Lena: När det kommer till kritan ställer kristna inte upp för den som inte har råd

Det berömda begreppet “Lort-Sverige” kan få avläggaren “Fattig-Sverige” när galopperande matpriser gör att allt fler svenskar inte får ihop sin budget.

– Det blir en katastrofvinter för många, säger diakonen Anna Lönneborg i Sundsvall.

På ett år har en förpackning köttbullar blivit mellan 10 och 20 kronor dyrare. En hushållsost kan kosta hela 40 kronor mer än för ett år sedan. Sammanlagt har matpriserna stigit med cirka 14- 15 procent, visar undersökningar från Statistiska Centralbyrån och prisjämförelseorganisationen Foodrunners.

Dyrtiderna drabbar alla, men mest drabbar de grupper som redan innan inflationen började rusa i höjden hade en utsatt position. Vi har talat med diakoner och hjälporganisationer, träffat “Lena” (fingerat namn) som lever på existensminimum och besökt Matmissionen, där ekonomiskt utsatta kan handla till kraftigt reducerade priser.

Bilden är samstämmig: Det blir en tuff höst och vinter för många.

– Vi har märkt en ökad ansökan om stöd sedan september. De söker ofta om mat. Tidigare har vi haft mest utländska familjer som vill ha hjälp, men nu är det vanliga svenska familjer också, säger Anna Lönneborg.

Hon är diakon i Svenska kyrkan i Sundsvall, och möter dagligen människor som hamnat i ekonomiskt utanförskap.

– Många är väldigt utsatta nu, säger hon.

”Barnens fritid ryker först”

Den som söker stöd från Svenska kyrkan i Sundsvall kan få maximalt två tusen kronor på ett år. Inte mycket i dagens läge, konstaterar Anna Lönneborg. Förutom det ekonomiska stöd man kan ansöka om finns kyrkans öppna kaféverksamhet, Café Rut, som har öppet varje onsdag. Där kan man få kaffe och en macka.

Köerna ringlar långa utanför cafét redan före öppning, berättar Anna Lönneborg. Missbrukare, pensionärer och barnfamiljer samsas då runt borden.

Hon säger att hon ser på den kommande vintern “med fasa”. Här, som på andra platser, är kommunen ansvarig för “försörjningsstöd” (det som tidigare kallades socialbidrag). Anna Lönneborg säger att kommunerna inte alltid följer rekommendationerna för hur stödet ska se ut och hur högt det ska vara. Många familjer kommer inte att ha råd med fritidsaktiviteter och föreningsavgifter för barnen när maten blir allt dyrare, tror hon.

– Barnens fritidsaktiviteter ryker först, säger hon.

En välkomnande gemenskap

Även Marie Eidem på katolska hjälporganisationen Caritas märker att allt fler behöver hjälp. Caritas driver en daglig verksamhet på Söder i Stockholm, “Mötesplats Caritas” i Medborgarhuset. Dit kommer varje dag mellan 70 och 80 personer.

Snart kommer verksamheten att ha växt ur lokalerna, berättar Marie Eidem.

På “Mötesplats” erbjuds förutom mat flera andra sorters hjälp: här finns läkare, psykiater och jurist, och möjligheter att plugga svenska. Kläder kan man också få hjälp med, och så finns ett samtalsrum, liksom en barnhörna där volontärer kan leka med barnen under de tider det är undervisning för de vuxna.

Dyrtiderna märks av, säger Marie Eidem: många har svårt att betala sin mat, sin hyra, sina räkningar. Den dagersättning som migranter får räcker inte att leva på, menar hon.

– Vi har ökat vårt stöd, men det räcker inte till. För en mamma med två små barn har livet blivit dubbelt så dyrt.

Marie Eidem betonar att det är viktigt att också bryta ensamheten.

– Det här är inte ett soppkök, utan det ska vara en välkomnande gemenskap.

Vad kan då göras för att få till ett bättre stöd för utsatta grupper nu när levnadsomkostnaderna skjuter i höjden? Anna Lönneborg i Sundsvall efterlyser samverkan mellan kommunen, kyrkor och föreningar.

