Vig samkönade eller avkragas - är det dit vi är på väg?

Bland motionerna till årets kyrkomöte i Svenska kyrkan finns en som tilldragit sig särskilt intresse. Det är motion nummer 83 av Jesper Eneroth (S) samt ledamöter från C, Visk och Öka. Motionärerna vill ha en ändring i Kyrkoordningen som innebär dels att en enskild präst som avstår från att viga två personer av samma kön ska anses diskriminera dem, och dels att detta ska leda till att prästen ska kunna förklaras obehörig till prästämbetet, “avkragas”.

Motionen är problematisk av flera skäl. Präster (och pastorer, imamer etcetera i andra trossamfund) är enligt Äktenskapsbalken inte skyldiga att förrätta vigsel (4 kapitlet 3 §). Det kan till exempel bli aktuellt om prästen uppfattar att det finns tvång med i bilden eller att samfundet i ett konkret fall inte tillåter giftermål, till exempel vid omgifte. Trossamfunden själva kan ha egna regler för sina vigselförrättare, det kan inte staten reglera, och enligt ett utslag i Europadomstolen kan inte staten lägga en vigselplikt på trossamfund och deras vigselförrättare.

Hittills har kyrkomötet sagt att det räcker med att Svenska kyrkan ser till att de som vill gifta sig kyrkligt kan göra det. Kyrkan diskriminerar alltså inte samkönade par (vilket motionärerna håller med om) samtidigt som den enskilda prästen inte heller av kyrkan åläggs vigselplikt.

Motionärerna vill nu införa en specifik inomkyrklig bestämmelse att en präst inte kan vägra viga två personer av samma kön enbart på grund av deras sexuella läggning. Prästen ska fortfarande ha rätten att vägra viga av andra skäl men inte av just detta skäl. Om prästen anmäls till domkapitlet, vilket krävs för avkragning, måste domkapitlet alltså utreda varför prästen inte ville viga. Det kräver att man tar reda på vad prästen egentligen tycker och tänker.

I praktiken riskerar avkragningen därför att bli ett straff för felaktiga åsikter. Det giftassugna paret kommer att få gifta sig - de vigs av en annan präst - och blir alltså inte diskriminerade. Även motionärerna medger att det inte är fråga om diskriminering “i juridisk mening”.

Som det nu fungerar är det kyrkoherdens uppgift att se till att ett samkönat par får kontakt med en präst som är beredd att viga dem. Motionärerna tycks se framför sig hur kyrkoherdar ska frångå detta och hänvisa paret till en präst som han eller hon vet inte vill viga dem. Hur klokt och omtänksamt är det?

Av formuleringar i motionen framgår att det egentligen inte är prästens vigselvägran man vill åt utan prästens åsikter om äktenskapet. Det ska inte få finnas präster som står för den klassiska synen på äktenskapet.

Motionärerna skriver att det är “fullt möjligt för Svenska kyrkans medlemmar att ha olika uppfattningar i frågan om äktenskapet” men att det är “tveksamt om ett samkönat par skulle vilja engagera sig i en församling där det finns präster som underkänner deras kärlek.” Därför måste kyrkan ingripa mot sådana präster. Det är själva åsikten som måste bort.

Detta väcker en helt grundläggande fråga: Vad är det egentligen för sorts kyrka vi vill vara?

Det finns i Svenska kyrkan en rikedom av olika fromhetstraditioner, med olika teologiska och andliga betoningar, även sådana som står för en mer konservativ och klassisk äktenskapssyn. När kyrkomötet år 2009 tog beslutet om kyrklig vigsel av samkönade par sades det samtidigt att Svenska kyrkan rymmer två linjer när det gäller äktenskapssyn. Det var ett sätt att slå vakt om den mångfalden. Tanken är att vi inte behöver vara eniga i alla frågor för att kunna tillhöra samma kyrka. Att det finns medlemmar, och präster, som inte tycker som jag eller som har betänkligheter mot mitt sätt att leva är något som jag får stå ut med. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en gemenskap i tron på en enda Herre, Jesus Kristus.

Vi är många som anser att vi ska fortsätta värna den mångfalden och toleransen. Motionärerna vill uppenbarligen inte det. De tycks mena att gemenskapen i församlingen inte kan fungera om det finns olika åsikter om äktenskapet. Motionärernas kyrka blir en åsiktsgemenskap, likriktad och försnävad. Vi menar att det är helt fel väg att gå.

Och hur rimligt är det att ställa präster i en situation där de måste handla mot sitt samvete för att få fortsätta vara präster? Svenska kyrkan står ändå i traditionen från Luther, munken som för sitt samvetes skull vägrade kompromissa med sin tro.

Frågan om diskriminering har hittills hanterats väl genom att alla samkönade par som velat gifta sig i Svenska kyrkan har kunnat göra det men utan vigseltvång för den enskilda prästen. Inget par diskrimineras och ingen präst tvingas att handla mot sitt samvete. Vi menar att Svenska kyrkan bör fortsätta så.