Frikyrkliga ministern som påverkar kyrkornas framtid

Socialminister Jakob Forssmed ansvarar också för kyrkornas och trossamfundens områden. Han har redan deltagit vid installationen av en ny ärkebiskop i Svenska kyrkan, mött 850 pingstpastorer på konferens samt invigningstalat vid en nybyggd frikyrka i Örebro. Dagen har följt ministern som skickar nya signaler från regeringskansliet: Kyrkorna behövs i kampen mot ungas psykiska ohälsa – och för att lyfta betydelsen av den ”existentiella hälsan”.

UPPLANDS VÄSBY. Statsrådet Jakob Forssmed (KD) brukar ses framträda i tv och tidningarna angående behovet av covid-vaccinationer och diskussioner kring narkotikapolitiken. Mindre känt för allmänheten är att han även ansvarar för regeringens dialog med kyrkorna och andra religiösa trossamfund. Inte heller alla tjänstemän på socialdepartementet har koll på att socialministern har kyrkorna i sin ministerportfölj, när Dagen gör ett litet stickprov.

Men när Jakob Forssmed, med ett par politiska medarbetare i följe, kliver in bland 850 pingstpastorer på ett konferenscenter i Upplands Väsby norr om Stockholm, och tar en kopp kaffe innan det är dags att tala, blir han igenkänd av många och ger intryck av att trivas. Han skrattar och pratar med flera av pastorerna i vimlet.

Så är också den nya trossamfundsministern själv aktiv i en frikyrka och uppvuxen inom pingströrelsen – och är på det sättet delvis på hemmaplan. Här träffar han en av pastorerna som viskar till mig att hon lärde honom spela gitarr som ung. Kanske kan detta faktum skapa både förväntningar och misstänksamhet. Å andra sidan är ministern också en flitig löpare och cyklist och samtidigt ansvarig för idrottsfrågorna i regeringen.

Imponeras av uthållighet

På pastorskonferensen får han även samtala och äta lunch med fredspristagaren, kvinnoläkaren och pastorn Denis Mukwege från DR Kongo samt med pingstbiskopen Mykhailo Panochko från Ukraina, vars församlingar hjälper krigsflyktingar, med stöd från bland annat kristna i Sverige. Vid lunchbordet presenteras Mukwege och statsrådet Forssmed som de mest prominenta gästerna innan det är dags att sätta sig ned.

– Jag imponeras av den enorma uthålligheten kyrkorna har i Ukraina och av Denis Mukweges arbete vid Panzisjukhuset. Att de fortsätter kämpa, med tron som drivkraft, säger Jakob Forssmed innan det är dags att skynda vidare till nya uppdrag.

Kyrko- och trossamfundsministern befinner sig under två-tre timmar mitt i pingstkyrkomiljön, som ibland kan uppfattas bullrig med högljudd lovsångsmusik och intensiva böner till Gud. Flera av konferensdeltagarna lyfter sina händer mot himlen när de ber, strax intill ministern längst fram på första raden.

Utsatta kyrkor internationellt

Jakob Forssmed kliver så upp på scenen i mötessalen för att bland annat hälsa drygt 150 internationella gäster på pastorskonferensen välkomna till Sverige. Han konstaterar att många av dem kommer från samhällen där det är krig och konflikter, och där de själva eller deras församlingar är utsatta för förföljelse, men att de utför ett ”livsförändrande arbete” för många människor runt omkring i världen.

Till de svenska konferensdeltagarna säger statsrådet att regeringen vill skapa förutsättningar för det civila samhället att blomstra, och förutsättningar för ett samhälle där kyrkor och religiösa organisationer kan tillbe, fira gudstjänst samt ha diakoni och själavård i ett långsiktigt perspektiv.

– Det är min övertygelse att ett samhälle där detta är möjligt är ett bättre samhälle, säger han, och möts av applåder.

Lyfter fram gudstjänsten

Många politiker brukar betona kyrkornas diakonala och sociala arbete som betydelsefullt för samhällsutvecklingen. Jakob Forssmed lägger till, och lyfter flera gånger fram, att även själva gudstjänstlivet i kyrkorna är viktigt.

– Gudstjänsterna betyder väldigt mycket för väldigt många människor, säger han.