– Om kommunen skulle ta vara på frikyrkan, Svenska kyrkan och Rädda barnen, skulle det göra en enorm skillnad. Vi har en bra samverkan med flera aktörer på olika plan, men när det gäller ekonomi skulle vi önska mer samverkan med socialtjänsten. Det verkar som att det är mycket svårare när det handlar om pengar. Pengarna styr tyvärr väldigt mycket. Men jag tänker på Jesus, som sa “Det ni har gjort för en av mina minsta, det har ni gjort för mig”.

Marie Eidem på Caritas betonar att det är viktigt att bibehålla solidariteten med de utsatta.

– När det går mot hårdare tider märker man att solidariteten går ner. Men om vi vill vara ett medmänskligt samhälle får den här gruppen inte bli bortglömd. Det är ensamstående med barn, det är äldre. Och de har inget skyddsnät.

Fakta: Mjölk, smör, ost och ägg stiger kraftigt i pris

• De varugrupper som har stigit kraftigare än den totala inflationen sedan 1980-talets början till augusti 2022 är fisk, frukt, sötsaker, glass, mjölk, ost och ägg, visar SCB:s Konsumentprisindex från september i år.
• Sammanlagt har priserna på livsmedel ökat med 14-15 procent på ett år. Det kan jämföras med inflationstakten som varit 9 procent.
• Ökningen är fortsatt konstant uppåt. “Enligt oss så har vi varken nått toppen eller sett slutet på detta, utan förväntar oss samma bild under slutet av 2022 och under 2023″, säger Michael Kärrberg, vd för prisbevakningsorganisationen Foodrunners, som bland annat erbjuder jämförelseappar där kunder kan se var varorna de brukar handla är billigast, och gör analyser av prislägets utveckling.

• Enligt Foodrunners har priserna på vissa livsmedel ökat betydligt mer än 15 procent. I toppen finns ökningarna på mjölk (40 procent), hushållsost (35 procent), smör (34-40 procent), köttbullar (15-25 procent), falukorv (25 procent), spagetti (25 procent). Det här innebär i kronor att varorna har blivit så här mycket dyrare på ett år:
• Mjölk: 5-10 kronor extra per paket.
• Hushållsost: 25-40 kronor extra per ost.
• Köttbullar: 10-20 kronor extra per paket.
• Falukorv: 5-15 kronor mer per falukorv.

(Natanael Gindemo)

Ett ljus i tunneln för alla dem som har svårt att få plus och minus att gå ihop i slutet av månaden finns på Stockholms Stadsmissions butikskedja Matmissionen, som är en “social supermarket”. När vi besöker den femte och nyöppnade butiken i Kista galleria välkomnas vi in i en fräsch och ljus lokal av Matmissionens chef Johan Rindevall.

Vi går förbi frysdiskar med vegetariska bollar för runt tjugo kronor, godispåsar för två kronor. Här är allt billigt. Väldigt billigt. Det är inget fel alls på varorna, och ändå ligger priset på cirka en tredjedel av priset i andra butiker.

– Grundidén för Matmissionen var att professionalisera och systematisera hur vi jobbar med matdonationer, berättar Johan Rindevall.

Tanken är i lika enkel som genial: de stora matkedjorna har ibland varor som inte gått åt i butikerna och som behöver säljas snabbt, eftersom de annars blir för gamla. Oftast, förklarar Johan, handlar det då inte om tjugo förpackningar av en vara – utan om tjugo pallar. För att kunna ta emot detta krävs en relativt stor och stabil organisation.

Den lilla förtjänst som Matmissionen gör på sina supermarkets kan sedan användas till att köra ut mat gratis till andra sociala verksamheter i Stockholms län, till exempel akutboenden och öppna dagverksamheter.

Butiker som bidrar till egenmakt

– Målgruppen för butikerna är människor som har pengar, men inte så mycket pengar, säger Johan Rindevall.

