lika viktiga och som de andliga nådegåvorna ofta utgår från och uppgraderar.

Vi säger ofta att Gud har en plan för våra liv, men nästan aldrig hur vi upptäcker de gåvor Gud gett oss så att vi kan förverkliga den planen. Det är inte så svårt som vi tror. Vi kan utgå från vad vi är bra på, vad vi tycker är roligt och meningsfullt och vad vi känner att någon borde göra något åt. Men också från uppmuntran vi får från andra och det som växer fram inom oss när vi ber om Guds ledning.

Vi behöver också undervisa om hur vi får ett bättre självförtroende, en bättre självkänsla, hur vi övervinner vår rädsla att misslyckas och hur vi slutar jämföra oss med andra. Annars gräver vi kanske ner våra gåvor, som en av tjänarna gjorde i liknelsen om talenterna.

Gud värderar inte oss som vi själva gör. Det viktigaste är inte hur många gåvor vi fått. Inte heller om vi är framgångsrika kristna kändisar som man skriver om här i Dagen. Det viktigaste är att vi är trogna i det lilla. Att vi inte tröttnar och ger upp när vi inte ser några resultat och ingen annan än Gud kanske uppmärksammar och ser vad vi gör.