När Dagen någon månad tidigare, i början av december, sitter ner med socialministern för en längre intervju på departementet lyfter han också fram den ”existentiella hälsans” betydelse för folkhälsan. Det är något han vill prioritera under mandatperioden, och som han menar svarar mot djupt liggande mänskliga behov även i ett sekulariserat samhälle som Sverige.

Han pekar på att världshälsoorganisationen WHO listar den existentiella hälsan som en betydelsefull dimension för hälsa och välbefinnande.

– Regeringen kommer att ta fram en ny strategi när det gäller psykisk ohälsa. Här vill jag gärna föra en dialog med kyrkorna och trossamfunden om existentiell hälsa. Civilsamhället, idrotten samt kyrkorna och samfunden kanske kan samarbeta här och bidra till en bättre psykisk hälsa i Sverige.

Betydelsefulla ritualer

– Regeringen tar inte ställning till vilken religion som är bäst, men det är ganska enkelt att se att kyrkor och samfund har ett språk och ritualer för livets olika skeden som hjälper människor att sätta in livets händelser i ett större sammanhang.

– Det här är underdiskuterat i Sverige. Här finns beröringspunkter mellan ett brett hälsoarbete och det som kyrkorna gör i att bidra med mening till många människor, säger Jakob Forssmed till Dagen.

Han lyfter också fram det område han brinner för – att stoppa den ofrivilliga ensamheten – där regeringen nu satsar 300 miljoner kronor per år. Kyrkorna kan här göra viktiga insatser med sitt gemenskapsarbete när olika grupper får mötas på jämlika villkor över åldersgränser, kön och etnicitet, framhåller han.

Varit med i politiken länge

Jakob Forssmed är ingen duvunge i politiken. Han fanns med som en nyckelspelare bland de politiska tjänstemännen i statsrådsberedningen redan när alliansregeringen Reinfeldt tillträdde 2006. Han kom in i politiken med ett brinnande engagemang för de internationella frågorna, och hade varit KDU-ordförande. Senast har han under flera års tid fungerat som ekonomisk-politisk talesperson för Kristdemokraterna i opposition, och är förste vice ordförande i partiet i skuggan bakom Ebba Busch, som han också kandiderade emot till partiledarposten.

Nu sitter han i en regering med tre partier som drar åt höger i politiken, och med villkorat parlamentariskt stöd från Sverigedemokraterna genom det så kallade Tidöavtalet. Jakob Forssmed har allmänt betraktats som att stå till vänster inom partiet. 2015 reserverade han sig i KD:s partistyrelse mot beslutet att öppna för samtal med Sverigedemokraterna.

Nu har han i regeringsställning precis tvingats kompromissa bort enprocentsmålet för det internationella biståndet mot ett fast belopp som inte räknas upp automatiskt. Och samarbetspartnern SD talar om ett ”paradigmskifte” med rejäla åtstramningar kring asyl- och invandringspolitiken.

De internationella frågorna var hjärtefrågor för dig när du gick in i politiken. Hur ont i själen gör det att behöva genomföra de här besluten?

– Jag hade gärna sett att biståndet hade varit högre. På det sättet gör det ont att vi inte har biståndet på en procent av BNI. Men vi vet också att vi har bidragit till att biståndet fortfarande är på en mycket hög nivå och att det inte blir nedskärningar i kronor och ören.

Han påtalar att mer av biståndet ska kanalisera via civilsamhällesorganisationerna framöver.

– Det är KD:s uppfattning sedan ett antal år tillbaka att Sverige behöver minska invandringen eftersom vi har tagit ett stort ansvar, och haft stor flyktinginvandring under lång tid, säger han vidare.

– Det klart att jag har en annorlunda grundhållning än vad Sverigedemokraterna har kring internationellt samarbete och bistånd, och vilket ansvar vi bör ta för andra. Men politiken är också kompromisser. Det handlar om att hitta vägar framåt – och det försöker vi göra.

Något måste ändå ha hänt i dig som har gjort att du har tänkt om när det gäller relationen till Sverigedemokraterna. Vad är det?

– Den politiska spelplanen har ändrats. Jag har fortfarande en annan grundläggande ideologisk syn på tillvaron än vad SD har och respekterar hållningen att vi samarbetar och samtalar med alla riksdagens partier.

Var det ett enkelt beslut för dig personligen att gå in i regeringen?

