Därför provocerar predikanten Jens Garnfeldt

Höstluften är klar och kall. Det är en alldeles vanlig onsdagskväll och över staden börjar det skymma. Ingenting skvallrar om den eld som i kväll ska spridas över Umeå. Den gudseld som den danske mirakelpastorn Jens Garnfeldt säger sig förmedla och som ska gå ut över hela Europa, med hjälp av hans organisation.

Några affischer syns dock inte till. Eller annonser i lokaltidningen. Det 50-talet personer som letat sig till Folkets hus i stadsdelen Ersboda verkar veta vart de ska ändå. Stämningen i lokalen liknar gamla tiders väckelsemöten och människor hälsar på varandra med ”halleluja” och ”amen”.

– Nu känner jag att det är tid för Sverige. Nu ska Umeå få del av Guds kraft, lovar den danske predikanten och förväntningarna i lokalen är höga.

Gudstjänsten inleds, men utan musik. Desto mer tid för prat. Efter förra hösten, då Garnfeldt medverkade under Jesusfestivalen på Kanal 10, har han blivit något av ett tv-fenomen. Visserligen har den kristna tv-kanalen avslutat sam­arbetet, men den gav honom en plattform. Tillsammans med klipp som sprids på Youtube verkar Jens Garnfeldt – som själv titulerar sig som gudsman – ha fått ruljans på sin verksamhet. Även om besöksantalet varierar har han precis genomfört en Norrlandsturné på drygt femton orter och planerar under hösten att hålla predikoserier i Norge, Finland och Schweiz.

Väcker starka känslor

Vem är denne man? Hur relaterar övriga kyrkor till honom? Och stämmer det att mirakel sker på hans möten? En sak är säker: Jens Garnfeldt väcker känslor. I Jönköping blev det rabalder när kommunen fick kalla fötter och i sista stund n­ekade Kanal 10 och Jens Garnfeldt tillträde till en bokad gymnasieskola. Under våren har både Sveriges radio, Aftonbladet och en rad lokaltidningar granskat den danske predikantens verksamhet.

Men det var då. Nu har han tillsammans med några pastorskolleger i stället startat en egen missionsorganisation, Mission to Europe. En stor del av tiden i gudstjänsten går åt till att vädja om pengar för att kunna förverkliga visionen: ”att föra väckelsens eld till din stad”.

Med väckelse menar den kostymklädde predikanten det som händer i församlingen när kristna fylls med Guds kraft för att utföra tecken och under. Följden blir att människor runtomkring börjar tro. Sonny Lindgren som ingår i nätverket håller offertal:

– Det finns inget ministry som jag ger mindre än 100 kronor per månad till. Står jag här och skryter? Nej, men vi kan vara frimodiga med vad vi ger. Jesus hade koll på änkan som gav sina sista mynt, säger han.

Polemik med en tänkt motståndare

Det är svårt att sätta fingret på det, men mycket av det som sägs under Jens Garnfeldts möten, både i Umeå och i tv-inspelningar, går i polemik med en tänkt motståndare. Vilken denna är uttalas aldrig, men det ligger nära till hands att tro att det är de etablerade kyrkorna. De som inte vill lyssna, de som inte har blivit uppväckta. De som till stor del är skeptiska till det som han håller på med.

Positionen är tydlig: Mission to Europe kommer utifrån – med ett brinnande budskap till församlingarna. Men samtidigt som Jens Garnfeldt vill resa överallt för att bygga broar och stötta församlingar är tonen tidvis hård:

– Jag har aldrig varit i ett land, där jag mött så mycket dömande attityder från pastorer som i Sverige, deklarerar han inför den församlade skaran.

Plötsligt får han syn på Dagens reporter med anteckningsblock.

– Är du journalist, frågar han rakt ut i mötet.

– Ja.

– Från vilken tidning?

Mötet tar en liten paus när svaret kommer. Stämningen är kompakt och allas ögon är riktade mot mig. Någon kommer fram och säger ”Välsigne Dagen, och det viktiga jobb du gör”, och återgår snabbt till sin plats.

– Ni journalister tycker att vi pratar mycket om pengar. Men tror du att vi gör det här för att bli rika? frågar Jens Garnfeldt och pekar på sin rygg och fortsätter:

– Står det idiot här? Det finns hundratals sätt att bli rik om man vill det. Men vi måste prata om pengar för att göra det möjligt för väckelsens eld att spridas i Sverige. För Dagen betalar väl inte de här kampanjerna? Vi kanske skulle skicka räkningen till er.

Irritation eller humor? Svårt att säga. I starkt karismatiska sammanhang pratar man ibland om ”kritikens och negativismens ande”. Denna sägs vara motståndare till det Gud vill göra med ett land, och kritiska frågor tolkas ofta som ett uttryck för detta motstånd. Men det kan ju också handla om något som både Bibel­n och karismatiken lyfter fram – att pröva allt.

Börjar fnittra okontrollerat

Gudstjänsten mynnar ut i ett eftermöte där alla typer av uttryck är tillåtna. Speciellt en ung kvinna fastnar på näthinnan. Hon beter sig fullt normalt när hon kommer in i lokalen. Ser glad och trevlig ut. Efter en stund börjar hon fnittra okontrollerat. Sedan börjar hon skaka, rycka spasmiskt och skrika. Det är i sig inte ovanligt i starkt karismatiska sammanhang, men det är ändå svårbegripligt.

De flesta skulle avfärda scenen som ren galenskap. Men för oss som gjort olika erfarenheter av en helig Gud är det inte fullt så enkelt. Några veckor går och jag söker upp kvinnan.