Det som säljs i butiken går först och främst till människor som är medlemmar i Matmissionen. För att bli medlem krävs att man lever under en viss nivå ekonomiskt, för närvarande 11.190 kronor efter skatt. Medlemskapet är gratis, och sedan får du handla för 300 kronor i veckan till medlemspris. Den summan motsvarar ungefär 1000 kronor om du skulle ha handlat i en vanlig affär.

– Syftet med butiken är egenmakt. Våra butiker ska så långt möjligt vara vanliga butiker. Men vi är inte en fullsortimentsbutik, det är viktigt att påpeka.

Det kan alltså vara lite olika varor man hittar på hyllorna. Ibland finns det till exempel nötkött och olja, som är två av de mest eftersökta produkterna, berättar Johan Rindevall. Under vissa tider finns också möjligheten för icke-medlemmar att handla, och då är butiken öppen för allmänheten.

– Det går absolut att göra fynd här, även under de begränsade tider som allmänheten har tillträde, säger han.

Kommer dubbla antalet medlemmar

Johan Rindevall säger att man också på Matmissionen har märkt av att matpriserna i andra butiker rusat i höjden.

– Vi har märkt det främst genom mängden nya medlemmar. Vi kommer att dubbla antalet medlemmar jämfört med föregående år. Vårt mål var att ha 2 000 medlemmar för varje ny butik. Vi hade 6 000 medlemmar totalt i augusti, redan innan den senaste butiken i Kista öppnat.

Även på Matmissionen har det tillkommit nya grupper av kunder, många hör av sig trots att de vet att de inte kan bli medlemmar, eftersom de ligger över gränsen för inkomster. För dem återstår att handla när butikerna är öppna för allmänheten.

– Många kommer att få det svårt att få vardagen att gå ihop i höst. Men maten kan man ju inte skippa!

Bra att vi nu pratar om matpriserna

Johan Rindevall säger att han vet från sin egen uppväxt hur vardagen kan se ut för den som är ekonomiskt utsatt. Han minns hur vuxna slopade egen mat för att kunna ha råd med fika när barnbarnen kom på besök. Samtidigt var detta med ekonomin man inte gärna talade om. Så är det än i dag.

Om man ska hitta något positivt i det ekonomiska mörker som råder för konsumenter i Sverige, är det möjligen just detta att vi – allihop – nu pratar om matpriserna, menar Johan Rindevall.

– När alla pratar om matpriserna blir det mindre av stigma att prata om att det är svårt.

Vi strövar ett tag bland konserver, mineralvatten och ostar och pratar med flera av kunderna. 30-åriga Serhat från Turkiet berättar att han kom till Sverige för sex månader sedan. Han kommer till Matmissionen tre gånger i veckan.

– Att handla här bidrar till att man får en bättre ekonomi. Generellt har allt blivit dyrare, säger han.

Nameer från Irak handlar tillsammans med sin fru. Han säger att de båda är pensionärer och att hösten blir lite tuff.

– Men vi kommer från Irak, vi har gått igenom ett krig, så vi vet hur man gör för att klara sig, säger han och ler.

Även Nega från Eritrea skämtar med oss. Han har sex personer att försörja i sitt hushåll. Hans SFI-lärare tipsade om Matmissionen, så nu är han här för första gången och letar efter olja och ris.

– Om jag är orolig? Nej, jag är rolig, säger han och skrattar.

Oksana från Ukraina letar ostar, och skakar på huvudet när vi frågar om hon talar svenska. Men hon tecknar “Sverige” och visar med hela kroppen hur glad hon är över att ändå vara här, i ett land som hon har mycket kärlek till. Oksana betalar efter en stund vid kassan och går sedan ut med en välfylld kasse.

Lena: När det kommer till kritan ställer kristna inte upp

Lena har länge levt på existensminimum, och oroar sig inför höstens ökade levnadsomkostnader. Vi ses på ett kafé i en förort till Stockholm. Det är ett billigt fik, säger “Lena” innan vi sätter oss i ena hörnet med våra muggar. Hon har valt att vara anonym och har ett fingerat namn. Ekonomi är ett känsligt ämne, även bland kristna.