– Det var det eftersom jag har accepterat att det här är de parlamentariska spelreglerna. Att kunna ingå i regeringen och arbeta för de frågor jag jobbar med känns som ett privilegium, svarar Jakob Forssmed på rutinerat politikervis.

Inflytande från SD

Vilket inflytande har Sverigedemokraterna över den regeringspolitik som rör kyrkor och trossamfund? I Tidöavtalet finns ett par punkter som berör den religiösa sfären. Dels att det ska göras en utredning om hur utländsk finansiering av trossamfund ska kunna stoppas när det handlar om extremism och att samfund fungerar som ”täckmantel för andra stater”.

Dels utlovas skärpt granskning av friskolor med konfessionell inriktning, med hänvisning till att det finns muslimska friskolor med stora problem kring extremism och islamism.

Jakob Forssmed bekräftar att problemen är existerande och ska åtgärdas. Men vad säger han då till kristna samfund som är rädda att även de ska drabbas av stopp för utländska pengar som betalas ut till församlingsplantering och annat i Sverige?

– Det där måste vi utreda noga. Det är inte så att allt stöd som kommer utomlands ifrån ska dras in. Det handlar om stöd som kanaliseras till verksamheter som är extremistiska eller separatistiska. Bedriver man vanlig kristen verksamhet i Sverige ska man inte behöva känna sig nervös.

Förslag om demokrativillkor kommer

Den omdiskuterade propositionen om nya demokrativillkor för trossamfunden, som den tidigare regeringen lade fram i augusti, har den nya regeringen dragit tillbaka efter invändningar och frågetecken från kyrkor och andra civilsamhällesaktörer.

Men ett förslag om förstärkta demokrativillkor kommer att läggas fram framöver, uppger trossamfundsminister Forssmed. Han vill dock först lyssna in kyrkorna för att undvika ett räddhågset civilsamhälle, säger han, och trossamfund som är rädda för en form av kollektiv bestraffning där en enskild persons agerande i en lokal församling skulle kunna drabba ett helt samfund.

Är det självklart att trossamfund ska få statsbidrag?

– Jag tycker det är rimligt, precis som andra civilsamhällesorganisationer får. Man är en del av samhällslivet och gör betydande insatser för demokrati och för att skapa mötesplatser mellan människor som myndigheterna ibland har svårt att nå ut till.

Ett par kyrkoministrar obekväma

Karin Wiborn är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan och har tidigare varit generalsekreterare för Sveriges kristna råd under tolv års tid. Det innebär att hon i den rollen för kyrkornas räkning har haft kontakt med sex olika kyrko- och trossamfundsministrar: Lena Hallengren (S), Leif Pagrotsky (S), Lena Adelsohn-Liljeroth (M), Stefan Attefall (KD), Alice Bah Kuhnke (MP) samt Amanda Lind (MP). När Jeanette Gustafsdotter (S) intog uppdraget hade Karin Wiborn lämnat Sveriges kristna råd. Regeringen och trossamfunden möts i dagsläget två gånger per termin till samtal i ett formaliserat mötesforum.

– Ett par av ministrarna har inte varit bekväma i rollen att möta kyrkorna, säger Karin Wiborn när Dagen ber henne göra en tillbakablick. Det berodde inte enbart på okunskap utan också på skilsmässan kyrka-stat, och att det inte längre fanns en ecklesiastikminister.

– Men med Stefan Attefall (KD) blev det en markant förändring. Vi blev seriöst bemötta och han ville något i relationen till trossamfunden. Det har sedan suttit i med Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind, och jag har förhoppningar att det ska göra så med Jakob Forssmed också. Min spontana känsla är att jag tror honom om gott, säger Karin Wiborn.

Religiösa läget förstärker dialog

Hennes bild är att det har blivit lättare och lättare för Sveriges kristna råd och kyrkorna att få tillträde till ministrarna, och att man har lärt sig från båda hållen. Efter en lite tafatt start i Regeringens råd för trossamfunden under hennes tid, där man mest briefade varandra, så menar hon att kyrkorna och andra religiösa samfund i dag ses som en resurs i samtal om pandemin, flyktingströmmarna eller vad det nu kan vara. Kanske att det religiösa läget också blivit sådant att det måste tas på allvar, menar hon.

Karin Wiborn har funderat över vad som händer kring kyrkorna i regeringskansliet när ansvaret nu flyttas från kulturdepartementet till socialdepartementet. Tjänstemännen har också en nyckelroll, påpekar hon.

