Håller USA på att tappa tron?

I USA brukade ordet ”evangelikal” syfta på en särskild syn på kristen tro. Numera är det ett annat ord för ”vit politiskt konservativ”. Dagen har mött en sociologiprofessor och en avgångselev på USA:s mest prestigefyllda college Wheaton för att undersöka evangelikalernas plats i en amerikansk kristenhet i kris.

Betsy Wait, en 22-åring sistaårsstudent från Missouri som gillar att baka, ska gifta sig i maj och pratar mycket snabbt, sitter i lunchcafeterian på Wheaton College. Hon borde egentligen vara någon annanstans. Alla studenter har obligatorisk gudstjänst tre gånger i veckan och en av dem pågår just nu.

– Men det är okej, vi får skippa den elva gånger per termin, säger hon.

Sedan 1860 har Wheaton College strax utanför Chicago i Illinois varit ett prestigefyllt privat college - universitetet brukar kallas för ett “Harvard för kristna”. Här fick Billy Graham fick sin utbildning på 1940-talet innan han inledde sin världsberömda evangelistbana och många andra kända kristna amerikaner – apologeten William Lane Craig, teologen John Piper och förre pastorn Rob Bell, för att nämna några – har en examen från Wheaton.

Betsy Wait kom hit från hemstaden St. Louis för snart fyra år sedan. Hon läser engelska med ledarskapsinriktning, utöver de kurser i Gamla och Nya testamentet samt i grundläggande teologi som är obligatoriska för alla studenter.

Innan de påbörjar sina kurser skriver de under en trosbekännelse grundad i amerikansk evangelikal teologi, som bland annat konstaterar att “Bibeln är ofelbar” och att “Gud själv skapade Adam och Eva”.

– Jag vet inte om alla studenter här är kristna, men alla måste i alla fall skriva på ett papper att de är det, säger Betsy Wait.

Hur skiljer sig Wheaton från andra amerikanska collegekulturer?

– Folk är väldigt snälla här. Sedan klär vi oss nog lite mer konservativt än på andra universitet. Men det kan också bero på att det är så kallt i Chicago, säger hon och skrattar.

Sedan Betsy började sin utbildning har dock stämningen på universitetsområdet förändrats. Medan coronaviruset betydde Zoom-lektioner och hemtentor för studenterna i Sverige slog det upp helt andra motsättningar i USA. Att bära munskydd blev plötsligt en politisk fråga, även på Wheaton.

– Hur du än valde att göra signalerade du något. Att ha munskydd tolkades som att du var liberal och att inte ha det tolkades som att du var konservativ, säger hon.

Betsy, som själv ser sig som både teologiskt och politiskt konservativ, säger att såväl presidentvalet 2020 som coronaviruset splittrade skolan och ledde till att många undvek att prata om det.

– Det var fascinerande att se hur lite politik som diskuterades, trots att det var valår, säger hon.

– Ingen vill riskera att folk dömer dig eller att dina relationer ska skadas för att du berättar vad du tycker, konstaterar hon.

***

– Den evangelikala rörelsen är i ett kaos just nu, säger Philip Gorski och slår ut med händerna.

Gorski är sociologiprofessor vid Yale University, men han växte själv upp i Wheaton. Med flera släktingar som kallar sig evangelikaler – hans bror går fortfarande till kyrkan som ligger mittemot skolan – vet Gorski hur den världen fungerar.

Han vet också att Wheaton College inte längre är representativt för den tredjedel av alla amerikaner som identifierar sig som evangelikaler.

När Kapitolium i Washington DC stormades 6 januari 2021 var Gorski en av experterna som journalister vände sig till för att få svar. Varför fanns så många kristna symboler hos upprorsmakarna? Varför tog så många vita evangelikaler, ledda av profiler som Franklin Graham och Eric Metaxas, ställning för Donald Trump före och efter valet? Och hur mår egentligen kristenheten – varav evangelikaler utgör majoriteten – i USA?

Gorskis svar är att det religiösa landskapet befinner sig i en brytningstid: traditionella kyrkor har tappat i inflytande och delvis ersatts av ett fragmenterat utbud av olika andliga inriktningar.

Det finns två fenomen inom evangelikala kretsar som är helt centrala för att förstå hur det har blivit så, säger Philip Gorski: megakyrkorna samt så kallad nätverkskristendom, med oberoende karismatiska nätverk som har rötter i bland annat Vineyard-rörelsen.

