Dagen granskar Följeslagarna på plats

En solig morgon vid vägspärr 300

BETLEHEM. Det är en solig fredagsmorgon i Betlehem. Palestinier passerar i strid ström genom den stora israeliska vägspärren på vägen till Jerusalem.

Stämningen är relativt avspänd, i alla fall jämfört med det enorma trycket i gryningen på vardagar när tusentals människor pressar på för att ta sig till jobbet

Nu är många finklädda. Hela familjer kommer till spärren som ser ut som en terminal. Muslimer ska till fredagsbönen i al Aqsa-moskén, kristna ska shoppa i Jerusalem eller besöka släkt och vänner.

– Det flyter på bra i dag, alla grindar är öppna. På fredagen går folk till bön. Också kvinnor och barn kommer i dag, säger Anna-Sara Hjertström (bilden).

Hon är stationerad i Betlehem på uppdrag av Ekumeniska följeslagarprogrammet, ett projekt som har debatterats intensivt både i riksdagen och i Dagens spalter under våren.

– Det kan vara extremt långa köer andra dagar. Då är vi på plats från halv fyra på morgonen. Mer än 10 000 människor ska passera, alla ska igenom svängdörrar och kontroller, säger hon.

– Då blir det lätt kaos och trängsel. Ambulanser larmas. Det är som på en rockkonsert, folkmassan trycker på både bakifrån och framifrån.

Har blivit ett bekant ansikte

Anna-Sara Hjertström, 31, arbetar på studieförbundet Bilda i Borlänge där hon är konsult med inriktning på frikyrkan och asyl. Nu står hon som följeslagare vid Vägspärr 300 i Betlehem, den israeliska kontrollstationen nära Rakels grav på huvudvägen till Jerusalem.

Hon hälsar vänligt på människorna som passerar. Flera palestinska kvinnor kramar henne. Anna-Sara har varit tre månader i Betlehem och blivit ett bekant ansikte för många på platsen.

Lätt hamna på svarta listor

Palestinier måste ha tillstånd för att ta sig in från den ockuperade Västbanken och till östra Jerusalem. Israel motiverar detta med säkerhetsskäl, men reglerna är komplicerade och ändras ofta – och det är lätt att hamna på olika ”svarta listor”.

Kvinnor över 45 år behöver inte tillstånd och inte heller män över 55 år om de kommer efter klockan åtta på morgonen och ska till kyrkan eller moskén i Jerusalem för att be.

Vägspärr 300 har i många år varit ökänd för sina kaotiska förhållanden, men har byggts ut under senare tid. Konfrontationer är vanliga mellan palestinier och israeliska soldater – och under senare år allt fler privatanställda vakter – som bemannar spärrarna på Västbanken.

– En kvinna blev inte insläppt, hon hade inte giltigt tillstånd. Vi hjälpte henne att ringa en israelisk människorättsorganisation. Det löste sig inte, men hon fick hjälp, säger Anna-Sara Hjertström.

Debatterad, okänd och känd

Anna-Sara Hjertström är utsänd som frivillig inom ramen för Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Verksamheten startades av Kyrkornas världsråd 2002 och är känd som EAPPI, vilket är initialerna i dess engelska namn, Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel.

Sveriges kristna råd är huvudman för den svenska delen i vilken ett tiotal kyrkor och organisationer medverkar.

Syftet är att med internationell närvaro ”bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten”, enligt programmets svenska hemsida. ”Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet med utsatta grupper – såväl palestinier som israeler”, heter det vidare.

Flera honnörsord

EAPPI listar på sin engelska hemsida med hjälp av en rad honnörsord de principer man anser präglar verksamheten: mänskliga rättigheter, internationell rätt, opartiskhet, icke-våld. Också ”påverkansverksamhet” (advocacy) är en huvuduppgift för följeslagarprogrammet.

Men alla är inte lika övertygade om att organisationen står upp för dessa ideal.

Praktiskt taget okänt i Israel

Både i Sverige och andra länder riktar med jämna mellanrum kritik mot EAPPI som anklagas för att ensidigt ta ställning för den palestinska sidan i den komplicerade konflikten – och för att i sitt påverkansarbete enbart föra fram den palestinska ståndpunkten.

Debattens förs oftast i de olika följeslagarnas hemländer där de bedriver ”obligatoriskt informationsarbete” efter hemkomsten. I Israel är EAPPI praktiskt taget okänt, men en regelbunden israelisk kritiker genom åren är NGO Monitor.

Det är en organisation som ofta beskrivs som högerorienterad och som granskar icke-statliga organisationer (non-governmental organizations, NGO). Den är starkt kritisk mot främst människorätts- och vänstergrupper, både israeliska och internationella.