Hon berättar att det är som att sticka in fingrarna i vägguttaget och säger att hon tidigare blivit helad från en svår neurologisk sjukdom. Tacksamheten över återvunnen rörlighet bubblar fram när hon känner Guds närvaro, och det tar sig tydligen uttryck i skakningar och tjut.

– Jag kan på ett sätt kontrollera det, men ändå inte. Jag känner mig helt trygg med Jens Garnfeldt och blir inte rädd när jag manifesterar. Men det är jobbigt när folk tror att man är besatt och sådär. För så är det verkligen inte. Mitt mål är inte att skrämma människor, säger hon.

Kan du förstå att man blir orolig när man ser dig?

– Ja, absolut. Jag kan också bli obekväm när jag ser andra manifestera på samma sätt. Men det finns en bild som jag tycker är väldigt fin. Om vi är som träd och Guds ande är som en vind, så vet vi ju att träden reagerar olika. Asplövet darrar, medan tallen står ganska still. På samma sätt är det med oss.

Ben som växer ut

Just det här med helanden är en viktig del av Garnfeldts verksamhet. I flertalet klipp på You­tube ses hur han utlovar helanden, och ofta ställer han också diagnos. Ben som växer ut vill han gärna visa. Han är dock inte lika säker när en förlamad kvinna i rullstol rullas fram i mötet i Umeå.

– När vi ber för helanden är det inte säkert att undret sker på en gång, förklarar han.

Fyra pastorer ställer sig runt henne och ber högt. I kväll sker dock inget synbart och hon rullas ut av sin man. Kvinnan, som vill vara anonym, lovar att ringa Dagen när helandet har skett, för hon är övertygad om att detta kommer att ske.

– Nu får du inte låta fienden så in tvivel, säger Owe Carlsson, en av pingstpastorerna som ber för henne.

Hur ser då andra kristna ledare på Garnfeldt och hans möten? Jag ringer andra församlingar i området. Många har tackat nej till samarbete, men önskar honom samtidigt välgång.

– Vi tror inte riktigt att det är tid att göra på det sättet som han gör det. Stilen hör till en annan tid på något sätt. Vi är förbi det, säger en av pastorerna som Dagen pratar med.

Formades på Livets ord under tidigt 1980-tal

Jens Garnfeldts ton och undervisning formades av Livets ord och dess tidiga undervisning på 1980-talet då han gick bibelskola i Uppsala. Men medan Livets ord i Uppsala har gått vidare, verkar det som Jens stannat kvar i en form som är bekant från videoinspelningar från förr.

Inga företeelser verkar heller uppstå ur ett vakuum och varken bön för utväxta ben eller det frekventa uttalandet av ”fire” är något som den danske predikanten kommit på själv. Förebilder finns främst i USA och evangelisterna Todd Bentley, Benny Hinn och Rodney Howard Browne är några av dem som gör på samma sätt. Många av uttrycken påminner också om det som skedde under den så kallade Torontoväckelsen på 1990-talet.

Väl tillbaka från Uppsala grundade Garnfeldt Köpenhamns bibelcenter 1988 och de senaste åren har han ägnat stor del av sin tid åt att resa runt och predika i världen. I Danmark är han dock inte speciellt välkänd hos allmänheten och är knappt omskriven i medier

Annan framtoning utanför scenljuset

Ungefär samma bild som de svenska ledarna, ger andra frikyrkor i Köpenhamn. Men det verkar inte besvära Garnfeldt. Enligt honom finns nämligen massor av partners runtom i världen. Och kampanjerna lär fortsätta, med eller utan stöd från andra församlingar.

– Jens gör så gott han kan och han vill tjäna Gud. Han är en person som fått en gåva, men hans möten har väldigt mycket fokus på just den gåvan. Jag tycker heller inte om sättet han har när han kallar fram människor på scen, säger en dansk frikyrkopastor som Dagen pratar med.

Tillbaka till Folkets hus i Umeå. Mötet ebbar ut och jag ber att få prata med Jens Garnfeldt. Den högljudde predikanten som ropar ”fire” och får folk att ramla till marken är som bortblåst när vi sätter oss runt ett bord. Tonen är också mjukare än från scen, och han börjar med att berätta att han inte alls tycker illa om Dagens reporter.

Men du framstår som en aningen extatisk person på scen, och stillsam när man sitter öga mot öga. Det är svårt att få ihop de bilderna.

– Ja, men det är för att du inte är van. Om du var med mig i Tyskland eller Brasilien skulle du se att det här är vardag. Du har din begränsade erfarenhet av kyrkor. Många undrar varför jag skriker så mycket, men om du hade haft samma eld och hunger som jag inom dig så hade du också gjort det.

Andra kyrkor erbjuder ofta förbön i slutet av gudstjänster. Men du väljer ut från scen vilka som ska komma fram. Vad händer med respekten för den enskildes integritet?

– Man märker direkt vilka som är mottagliga och vilka som är reserverade. De som är hungriga tar jag fram, men de andra låter jag vara.

Och du kan avgöra detta från scen?

– Självklart.

Du har en väldigt hård ton mot andra kristna ledare. Är det så smart om du samtidigt vill samarbeta med dem?

– Ja, men om du ser i Bibeln kallar Johannes döparen ledare för huggormsyngel och Jesus kallar dem vitkalkade gravar. Så långt går inte jag. Men jag kanske är kallad att vara lite av en provokatör, säger han.

Lokalen måste låsas och vi skiljs åt. Om väckelsens eld tändes i Umeå i kväll verkar den snabbt ha dragit förbi. I kvällsdimman visar klockan på de mäktiga tornen på Umeå stadskyrka halv tolv. I centrum är det alldeles tyst. Mission to Europe har dragit vidare söderut.n

Joakim Lundgren

Joakim Lundgren är tidigare reporter på Dagen.