Flydde konvertiten i prästens resväska?

En söndag i februari 2020 händer det som inte ska kunna hända – en man i 20-årsåldern är plötsligt borta från Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle. Dagen kan i dag berätta historien bakom det osannolika försvinnandet som har lett till att två kvinnor, varav den ena är präst, riskerar fängelse. Själva nekar de till brott.

– Det är ovanligt och säreget att ett brott som främjande av flykt skulle kunna begås genom att föra ut någon i en resväska, säger kammaråklagare Arek Nowak till Dagen.

Klockan 8.55 på morgonen den 23 februari 2020 ringer klockan på besöksporten vid förvarsenheten i Gävle. På utsidan av grinden står två kvinnor från Stockholmsområdet som vill komma in. De har besökt förvaret tidigare och är därför inte obekanta för personalen.

En av kvinnorna arbetar som präst i Svenska kyrkan och kommer fortsättningsvis i artikeln att kallas Prästen. Den andra kvinnan är engagerad i familjehemsverksamhet och benämns framöver som Familjehemskvinnan. Kvinnorna känner varandra och nu har de rest till Gävle för att träffa en gemensam bekant – en man som enligt Migrationsverkets uppgifter är 20 år gammal och sitter inlåst på förvaret i väntan på utvisning till Afghanistan.

En av de anställda på förvaret går till besöksentrén och möter kvinnorna. Solen har gått upp och det kommer att bli en fin dag. Men termometern visar bara på några enstaka plusgrader och kvinnorna har vinterkläder på sig.

Dagen har läst polisutredningen där händelseförloppet berättas. Mannen, som vi kallar Vakten, noterar att Prästen drar en svart resväska och frågar vad den innehåller. Han får veta att det är saker som tillhör kyrkan. Migrationsverkets personal får varken kroppsvisitera besökare eller söka igenom väskor, men Vakten frågar om det är nödvändigt att ta in väskan. Svaret han får är att väskan behövs och han tar med Prästen och Familjehemskvinnan till besöksrummet.

I ett hörn finns lite barnleksaker och framför det ej öppningsbara fönstret i bortre änden av rummet står ett träbord, en röd soffa och en grön fåtölj. En stor gardin täcker fönstret och på en av de vitmålade väggarna hänger en röd inredningsdetalj. I övrigt är det tomt.

Vakten går därefter och hämtar 20-åringen från den låsta avdelningen, följer honom till besöksrummet där kvinnorna väntar och lämnar rummet.

“Vi blir kvar här en stund”

10.30 ringer Prästen efter personalen och meddelar att hon vill lämna förvaret. Vakten går då, enligt polisutredningen, tillsammans med en kollega mot besöksrummet. I hallen utanför rummet möter de Prästen som redan har gått ut och står med resväskan bredvid sig. Samtidigt sticker Familjehemskvinnan ut huvudet vid dörren till besöksrummet som står på glänt och säger “vi blir kvar här en stund” och stänger sedan dörren.

Vaktens kollega stannar kvar i hallen med Prästen medan Vakten går in i “kontrollrummet” där han öppnar slussdörrarna så att Prästen kan lämna byggnaden.

När Prästen går genom den yttre grinden, ett 30-tal meter längre bort, noterar Vakten att det ser ut som att Prästens resväska är tung och att hon måste ta i för att dra den. Han tänker dock inte mer på det utan går tillbaka till hallen där kollegan fortfarande befinner sig och tillsammans går de in till den låsta avdelningen igen. Dörren in till besöksrummet, där de utgår från att Familjehemskvinnan och 20-åringen befinner sig, är fortfarande stängd.

Fruktlös jakt efter 20-åringen på förvaret

11.27 ringer Familjehemskvinnan från besöksrummet och frågar Vakten om han har tagit tillbaka 20-åringen till den låsta avdelningen. Vakten svarar nej och frågar varför Familjehemskvinnan undrar detta. Enligt polisutredningen berättar Familjehemskvinnan att 20-åringen har gått till toaletten som ligger i anslutning till besöksrummet och att han inte har återkommit därifrån.

Vakten och en kollega beger sig omedelbart till besöksrummet där de bara hittar Familjehemskvinnan.

Reser från Sverige till Tyskland

20-åringen kommer till Sverige sommaren 2015. Han söker asyl den 21 oktober och uppger då att hans farbror vill döda honom för att komma över ett arv. I mars 2017 beslutar Migrationsverket att avslå asylansökan – berättelsen anses inte vara trovärdig. 20-åringen överklagar utvisningsbeslutet, men i september gör förvaltningsrätten samma bedömning och det beslutas att 20-åringen ska lämna Sverige senast den 17 november samma år.