Lena berättar att hon tidigare bodde ute på landet i en stuga, där hon kunde bo trots att hon egentligen var bostadslös. Men sedan fick hon genom en kontakt en hyreslägenhet, en etta.

– Jag bor bra nu, jag har tio minuter till Lidl och det tjänar jag mycket på, säger hon.

Lena lever ensam, och har levt på existensminimum i många år. Mobbningen hon utsattes för som barn, och senare utbrändhet, har gett henne fysiska och psykiska skador som gör att hon har svårt att ta de jobb som hon har kvalifikationer för. Det har medfört att hon har hamnat i ett utsatt ekonomiskt läge.

– Jag oroar mig för hösten. Inte främst för matpriserna, även om jag har börjat lägga undan av basvaror när de är billiga. Men den aviserade hyreshöjningen och elpriserna är jag rädd för. Där finns det inte så mycket man kan påverka. Och det finns också tankar på vad som händer om saker går sönder.

Lusläser priser

Hon berättar att hon är van vid att lusläsa priser. Dubbelbladigt toapapper har hon slutat med för länge sen. Frukt och grönt blir det inte så mycket av, det har blivit för dyrt. Ost köper hon, men när den är billig, och fryser in.

– Min frys är ofta proppfull. Jag köper storpack när det är bra priser.

Vi pratar en stund om vad man själv kan göra när priserna drar iväg. Lena har många tips. Men hur, undrar jag, blir man påverkad som människa av att ständigt leva med tajt budget? Känner hon att det finns saker i livet som hon aldrig kan göra?

– Jag har aldrig rest, men jag saknar varken resor eller restaurangbesök. Däremot skulle jag behöva glasögon och göra något åt mina tänder. Men då drar det ju iväg, och jag har inga marginaler.

Blir du aldrig uppgiven?

– Jo, det är klart. Visst kan jag bli uppgiven. Men jag är van vid att leva snålt.

Det som gör henne ledsen på riktigt är de fördomar som finns mot människor i hennes situation. Hon berättar att hon får kommentarer om att hon har en fin jacka. Hur kan hon ha det när hon är så fattig? undrar människor hon möter.

– Jag köpte jackan för 150 kronor på Stadsmissionen. De flesta av mina kläder kommer därifrån, säger hon.

Kristna drar sig undan

Även bland kristna finns det mycket fördomar. Och tystnaden hon möter ibland i de kristna sammanhang där hon rör sig när hon berättar om hur hon har det, kan vara isande.

– Ibland när människor frågar hur jag har det, och jag säger som det är – då ser jag sedan inte dessa människor på flera veckor. De håller sig undan. Jag tycker det är lite typiskt för kristna: mycket snack men lite verkstad. Ibland har jag varit lite brysk och sagt att man gärna hjälper människor man kan “slussa vidare” som flyktingar eller missbrukare. Medan jag hamnar i en sorts grupp där man inte vet var man ska placera mig.

– Att hjälpa någon som man uppfattar som “den andre” är lättare än att stå öga mot öga med en svensk som är uppvuxen här, men ändå har det svårt.

”Människan är inte vad hon konsumerar”

I dagsläget talar allt fler om matpriserna, om elen, om räntehöjningarna och en stundande tuff vinter. Det finns, mitt i detta mörker, något som är bra med allt detta, tycker Lena.

– Det är bra att fler får insikt i hur det kan vara. Och någonstans kanske vi också lär oss ta vara på det vi har. Återbruka, laga. Och att få insikten i att människan inte är vad hon konsumerar.

Även i församlingen kan denna insikt leda till förbättringar, tror hon. Lena berättar att hon känner människor som har slutat gå till kyrkan, därför att de inte känner sig delaktiga i den församling av välmående medelklass som de tillhört.

– Jag menar inte att alla ska behöva ta upp plånboken och ge ekonomisk hjälp hela tiden. Men våga fråga människor hur de har det och våga lyssna! Det blir inte den församling Gud vill ha om inte alla får vara med. Se på Jesu församling, det var en väldig blandning: från folk som var högt uppsatta till enkla fiskare.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.