”Kvinnor som leder behövs för att kyrkan ska bli hel”

Vad är den största utmaningen när det gäller kvinna i kyrkan, i dag, 2015?

Annika Damirijan, Sveriges ekumeniska kvinnoråd:

Den största utmaningen när det gäller kvinnor – i både kyrka och samhälle - 2015 är i första hand att se till att de landvinningar som redan gjorts inte förloras. Det gäller jämställdhet, lika löner för lika arbete, rätten att bestämma över sin kropp och mycket annat. Så fort vi lutar oss tillbaka och tror att allt är klart kommer en backlash för kvinnors rättigheter och möjligheter. Vi måste hela tiden vara vaksamma, både för kvinnors och för mäns skull eftersom det finns flera studier som klart visar att ökad jämställdhet är bättre inte bara för kvinnorna utan också för männen. En win win situation alltså.

I andra hand – men ändå precis lika viktigt eftersom det är två sidor av samma mynt – är att arbeta för en ökad medvetenhet om vilka attityder och värderingar som kommer till uttryck i vår vardag, på nätet, i media, på arbetet, i kyrkan, ja, på alla nivåer i samhället.

Walla Carlsson, Kristen och kvinna, kvinnorörelse inom Equmeniakyrkan:

Att få vara kvinna och slippa översittare som inte ger henne stöd. Att varken make, chef eller barn styr över henne utan att hon kan vara den hon är, självständig, med egna tankar och känslor. Att hon inte ska behöva göra sig till.

Lis Carlander, Forum för prästvigda kvinnor, Svenska kyrkan:

Kvinnor har samma utmaningar i kyrkan som i samhället i stort. Generellt förväntas kvinnor ofta ta ett större ansvar för helheten än män, även om det finns undantag och förändringens vindar blåser. Där är det viktigt att vi som kvinnor själva reflekterar över vad vi tar på oss att göra, men också att vi tillåts ifrågasätta förväntningar vi möter. Kanske ska vi hålla fram berättelsen om den reflekterande Maria mer, utan att för den skull förringa Martas arbetsinsats (Luk 10:38-42). Det är tillåtet att fokusera på en sak, även som kvinna. Vi måste inte hålla många bollar i luften jämt för att duga.

Anonym, aktiv i Katolska kyrkan:

För mig personligen är det att prästen i vår församling inte tycker om kvinnor.

Ulla Gunnevik, Frälsningsarmén i Södra Vätterbygden:

Som socialarbetare i Frälsningsarmén vill jag påstå att vi har en lång erfarenhet av att arbeta jämlikt. "Mina bästa män är kvinnor" sa William Booth redan för 150 år sedan. Och vi har kvinnor på många ledande positioner. Tidigt var Frälsningsarméns världsledare en kvinna.

Annars tror jag att som kvinna vill vi gärna omfamna väldigt mycket, vi har ofta många bollar i luften samtidigt och har svårt att begränsa oss. Alltså är det en utmaning att vara rädd om sig själv för att orka mycket och länge.

Anna-Britta Nilsson, aktiv i Ständig bön för äktenskap och familj i Katolska kyrkan

Jag kanske skiljer mig från vad man brukar svara, men jag tycker inte att det är någon utmaning att var kvinna i kyrkan. Jag tycker att det är en mycket större utmaning att vara kvinna i samhället. Jag tror inte på idén om att kvinnor och män ska vara exakt lika, men att vi förstås ska ha samma möjligheter att nå vår fulla potential, utveckla våra talanger och förvalta våra gåvor på bästa sätt. Jag tror att de allra flesta kvinnor och män och framför allt barnen lever lyckligast och tryggast i kärnfamiljer med föräldrar som lever i livslångt äktenskap. Det är en inställning som samhället av idag har svårt att acceptera, men det är något som katolska kyrkan står för och som gör det lättare att vara kvinna i kyrkan.

May Åkerström, Kristen och kvinna, kvinnorörelse inom Equmeniakyrkan:

Det är att verka för att alla kvinnor får möjligheter att följa den kallelse som Gud ger. Att de inte ska bli intvingade in i uppgifter som är traditionella för kvinnor utan får känna sig respekterade, fullt ut kapabla och värdefulla. I Sverige och över hela vår värld.

