Dokument
Så formades omstridda G12-metoden som Wao church bygger på
Grundandet och explosionsartade tillväxten på 1990-talet • Kritiken: Pyramidformat auktoritärt ledarskap • Siffran 12 ”överdrivet förandligad” • “Hade du inte smörjelsen så var du en andra klassens ledare.”

Omdiskuterade församlingen Wao church på Södermalm i Stockholm är nära kopplad till den megakyrka i Colombia där G12-visionen föddes. Pastorn César Castellanos och hustrun Claudia står i spetsen för församlingen i Bogotá som multiplicerades till 30 000 cellgrupper och över 200 000 medlemmar.
I berättelsen om G12-församlingen ingår även en beväpnad attack mot pastorsparet som ledde till engagemang mot våldet och droghandeln, samt en politisk karriär för Claudia Castellanos.
När den nu omskrivna församlingen i Stockholm bytte namn från Södermalmskyrkan till We are one church (Wao church) var den colombianske huvudpastorn och César Castellanos - ofta kallad apostel - på plats i Sverige. Det nya namnet presenterades vid en stor G12-konferens 2019, där Castellanos predikade. Namnet var hämtat från megaförsamlingen i Colombia som använde ”We are one” för sitt ungdomsarbete.

Flera personer från den svenska kyrkan reste i inledningen av millenniet till spansktalande International Charismatic Mission Church i Colombias huvudstad i olika omgångar. Avsikten var att låta sig inspireras av församlingens snabbt växande medlemsantal. En av de stora framgångsfaktorerna har varit smågrupper om tolv personer som möts i hemmen en vardagskväll i veckan för bön och bibelundervisning. Det har talats om som mest 200 000–300 000 medlemmar i megakyrkan.
G12 står för ”government of twelve”, ungefär ”rådande eller styrande genom tolv”, med hänvisning till att Jesus hade tolv lärjungar.
Byggt som pyramid
En huvudtanke för cellgrupperna har varit, och är, att nå nya människor med kristen tro. Så fort man blir tolv i gruppen, så delas den. Alla ska med tiden kunna bli ledare för nya ”tolvor” samtidigt som varje ledare också ingår som deltagare i en annan grupp, ett steg uppåt i det som kan beskrivas som en pyramidstruktur.
Multiplikationen och församlingstillväxten förväntas gå snabbt på det här sättet.
David och Elin Castañedo, som delgav sin historia i Dagen för en vecka sedan, var några av de första från Wao church i Stockholm som reste till församlingen på andra sidan Atlanten och som lärde känna pastor Castellanos familj och döttrar – både i Bogotá och i Miami i Florida där pastorsfamiljen delvis har funnits.

Tre veckor i Colombia
David och Elin Castañedo berättar hur de under tre veckor fick besöka cellgrupper, ledarskolan och huvudkontoret och se församlingslivet.
– Vi var med i lovsången – och fick uppleva när kanske 100 personer i en gudstjänst lyfte sina händer för att få bli frälsta och fördes över till en annan lokal.
– Vi var väldigt imponerade av processen och fick oerhört positiva upplevelser som vi ville ta med till Sverige, säger David och Elin, som i dag har lämnat Wao church och brutit kontakten med G12-rörelsen.

Parallellt med att många sökte sig till G12-församlingarna har det också funnits kritik mot ett hierarkiskt tänkande i dem, mot ledarskapskult och mot framgångsteologiska läror som har följt med. Oftast samlas männen för sig och kvinnorna för sig i tolv-grupperna som träffas.
Det är den här G12-modellen som har använts, och fortfarande används, också i Wao church i Stockholm.
Började med några få
Historien om G12-rörelsen startade 1983. Pastorn César Castellanos i Colombia berättar om en vision och uppenbarelse från Gud om hur han skulle arbeta, vid ett tillfälle när han befann sig på stranden. Han startade med en liten grupp på åtta personer – och därifrån har arbetet sedan vuxit och spridit sig ut över Latinamerika, samt även till Europa och andra världsdelar.
I dag räknar man med att det finns drygt 10 200 kyrkor i 31 länder på fem kontinenter, som har låtit sig inspireras av G12, enligt uppgifter på International Charismatic Mission Churchs webbsida.