Som alla andra aktörer i israelisk-palestinska sammanhang är NGO Monitor kontroversiell och anklagas för partiskhet av meningsmotståndare.

Följeslagarprogrammet

• Startade 2002 av Kyrkornas världsråd på inbjudan av lokala palestinska kyrkor.
• Sedan dess har cirka 1 800 följeslagare från 21 länder skickats ut.
• Deras uppgift är bland annat att observera och rapportera brott mot mänskliga rättigheter.
• Sveriges kristna råd organiserar den svenska delen av programmet, som finansieras av Sida.
• Sverige skickar ett 20-tal följeslagare varje år.

Följeslagare i Hebron. (Mikael Stjernberg)

NGO Monitor, som själv är en NGO, har ägnat EAPPI flera rapporter.

Den senaste kom i januari i år och har titeln ”EAAPI: Kyrkornas världsråds träningsläger för anti-israeliskt påverkansarbete”.

Där skriver man bland annat att Kyrkornas världsråd har skickat 1 800 frivilliga till Västbanken, men inte har liknande aktiviteter i andra konfliktområden.

”Genom att peka ut Israel är EAPPI ett uttryck för antisemitism som den definieras av International Holocaust Remembrance Association. Trots att EAPPI marknadsför sig som ett program för mänskliga rättigheter och beskydd lägger man stark tonvikt på politiskt påverkansarbete före, under och efter resan.

När volontärer återvänder till sina hemländer och kyrkor engagerar de sig i anti-israeliskt påverkansarbete som bojkottkampanjer (BDS) och jämför Israel med apartheidregimen i Sydafrika och med Nazityskland”, heter det i rapporten.

”Medveten om kritiken”

International Holocaust Remembrance Association (IHRA), som nämns i texten, är ett internationellt samarbetsorgan för utbildning om Förintelsen med säte i Berlin.

Det grundades 1998 av Sveriges statsminister Göran Persson och definierar antisemitism bland annat som att använda ”dubbla måttstockar” i kritiken av Israel och att ”jämföra samtida israelisk politik med nazisternas”.

– Jag är medveten om att det finns kritik mot EAPPI, men för mig har programmet ett tydligt budskap: Att med sin närvaro minska konflikten. Det är inte kontroversiellt att visa tydligt att vi står mot våld, säger Anna-Sara Hjertström.

– Palestinierna lever under ockupation och har begränsad rörelsefrihet. Självklart står vi på palestinierna sida, de behöver stöd. Men vi är inte mot den andra sidan för att vi står för mänskliga rättigheter. Självklart ska israeler känna sig trygga, säger hon.

Anna-Sara berättar att en del av uppgiften är stå vid skolor nära vägar som trafikeras av israeliska bosättare och soldater, detta för att ge palestinska skolbarn en känsla av trygghet.

– Som kristen känns det som en väldig förmån att få befinna sig här. Att sprida fredens budskap, lyssna på någons berättelse, stå vid någons sida, säger hon.

Anna-Sara och andra företrädare för EAPPI betonar att deltagarna också träffar israeler och till exempel deltar i judiskt sabbatsfirande i Jerusalem.

”Är judiska barn mindre värda?”

Noomi Berlinger-Stahl flyttade till Israel från Sverige för snart 40 år sedan och bor i Jerusalem.

Hon anser att om EAPPI verkligen engagerar sig för lidande på båda sidor borde följeslagare ha varit på plats hos de utsatta människorna i södra Israel de senaste dagarna – när raketer från Gaza regnade över området.

Hon berättar att medlemmar i hennes synagoga tidigare bjöd hem EAPPI till sabbatsmåltider, men har slutat med det för att inte fungera som ”fikonlöv”.

– Följeslagare skulle ha behövts i Sderot i södra Israel de senaste dagarna. Är judiska barn mindre värda beskydd och tröst? Är deras lidande mindre intressant? säger Noomi Berlinger-Stahl, som tidigare var ordförande i synagogan Yedidya i Jerusalem.

– Min församling, som är mycket gästvänlig och öppen, har slutat att ta emot de här grupperna. Vi kände att vi var ett fikonlöv, att syftet var att EAPPI skulle kunna säga att de har kontakt med båda sidor. De kan inte balansera månader av propaganda från ena sidan med ett möte med en judisk familj, säger hon.

”Första gången jag hör talas om dem”

Trots att följeslagarprogrammet väcker starka känslor, för och emot, bland kristna runt om i världen, står det inte direkt i fokus för den politiska uppmärksamheten på plats i Mellanöstern.

– Första gången jag hör talas om dem. Är det verkligen viktigt? säger en talesperson för Israels utrikesdepartement till Dagen.