– Det finns en risk att det blir instrumentellt från regeringen, att kyrkorna och civilsamhället ska bidra till samhällsnyttan i äldreomsorg och förskolor, och inte är viktiga i sig. Det skulle jag hålla koll på, säger Karin Wiborn.

Statsministern och kyrkorna

Känt är att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) på sin tid inte hade mycket personligt intresse av relationerna till kyrkorna. Socialdemokratiska statsministrar har av tradition haft mer av egna träffar med trossamfunden. Frågan är hur statsminister Ulf Kristersson (M) – vars fru precis har blivit präst i Svenska kyrkan – nu kommer att relatera till trossamfunden vid sidan av socialminister Jakob Forssmed.

– Ulf Kristersson hade planerat att vara med på ärkebiskopens installation, men blev tyvärr sjuk. Han skrev ändå ett personligt tal som lästes upp. Så jag uppfattar att det finns ett intresse från statsministern att också möta kyrkliga företrädare, säger Jakob Forssmed.

Men någon kännedom om regelbundna möten mellan statsministern och kyrkornas företrädare har trossamfundsministern inte.

Det var i början av december som biskop Martin Modéus togs emot som ny ärkebiskop i Svenska kyrkan efter Antje Jackelén. Jakob Forssmed var med på installationsgudstjänsten och festligheterna i Uppsala ihop med både svenska och internationella kyrkliga dignitärer från olika sammanhang.

Någon vecka dessförinnan hade han besökt Örebro och närvarat vid invigningen av den nybyggda Immanuelskyrkan inom Evangeliska frikyrkan (EFK).

– För mig är det viktigt att uppmärksamma det arbete som görs i kyrkor och samfund och som inte alltid får det utrymme det förtjänar. Det gick inte att ta miste på glädjen hos medlemmarna i Örebro, där Immanuelskyrkan vill vara en positiv samhällskraft i staden.

– Jag ser också fram emot att få ha en god dialog med ärkebiskop Martin Modéus och Svenska kyrkan som ju har över fem miljoner medlemmar.

”Kyrkorna ska vara fria”

Flera kyrkliga arrangemang har det alltså blivit de första månaderna för statsrådet Jakob Forssmed, som samtidigt betonar att kyrkorna ska vara fria, och att han och regeringen inte vill lägga sig i inomkyrklig verksamhet eller teologiska frågor.

När han besöker pingstpastorskonferensen norr om Stockholm får han höra pingströrelsens föreståndare Daniel Alm berätta om att pingstgrundaren Lewi Pethrus, en gång i tiden bodde intill konferensområdet vid Bredden i Upplands Väsby. Här hade Pethrus också ett lantbruk med 200 hönor, 40 grisar och fem kor, ihop med fruktträd och 3 000 jordgubbsplantor, uppger Alm.

– Lewi Pethrus är inte en okänd person för mig, säger Jakob Forssmed i sitt inledningsanförande.

Hur beskriver du din egen livsåskådning och tro?

– Jag är kyrkligt aktiv och med i den frikyrkliga församlingen Centrumkyrkan i Sundbyberg, svarar Jakob Forssmed. Men jag har också en bakgrund i pingströrelsen. Så jag är inte helt ovan vid de här sammanhangen även om det var ett tag sedan, och kändes lite ovant. Det är en väldigt stor entusiasm, konstaterar han.

– Jag har träffat flera gamla pastorer i dag som jag inte har träffat på många år. Jättekul!

Det största intrycket under besöket bland pingstpastorerna gör nog ändå mötet med den prisbelönte gynekologen Denis Mukwege. Jakob Forssmed har fått äta lunch med en internationell opinionsbildare som numera har tillträde till de stora politiska världsledarna, och som unga människor i DR Kongo vill se som president i ett av Afrikas största länder.

Men här finns också en personlig berättelse som ministern delar med sig av till Dagen. Det handlar om Jakob Forssmeds pappa som dog för drygt tre år sedan, och som då ville att en insamling vid begravningen skulle gå till Mukweges arbete vid Panzisjukhuset för att hjälpa kvinnor som blivit sexuellt utnyttjade i inbördeskriget.

Det är en socialminister berörd på det personliga planet som efter lunchen berättar att han har fått chansen att dela sin pappas önskan i samtalet med Denis Mukwege.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.