Sin inspiration till cellgruppstänkandet hämtade César Castellanos, som ingår i nätverket International Coalition of Apostolic Leaders, även från ett besök i Sydkorea hos den världskände pastorn David Yonggi Cho. Hans karismatiska kyrka Yoido Full Gospel Church i Seoul har i dag har omkring 600 000 medlemmar, och arbetar mycket just med mindre hemgrupper som träffas under veckorna.
Det specifika för Castellanos var att han tydligt uttalade att det skulle vara just tolv personer i varje cellgrupp, inte elva och inte tretton.
I sin bok ”Dream and you will win the world” skriver César Castellanos om uppenbarelsen han fick: ”Gud förtydligade för mig: Du ska flerfaldiga visionen som jag har gett dig genom tolv män, och de ska göra samma sak genom tolv andra”.
Unga lockades av ny lovsångsmusik
Pastorn berättar vidare om hur tillströmningen av människor till församlingen närmast exploderade på 1990-talet. Från 70 smågrupper växte man till 1 200 smågrupper, och nästa år 4 000 grupper för att året därpå vara 10 000.
När den andra upplagan av boken gavs ut 2002 uppger han att antalet cellgrupper har utökats till 30 000 i Bogotá med omnejd.
Modern lovsångsmusik lockade också tusentals unga till församlingens gudstjänster i den colombianska huvudstaden. Man möttes på den stora arenan El Campin Colisseum i huvudstaden, där församlingen var inhyrd för sina stora sammankomster. Numera har kyrkan flyttat till det som kallas G12 Convention Center, ett auditorium för 10 000 sittande personer.
När megakyrkan hade sin årliga G12-konferens med 15 000 deltagare från olika delar av världen kom Colombias dåvarande president Álvaro Uribe på besök (2007). Han hyllade kyrkan för dess positiva bidrag till ett land hårt drabbat av både fattigdom och droghandel som finansierar terror och våld.
– Jag har kommit för att bli påverkad av den andliga energi som ni utstrålar till Colombias bästa, och för alla de länder ni representerar, sa president Uribe till de församlade, citerad av Christian Today.
Pastorsparet beskjutna i bilen
Våldet och terrorn i Colombia har pastorsparet César och Claudia Castellanos egna omskakande erfarenheter av. På väg hem från en gudstjänst tio år tidigare, i maj 1997, höll det på att kosta dem livet.
Två beväpnade motorcyklister körde upp vid sidan av pastorsparets bil och avlossade fyra kulor som skadade då 44-årige César Castellanos allvarligt. Han träffades bland annat i bröstet och halsen och låg medvetslös i två veckor på intensivvårdsavdelning. Tre skott träffade hustrun Claudia, då 38 år, i armen och låret.
Gärningsmännen försvann utan spår. De fyra döttrarna i bilen, liksom två syskonbarn, undkom mirakulöst utan skador.

Det inträffade skakade om både familjen och församlingen. Och det bidrog till att Claudia Castellanos, också hon pastor i församlingen, valde att gå in i politiken för att bekämpa våldet och droghandeln. Detta i ett land där mordfrekvensen är 15 gånger högre än i USA.
Hon har under ett par decennier suttit i senaten i parlamentet och senare även varit Colombias ambassadör i Brasilien. Det hela har samtidigt gett megakyrkan ett politiskt inflytande i landet.
Ledarkonflikt och maktkamp i församlingen
Helt spikrak har dock vägen inte varit för församlingen i Bogotá. Genom åren har den också drabbats av flera ledarkonflikter och splittringar som orsakat inre svårigheter. Mest känt är kanske när ungdomspastorn Cesar Fajardo och hans fru Claudia, (med samma förnamn som huvudpastorsparet), och där Claudia Fajardo för övrigt är syster till huvudpastorn César Castellanos, tvingades lämna församlingen och en stor splittring följde, i början av 2000-talet. Paret hade varit viktiga i församlingen under den tid då nya medlemmar strömmade till i stora skaror genom cellgrupperna.
Men när ungdomsarbetet växte snabbare än församlingen i övrigt uppstod en form av maktkamp, och Fajardo blev anklagad för att stjäla G12-konceptet. Cesar och Claudia Fajardo driver sedan 2006 en annan församling i Bogotá.
En pastorsfamilj med politiska positioner i samhället och snabb tillväxt i församlingen har samtidigt gett International Charismatic Mission Church och pastor César Castellanos respekt och inflytande också ut över världen. Även i Sverige inspirerades flera församlingar främst inom Pingst- och trosrörelserna av G12-modellen.
I London gick den stora pingstförsamlingen Kensington Temple och föreståndaren Colin Dye i spetsen för G12 efter att den latinamerikanska gruppen i församlingen fått se antalet medlemmar och besökare öka kraftigt.
Kritik mot auktoritär ledning - avståndstaganden
Tidigt fanns samtidigt en utbredd kritik mot G12-rörelsen – inte minst mot de apostoliska dragen med stark betoning på hierarkisk ledarstyrning och respekt för auktoritärt ledarskap.