Innan utvisningen hinner verkställas lämnar dock 20-åringen Sverige och tar sig i stället till Tyskland. Där söker han asyl och registreras under en annan identitet. Men när detta uppdagas överförs han, i enlighet med Dublinförordningen, till Sverige i mars 2018 och tas i förvar igen.

I april 2018 beviljas 20-åringen en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd. Denna gång anför han två nya skäl. Dels har han under vistelsen i Tyskland hotats av två afghanska män. Dels har han blivit kristen. Enligt 20-åringen besökte han en kyrka i Sverige två eller tre gånger innan han reste till Tyskland. I Tyskland har han, genom en person som han lär känna på förläggningen där han bodde, blivit mer intresserad av den kristna tron.

En månad senare får han ändå ett nytt avslag. Detta överklagas och den 18 juni 2018 döps han av Prästen som nu står anklagad för att ha hjälpt honom att rymma från förvarsenheten i Gävle.

Trots att Prästen och Familjehemskvinnan, samt ytterligare två personer, intygar att 20-åringen är kristen avslår förvaltningsrätten överklagandet i juli. Domstolen gör bland annat bedömningen att 20-åringens religiösa övertygelse inte är genuin.

I oktober vinner beslutet laga kraft. Men utvisningen går inte att verkställa eftersom 20-åringen har försvunnit för andra gången.

Återfinns efter bilkrock i Stockholm

Sent på kvällen den 9 januari 2020 krockar en bil vid Telefonplan i södra Stockholm. När polisen anländer till platsen påträffas 20-åringen och vid ytterligare utredning på plats visar det sig att han har ett gällande utvisningsbeslut och att han har varit efterlyst sedan den 9 januari 2019, på dagen exakt ett år. Polisen beslutar därför att ta honom i förvar.

Kort därefter transporteras 20-åringen till Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle och det beslutas att han ska ha lämnat Sverige med ett chartrat flygplan till Afghanistan senast den 4 mars.

Under de kommande veckorna lämnar 20-åringens juridiska ombud in flera överklaganden. Ombudet menar att utvisningen bör stoppas och att 20-åringen ska försättas på fri fot i avvaktan på vidare utredning. Ombudet skriver vidare att det inte finns någon risk för att 20-åringen ska avvika. Med hänvisning till att han redan har avvikit vid två tillfällen argumenterar polismyndigheten för att 20-åringen ska vara fortsatt inlåst och domstolen går på polismyndighetens linje.

Den 21 februari, två dagar innan Prästen och Familjehemskvinnan besöker 20-åringen i Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle, kommer den sista domen. Förvaltningsrätten i Stockholm avslår en begäran om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd.

Sökning efter 20-åringen

När det står klart för personalen på förvaret i Gävle att 20-åringen är försvunnen inleds en febril sökverksamhet. Besöksavdelningen består av tre rum, bortsett från besöksrummet även en hall och en toalett. Mellan dessa utrymmen kan besökarna röra sig obehindrat. Men de andra dörrarna är larmade och för att öppna dem krävs nycklar.

Alla tre rummen i besöksavdelningen, inklusive innertak, genomsöks. Det kontrolleras dessutom att samtliga nycklar finns på rätt plats och att inga dörrlarm indikerar att någon obehörig tagit sig in eller ut. Personalen drar snabbt slutsatsen att Prästen har tagit med sig 20-åringen i resväskan och fokus hamnar på Familjehemskvinnan som fortfarande befinner sig i besöksrummet.

När polisen anländer blir hon förhörd och delges misstanke om främjande av flykt. Men hon vill inte uttala sig och förhöret avslutas.

Internutredning friar personal

Omedelbart efter 20-åringens försvinnande inleder Migrationsverket en internutredning. I slutrapporten skriver utredaren att rymningen inte hade kunnat ske om personalen inte hade visat besökarna “större förtroende än normalt”. Samtidigt läggs det inte någon skuld på personalen. Utredaren skriver i stället att besökarna allvarligt missbrukade det förtroende som Migrationsverkets personal visade dem och att fritagningen var noggrant planerad.

Nästan tre månader efter försvinnandet från förvaret i Gävle hörs Familjehemskvinnan igen. Hon förnekar brott, men berättar att hon lärde känna 20-åringen 2017 då hon hade honom som elev på en gymnasieskola. Sedan dess har de hållit kontakten och 2018, då 20-åringen döptes, fick hon även förtroendet att bli 20-åringens gudmor. Hon är dessutom kontaktperson för 20-åringen.