– Nätverkskristendomen syftar på rörelser som ofta kretsar kring evenemang och uppträdanden i stället för att vara knutna till en speciell plats. Det fungerar mer som en musikfestival. Du betalar för en biljett, du åker dit och ser folk du känner till, du förväntar dig att bli underhållen och att träffa människor som delar din smak eller dina intressen. Predikanterna behöver inte ha någon teologisk utbildning eller en koppling till ett särskilt samfund. De är helt enkelt frikopplade, säger han.

– Det andra delen är framväxten av megakyrkor som har tiotusentals som besöker dem varje vecka. De liknar nätverkskristendomen såtillvida att de också ofta saknar koppling till en särskild tradition eller till ett samfund. Attraktionskraften är också densamma – karismatiska predikanter, specialeffekter, musik med mera.

Philip Gorski säger att dessa två fenomen har skapat en ny typ av gudstjänst som nu tusentals människor förväntar sig att se – varje vecka.

– Det vänjer människor vid en mer uppträdande, energisk, underhållande predikantstil, där upplevelsen är lika viktigt som budskapet, säger han.

– Det handlar inte längre om att föra fram en särskild doktrin eller världsbild så mycket som att bara säga saker som håller publiken exalterad. Innehållet blir så urvattnat att det är svårt att se vad som egentligen är kristet i det, menar Philip Gorski.

Han hävdar att avsaknaden av guidning från predikstolen lämnat ett tomrum som nu fylls av annat innehåll. Vita evangelikaler lägger i dag betydligt mer tid på att lyssna på politiska radioprogramledare än på sina pastorer. Att argumenten kommer därifrån snarare än från kyrkan kan vara en förklaring till att dagens evangelikaler röstar mer likt samhället i övrigt, tror Philip Gorski.

– Faran med att ha en kristendom som inte kopplas till en fysisk plats är att kyrkorna och de kristna blir fångna av kulturella trender och politiska partier snarare än att vara ett oberoende vittne till kulturen i stort, säger han.

– Gränsen mellan kristendom och kulturen blir allt mer suddig i de här kyrkorna. Ibland är det som predikas bara amerikansk patriotism, eller vita medelklassfrågor som lärs ut som om de vore bibliska.

***

De gemensamma gudstjänsterna på Wheaton College är bara en av möjligheterna till gudstjänstliv i området: Wheaton har näst flest antal kyrkor per capita i hela USA. Det är så pass många att universitet råder studenterna att inte fastna i “kyrkhoppande”, säger Betsy Wait.

– De uppmanar oss att bestämma oss för en församling som man går till under en längre tid. Universitet är ingen kyrka och om man tror det kommer det alltid att leda till besvikelse, säger hon.

Hon är uppvuxen i en presbyteriansk församling, men går just nu konfirmationsundervisning för att bli en del av en anglikansk kyrka i närheten. Det är en av de större kyrkorna i området – uppemot 800 besökare varje söndag – vilket har fått flera av hennes kompisar att tacka nej till att följa med.

– De tycker att kyrkan är för stor. Det finns en trend bland de jag känner att engagera sig i mindre kyrkor, delvis som en reaktion på megakyrkorna, säger hon.

Sedan hon var liten har hon varit van vid att vara i minoritet. Hon gick i en sekulär skola och tvingades att tänka igenom sin världsbild.

– Jag tyckte om det, det utmanade min tro och det fick bli något som jag ägde själv, säger hon, och tillägger att det fanns många fördomar om evangelikalt kristna.

– Den vanligaste stereotypen som jag stötte på var nog att vi är stränga och att vi bryr oss mer om att vara “heliga” än att lyssna på andra. Men jag försökte alltid visa vad det var att vara kristen genom relationerna med mina kompisar, och jag tror inte att någon av dem fick en negativ bild.

***

Varför har en så stor del av den amerikanska kristenheten sökt sig till jätteevenemang och megakyrkor? Philip Gorski nämner flera historiska skäl: predikanter som lånat effektiva marknadsföringsstrategier från näringslivet, minskad konkurrens från ett krympande protestantiskt etablissemang, och den redan från första början starka separationen mellan kyrka och stat i USA.

– Det krävs inga formella kvalifikationer eller statligt godkännande för att starta en kyrka eller bli predikant – vem som helst kan göra det. Det har förstås legat till grund för mycket av dynamiken och mångfalden i amerikansk kristenhet genom historien, men det har också spelat en roll i den sekularisering vi ser i dag, säger han.