Överst i det som ibland beskrivs som cellgrupps-pyramiden finns den apostoliska ledaren César Castellanos och hans hustru Claudia. Men också de fyra döttrarna och deras respektive make har framträdande roller som pastorer inom Colombia-församlingen samt i Brasilien och Florida.
Det som kallas den ”prästerliga familjen”, där familjen tillsammans ingår i ledarskapet i tjänst för Gud, är en del av teologin. Samma betoning finns också i Wao church i Stockholm där familjen Lennart och Carolina Torebring, samt deras barn med respektive, alla finns i olika pastors- och lovsångsfunktioner i församlingen.
Kritiken har också handlat om att siffran tolv närmast blivit förandligad på ett osunt sätt. Liksom om läror som har förkunnats om ekonomiskt givande genom förbundsoffer till Gud samt uppmaningar om att i sina böner bildligt stryka Jesu blod över olika behov för att få specifika bönesvar.

Troende som beskyddas av Jesus kan inte få covid
I en predikan under Covid-pandemin, som Dagen har sett och lyssnat till, säger César Castellanos exempelvis: ”Om du är beskyddad av Jesu blod så kan inte coronaviruset röra vid dig.”
Kensington Tempel i London valde att bryta med Colombia-församlingen när Castellanos ville att pastor Colin Dye skulle kliva in i hans ledarteam. Dye förklarade att han kände lojalitet med ledarskap i andra sammanhang.
– Jag tror på andlig auktoritet, men i Europa fungerar det inte att säga till folk att göra något och de gör det. Vi måste arbeta på ett annat sätt än i det mer hierarkiska Colombia, sa Colin Dye när Dagen citerade honom 2009.
Svenska församlingar lämnar G12-metoden
Också i Sverige har de 20-talet församlingar som tidigare hade en G12-profil med tiden glidit ifrån denna, med ett tydligt undantag: Wao church. Men också de har tonat ner begreppet G12, och talar numera exempelvis om Wao-grupper i stället för G12-grupper.
Pingstförsamlingen Citykyrkan i Stockholm och trosrörelseförsamlingen Agape i Norrköping är två exempel som tidigare använde sig av G12-konceptet.
– Vi jobbade under några år utifrån de här tankarna, men sedan fann vi det lite för fyrkantigt för vår del. Vi övergick till att fortsätta jobba med evangeliet genom mer betoning på det relationella, säger Jan Rosman, som var pastor och föreståndare i Agape under den här tiden, och som gjorde ett par besök i Colombia i början av millenniet.