När det gäller händelserna den 23 februari säger Familjehemskvinnan att 20-åringen fanns kvar i besöksrummet när Prästen lämnade rummet och att 20-åringen först därefter gick till toaletten. På en direkt fråga om hon har träffat 20-åringen efter försvinnandet från förvarsenheten svarar hon nej. Hon berättar även att hon inte vet var han befinner sig.

Några dagar innan förhöret med Familjehemskvinnan förhörs en av de anställda vid Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle. Personen i fråga, som befann sig i besöksrummet tillsammans med Familjehemskvinnan när sökandet efter 20-åringen pågick, säger att Familjehemskvinnan uttryckte att hon tyckte att det var värt att smuggla ut 20-åringen.

Familjehemskvinnan tillfrågas om uppgiften, men säger att hon aldrig har sagt något sådant.

Ledvärk vid stressade situationer

I juli sker det första förhöret med Prästen. Hon förnekar såväl brott som att hon skulle ha dragit ut 20-åringen från förvarsenheten i en resväska. Hon berättar att 20-åringen är hennes konfident och att hon var hans doppräst 2018. När det gäller resväskan som hon hade med sig till förvaret den 23 februari berättar Prästen att den innehöll nattvardskärl (planen var att fira nattvard på försvarsenheten – något som enligt Prästen inte skedde), lakan, necessär samt skidkläder. Det sistnämnda förklarar hon med att hon skulle åka direkt från förvaret till en skidanläggning.

Under förhöret visar även polisen en övervakningsfilm från förvarsenheten. På filmen syns hur Prästen går in med resväskan och 1,5 timme senare lämnar byggnaden med samma väska. Polisen påpekar två skillnader: dels att resväskan är mer skrymmande när Prästen går ut, dels att Prästen drar väskan med en hand när hon går in, men att hon använder båda händerna när hon går ut.

Prästen förklarar att hon hade packat upp väskan i besöksrummet och att hon inte var lika noggrann när hon stängde igen den vilket innebar att packningen tog mer plats. Att hon använde båda händerna när hon lämnade förvaret förklarar Prästen med att hon får ledvärk vid stressade situationer. Hon säger att samtalet med 20-åringen hade varit känslosamt och att det, i kombination med vädret, gjorde att hon fick ledvärk.

Att väskan skulle vara tyngre, vilket övervakningsfilmen antyder, dementerar hon samtidigt som hon också säger att 20-åringen var kvar i besöksrummet när hon gick ut med väskan.

Flera frågor kvarstår

Om drygt en månad, den 9 juli, är det tänkt att rättegången mot Prästen och Familjehemskvinnan ska inledas i Gävle tingsrätt. Båda anklagas för främjande av flykt – ett brott som kan ge böter eller fängelse i högst ett år. Men båda nekar till brott – och flera frågor kvarstår.

Trots en husrannsakan hemma hos Prästen har till exempel inte den aktuella resväskan återfunnits. Kammaråklagare Arek Nowak konstaterar att det hade varit bra om väskan hade hittats, men han vill samtidigt inte lägga alltför stor vikt vid detta. Ett skäl är att eventuella dna-spår eller fingeravtryck på väskan skulle kunna förklaras med att 20-åringen var i kontakt med väskan inne på besöksrummet.

Att fabrikatet på väskan, som av bilder att döma är tillverkad av något mjukt material, inte heller har kunnat fastställas är också ett faktum. I utredningen av försvinnandet har polisen förvisso fått information om 20-åringens längd, men på grund av att väskans mått är okänt har det inte gått att kontrollera om 20-åringen skulle kunna rymmas.

– Det har inte varit möjligt att göra en sådan rekonstruktion på ett rimligt och vettigt sätt så att det verkligen ger någonting, säger Arek Nowak till Dagen och tillägger att det blir en bedömningsfråga för domstolen när de tittar på filmen.

Av polisutredningen framgår det inte heller om Prästen verkligen åkte till skidanläggningen efter att hon lämnat förvaret. Men Arek Nowak förklarar att det är en uppgift som inte är av intresse för utredningen om brottet.

– Gärningen består i att hjälpa den intagne att lämna Migrationsverkets förvarsenhet. Var de misstänkta och den intagne tagit vägen därefter är inget som påverkar vad som hände vid Migrationsverkets förvarsenhet.

Den allra största frågan – vad som hände med 20-åringen – är också obesvarad.

15 månader efter försvinnandet vet varken polisen eller Migrationsverket var han befinner sig, eller om han ens lever. Dagen har utan framgång försökt att komma i kontakt med 20-åringen. Dagen har däremot haft kontakt med Prästen och Familjehemskvinnan. Med hänvisning till den juridiska processen vill de inte ge någon kommentar.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.