Veronica Lindgren, präst i Svenska kyrkan:

En utmaning är att stödja kvinnor när det gäller ledarskap, då tänker jag framförallt på präster i komministerrollen och herderollen. Kvinnor i ledarpositioner behövs för att kyrkan ska bli hel. Men en stor fallgrop är att kvinnor ska stå för det relationella, mjuka och omhändertagande. Utmaningen är att få hela ledare, mänskliga. Ledare som vågar vara chef och medvandrare, peka med hela handen och våga lyssna och ändra riktning tillsammans med medarbetare. Att leda och leva i Jesu fotspår innebär att aldrig riktigt veta vägen men vara förvissad om riktningen.

Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan:

I princip samma som i samhället i övrigt: att erövra det självklara och viljan till beröring. Det vill säga att även där kvinnans plats inte anses vara självklar uppträda så att det märks att vi utgår från övertygelsen att varje människa är skapad till Guds avbild.

Ett medvetet, långsiktigt och i jämna mellanrum uppdaterat jämställdhetsarbete är ofrånkomligt. För utveckling kan också gå baklänges om vi inte ser upp. Varken kyrkan eller samhället har ju råd att gå miste om hälften av kompetensen.

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift, Svenska kyrkan:

Den största utmaningen för kvinnor i Svenska kyrkan under 2015 är att, tillsammans med männen, arbeta för jämställt ledarskap, lika lön för lika arbete och ett gott arbetsklimat.

Maria Ahlriksson, pastor, Svenska alliansmissionen, lärare på Akademin för ledarskap och teologi:

För en kvinna är det lätt att dras med i att vilja vara duktig, att visa att man som kvinna kan, får och vill vara med. Det är också lätt att begränsa sig själv: som kvinna - för att man är pastor. Och som pastor - för att man är kvinna.

Det är inte lika lätt för en ung kvinna att ringa och be om att gå ut och äta lunch och prata visioner med en man som är ordförande som det är för en manlig pastor. Utmaningen är att drivas av rätt motiv, det vill säga Kristuskärleken och den genuina kallelsen att ge Kristi kärlek vidare. Män och kvinnor behöver landa i att vårt uppdrag är större än manligt och kvinnligt. Det bär bud om eviga perspektiv.

Helen Richard, administrativ chef, Saronkyrkan, Göteborg:

Jag tror att utmaningarna ligger på ett annat plan och gäller både män och kvinnor. I det samhälle vi möter i dag, med flyktingar och EU-migranter, behövs allas våra gåvor. Föreställningen om kvinnan som den omvårdande har alltid funnits i samhället och är fortfarande stark i kyrkan. Men jag är inte säker på att det är den mest intressanta frågan för kyrkan i dag. Det som är viktigast, det tror jag är det Paulus säger i Galaterbrevet: "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. All är ni ett i Kristus Jesus." Det är det som kyrkan är kallad att leva ut. Det är viktigt att kyrkan ger ett annat perspektiv i de här frågorna, där vi alla människor kan komplettera varandra och hjälpa varandra att upptäcka de gåvor vi har, oavsett kön och ställning i samhället.

Anneli Dagernäs, pastor, Elimkyrkan i Skövde:

Att inte försöka leva upp till nutidens ideal och krav om den perfekta familjen, jobbet, kroppen. Det gäller män också, men jag tror att pressen är större på kvinnor. Vi får vila i att vi är "god enough" mamma/pastor/hustru/vän. Den allra största utmaningen är att leva kvar i sin kallelse. Vad är det som styr mig, Gud eller människor?

Anna-Lena Thoursie, pastor i Korskyrkan i Jönköping:

Att våga tro på sitt unika bidrag, träda fram och använda sina gåvor. Det finns bilder av hur en kristen kvinna ska vara och uppträda. Ibland ses vissa gåvor inte som "kvinnliga" - till exempel drivkraft och ledarskap. Men det finns också en risk att förväntningar från det omgivande samhället gör även den tjänande och underordnande hållningen ifrågasatt.

Christine Samuelson, driver Alpha­arbetet för Unga Vuxna på Livets ord:
Vi behöver fler kvinnliga föredömen som syns i kyrkan. Kvinnor behöver andra kvinnliga förebilder de kan knyta an till och ta lärdom av. Det är ju självklart att vi alla är lika inför Kristus och Gud vill lyfta fram och använda kvinnor i olika ledarskapstjänster. För mig har det varit viktigt att få ha såna förebilder. Själv har jag under mina 13 år som ledare haft förmånen att bli uppmuntrad och stöttad i mitt arbete med den yngre generationen.

Anna Bieniaszewski Sandberg

Anna Bieniaszewski Sandberg är tidigare reporter på Dagen.