När Dagen ringer en talesperson för den palestinska regeringen i Ramallah för att få en kommentar är denna först övertygad om att förkortningen EAPPI har med Europaparlamentet att göra. Efter förklaringen att det handlar om kristna från Kyrkornas världsråd som står vid vägspärrar och skolor får jag svaret:

– Jag har aldrig träffat någon av dem och har ingen aning om vad de gör. Beklagar.

Palestinsk biskop: Ett bra program

Biskop emeritus Munib Younan (bilden), som följt EAPPI sedan starten 2002, är inte överraskad över att programmet är okänt på den högsta politiska nivån. Han säger att följeslagarna däremot är välkända lokalt av borgmästare och andra i de städer och byar där de verkar.

Munib Younan ledde den evangelisk-lutherska kyrkan i Jerusalem i 20 år och var ordförande i Lutherska världsförbundet i tio år.

Han berättar att han och andra kristna ledare i Jerusalem 2002 fick en fråga från Kyrkornas världsråd om rådet kunde göra någon insats i det spända läget.

Det var i början av den andra intifadan med blodiga palestinska självmordsbombningar och massiva israeliska militära räder.

Kyrkoledarna föreslog följeslagare på plats – och resultatet blev EAPPI.

– Det handlar inte om aktivism, utan om att vara följeslagare i en tid av ockupation och brott mot mänskliga rättigheter. Det är ett bra program som hjälper människor att arbeta för fred och rättvisa, säger den palestinske biskopen.

– De är här på inbjudan av de lokala kyrkorna. De har ett klart mandat att följa människor som lider. De bildar en mänsklig kedja för fred och försoning, säger han.

Munib Younan anser att kritiken mot EAPPI är ”orättvis”, särskilt när den handlar om antisemitism. Han säger att Kyrkornas världsråd och kyrkorna i Heliga landet entydigt tar ställning mot antisemitism.

– Vi kan inte kontrollera vad följeslagare säger och skriver när de kommit hem. En del är starkt tagna av situationen, en del gör misstag. Men jag håller inte med om att kritik av Israels brott mot mänskliga rättigheter är antisemitism, säger han.

Ser inslag av antisemitism

Daniel Laufer, internationell talesperson på NGO Monitor i Jerusalem, anser däremot att det finns inslag av antisemitism och demonisering av Israel både i EAPPI-deltagares och i Kyrkornas världsråds uttalanden.

– De gör väldigt extrema uttalanden, antisemitiska eller på gränsen till antisemitiska. Det är inte vad man väntar sig av en organisation som säger att den verkar för fred, säger Daniel Laufer.

– Generalsekreteraren i Kyrkornas världsråd har jämfört Israel med den nazityska ockupationen av Norge. Det är definitionsmässigt antisemitism. Det är inte konstigt att folk kommer ut ur programmet med mycket radikala och trångsynta åsikter.

– De flesta av deltagarna i EAPPI kommer säkert med goda avsikter. Men de har väldigt lite kontakt med det israeliska samhället. För att bemöta den kritiken har de börjat fira judisk sabbat i Jerusalem, men då träffar de bara likasinnade radikala israeliska grupper, säger han.

”Inbjudna av kyrkor”

Owe Boersma (bilden), EAPPI:s internationelle samordnare och ledare av dess verksamhet i Jerusalem, tillbakavisar kritiken rörande antisemitism och bristande kontakt med det israeliska samhället. Han säger att EAPPI träffar rabbiner, besöker förintelsemuseet Yad Vashem och deltar i judiska sabbatsmåltider.

– Kyrkan har en lång dålig historia av antisemitism, vi är skyldiga att sträcka ut en hand till judar och israeler. Det är svårt och kräver öppenhet på båda sidor, säger Owe Boersma.

– Antisemitism måste tas på allvar. NGO Monitor hittade tre, fyra exempel på antisemitism. Smaklösa och förskräckliga uttalanden, men exemplen är gamla. Om jag skulle bli uppmärksammad på ett sådant yttrande skulle vi naturligtvis vidta omedelbara åtgärdet, till exempel skicka hem personen.

– Vi är här på inbjudan av kyrkorna i Heliga landet, vi är kallade av våra egna. Det är inte lätt att vara kristen i arabvärlden. De kristna palestinierna ser vår närvaro som en tjänst till hela det palestinska samhället, säger han.

Owe Boersma understryker att konflikten är komplicerad och att EAPPI inte är på plats för att ”ge en lösning”. Han säger att deltagarna åker hem med ”en djup förståelse”.

– Några är mindre pro-palestinska när de åker hem än när de kom hit. Några kommer hit med en enkelspårig uppfattning om vem som är den dåliga sidan i konflikten, säger han.

Arne Lapidus

Arne Lapidus är Dagens korrespondent i Israel.