Svenskar har större behov av frihet
Jan Rosman talar om G12 som en lärjungarörelse som har gjort mycket gott i världen, men där det också har visat sig finnas svårigheter att exportera en vision från Colombia till andra delar av världen och andra kulturella kontexter.
I miljöer som är mer hierarkiska än den skandinaviska fungerar G12 utan större problem, menar Jan Rosman.
– Men en svensk kommer att ha större behov av sin egen individuella frihet. Här måste vi låta evangeliet fungera i de relationella strukturer som finns i Sverige.
Jan Rosman beskriver det som att Agape i Norrköping har gått vidare på den väg de själva ser och att de har modifierat arbetet, utan att för den skull ha tagit avstånd från G12.
– Det som hände i Colombia bidrog till att föra oss in i ett organiskt tänkande kring lärjungaskapet. Att hjälpa den som kommer till tro att ta nästa steg och befästa tron, och inte lämna människor vind för våg. Det är själva hjärtat, och den inputen är jag absolut tacksam för.
Han förstår samtidigt att unga även i Sverige kan attraheras av att få ta ett personligt ansvar i lärjungaprocesserna, uppger han.
Vi reagerade starkt på att flera av våra pastorer sa att ‘nu har jag äntligen blivit frälst’, trots att de hade jobbat 20–30 år som pastorer.
Bertil Ekström, tidigare missionär i Brasilien
Förre missionären: Blind efterföljelse och lydnad gällde
Tillbaka till Latinamerika. Bertil Ekström är före detta missionär i Brasilien sedan 1980-talet för Evangeliska frikyrkans (EFK) räkning, och har dessutom varit ledare för Evangeliska världsalliansens missionskommitté. Han bor fortfarande delar av året i Brasilien och finns där när Dagen ringer upp.
Bertil Ekström berättar att Brasilien var det land på den sydamerikanska kontinenten där G12-rörelsen fick starkast spridning näst efter Colombia. Den brasilianske karismatiske pastorn Rene Terra Nova, som i dag är sammankallande i Brazil Coalition of Apostolic Leaders, var den som blev apostel för G12 i Brasilien och därifrån spreds modellen vidare till andra länder som Paraguay, Uruguay, Venezuela och Argentina.
– Betoningen låg väldigt starkt på ett hierarkiskt och toppstyrt ledarskap och nästan blind efterföljelse och lydnad. Det ansågs viktigt att ha smörjelsen från Gud för att agera som apostel eller pastor, och det skulle leda till snabb församlingstillväxt, säger Bertil Ekström.

– Ett annat inslag var att de judiska traditionerna betonades starkt. De accepterade inte att kyrkor firade jul, för det ansågs hedniskt. Det var de judiska högtiderna som skulle hållas – och judiska symboler och Israels flagga användes.
G12-rörelsen fick inflytande även i den partnerkyrka som EFK jobbar med i Brasilien. Här uppstod en splittring när 30-talet församlingar som en följd av sitt G12-engagemang lämnade samfundet och blev fristående.
– Vi reagerade starkt på att flera av våra pastorer sa att ‘nu har jag äntligen blivit frälst’, trots att de hade jobbat 20–30 år som pastorer. Hade du inte smörjelsen så var du en andra klassens ledare. Det skapade mycket splittring i församlingarna.
I dag, säger Bertil Ekström, är det ganska tyst om Colombia-församlingen och G12 i den brasilianska kristenheten där han rör sig. Många församlingar som var involverade har de senaste tio åren lämnat G12, inklusive det hierarkiska ledarskapet och lojaliteten till César Castellanos, uppger han.
Det positiva från G12 och Colombia är ändå betoningen på att smågrupper som möts i hemmen också ska vara till för att nå nya människor – inte att bara att de ska samla de redan frälsta. Det tänkandet var nytt när G12-väckelsen bröt fram, uppger Bertil Ekström.
Fortfarande möts mindre böne- och bibelgrupper regelbundet i de latinamerikanska storstädernas bostadsområden.
Regelbunden kontakt med Wao church
Till Sverige igen: Även om Wao church i Stockholm utåt inte lanserar G12 lika hårt längre, finns visionen tydligt formulerad på församlingens webbsida. Och så sent som i januari i år besökte ett 50-tal Wao-medlemmar Colombia och megakyrkan International Charismatic Mission Church under en vecka.
I inbjudan till resan skriver Wao church att hundratals personer från Wao genom åren har besökt kyrkan i Bogotá och kallar församlingen “en plats av väckelse”, där “alla som åker dit blir märkta av den tro som präglat församlingen”.
Så sent som i april 2024 var pastorsparet César och Claudia Castellanos på besök i Sverige och talare när Wao church stod som värd för den europeiska G12-konferensen “The great harvest”.