Oavsett orsakerna står det klart att vita evangelikaler numera är tätt förknippade med en politisk syn: omkring 80 procent av dem röstade på Donald Trump i de två senaste valen och begreppet “evangelikal” har allt mer kommit att syfta på ett viktigt väljarblock för den som vill bli president, snarare än en teologisk uppfattning.

– Det här är ett nytt fenomen. För bara 50 år sedan gick det inte att hitta någon stark koppling mellan att kalla sig evangelikal och att ha en särskild politisk åsikt. Det har skett en enorm förändring, säger Gorski.

Det har fått konsekvenser för hur evangelikaler uppfattas i övriga samhället. Medan allt fler icke-kristna konservativa anammar termen “evangelikal” har antalet unga som identifierar sig med benämningen sjunkit. Bland amerikaner under 40 år är det för första gången färre än hälften som identifierar sig som kristna. I stället är det de så kallade “nones” – de som inte säger sig vara en del av någon organiserad religion alls – som ökat kraftigt i antal bland yngre.

Philip Gorski är övertygad om att det inte har med ett minskat andligt behov att göra. Tvärtom ser han tecken på en återkomst för religiöst intresse. Men hur kommer framtidens religiösa landskap att se ut i USA? Och vad blir kyrkans roll?

När Kapitolium stormades syntes en del traditionellt kristna symboler, men det fanns också nya och oväntade kombinationer. En av de mest ihågkomna figurerna som deltog i stormningen hette Jake Angeli, även kallad Qanon-schamanen, och var klädd i ett hopkok av fornnordiska, ursprungsamerikanska och konspirationsteoretiska symboler.

– Man behöver praktiskt taget ha doktorerat i religionsvetenskap för att kunna avkoda den mannens utstyrsel. Den är helt bisarr. Och han var ändå inget isolerat exempel, säger Philip Gorski.

– Jag tror att vi kommer få se en återkomst av det som de tidiga kyrkan hade kallat för hedniska rörelser. De behöver inte nödvändigtvis förstås så, de kan till och med kalla sig kristna, men det kommer att vara en blandning av new age, esotericism och kristendom.

Hur den evangelikala rörelsens framtid ser ut är mer ovisst, säger han.

– Det är möjligt att en del evangelikaler kommer att distansera sig från politiskt engagemang och ha en reflekterande period. Det har hänt förut och kan hända igen.

Oavsett är han tydlig med att den kristna kyrkan i USA har en framtid.

– Underskatta aldrig förmågan hos den amerikanska kristenheten att återuppfinna och återuppväcka sig själv.

***

Det är inte ens ett halvår kvar innan Betsy Waits universitetstid är över: i maj är det dags för både examen och bröllop.

– Det finns ett stående skämt om att många väljer Wheaton bara för att hitta någon att gifta sig med, säger hon med en grimas.

– Det var verkligen inte så för mig, jag lovar, men jag träffade min fästman Ellison här och det är jag tacksam för.

Därefter inleds ett nytt kapitel som kommer att börja i Mellanöstern. Där planerar Betsy och Ellison att arbeta som missionärer hos folkgrupper som aldrig har hört evangeliet tidigare.

– När jag har bett och läst Bibeln har jag kommit fram till att det är de onådda människorna som jag brinner för. Och för att kunna hjälpa någon i en annan kultur har jag insett att jag också måste förstå min egen, förklarar hon.

Betsys generation är den mest sekulariserade i historien, vilket lär få effekter på hur framtidens amerikanska samhälle kommer att se ut.

– Jag tror att vi kommer att se mindre kulturkristendom i USA. Tidigare har du kunnat kalla dig evangelikal utan en personlig tro på Jesus, men jag tror att det kommer att förändras, säger Betsy Wait.

Men att antalet som kallar sig evangelikaler minskar tror hon på sikt kan leda till ett uppsving för kyrkan.

– Det är förstås tråkigt att se vår kultur falla sönder, men jag tycker också att det finns något upplyftande i att kyrkan kanske kan bli mer säregen i samhället och vara ett ljus i mörkret i stället för att bara vara ett sammanhang du går till på grund av dina föräldrar.

– Här i USA börjar folk för första gången känna friktionen i att kristendomen inte längre är självklar. Att vara kristen kommer att kräva ett verkligt val på ett annat sätt än tidigare.