Samkönade äktenskap - frågan som splittrar frikyrkan

Håller de svenska frikyrkorna på att ändra sig i frågan om samkönade vigslar? På flera håll pågår diskussionen och nuvarande teologiska ställningstaganden utmanas.

Samtidigt finns det de som tycker att det är av yttersta vikt att hålla fast vid synen att äktenskapet enbart är mellan en man och en kvinna och vill hålla fast vid detta.

Den här texten skulle ha börjat med berättelsen om en frikyrkoförsamling som är på väg att ta beslutet att börja viga samkönade par. Intervjun var färdigskriven och problematiken tydligt beskriven, då de tillhör ett samfund som slår fast att äktenskapet enbart är mellan en man och en kvinna.

Sedan tog det stopp. Frågan var för känslig. Efter att ha pratat igenom saken internt var församlingen snart mycket tydlig med att de inte vill träda fram med sin berättelse.

Ett annat samtal som skulle ta upp hur frikyrkan förhåller sig till hbtq-personer slutar abrupt.

– Nämn inte mitt namn, nämn inte min ort, säger personen i en kraftfull vädjan.

Lätt bli stämplad

Frågan om samkönade vigslar och hur hbtq-personer ska behandlas i frikyrkan är känsligt, det är uppenbart.

– Jag tror att det beror på att många känner att det blir fel hur man än gör, att antingen blir man stämplad som homofob eller som att man inte tror på Bibeln, säger Anton Lundholm.

Han väckte själv en del uppmärksamhet för några år sedan då han i boken “Välkommen in i min garderob” berättade om hur han som frikyrklig kom ut som homosexuell. Just nu föreläser han i församlingar som vill ta del av hans berättelse.

När det gäller att synas och höras i den kyrkliga hbtq-debatten menar han att det oftast är de som redan är säkra på sin sak som kommer till tals, medan de som inte riktigt har landat fullt ut i vad de tycker ofta håller en lägre profil. Det hänger också ihop med att i den här frågan är det många som kräver raka svar.

– Om man då befinner sig mitt i en process är det mycket svårare. Alla kräver att man ska ha kommit fram till något, och du får inte vara med i samtalet förrän du har bestämt dig, säger Anton Lundholm.

Därför är han inte förvånad att ett flertal personer tackar nej till att bli intervjuade i ett reportage i Dagen som handlar om frikyrkan och hbtq.

Tog själv beslut

Anton Lundholm vet mycket väl hur man resonerar inom frikyrkan, för han har själv suttit med i en församlingsledning där man tagit beslut om att ta avstånd från utlevd homosexualitet. Ett beslut han själv trodde på, samtidigt som det pågick en inre kamp.

När han till slut valde att komma ut valde Anton Lundholm att frivilligt lämna församlingen och säga upp sin tjänst, för att förekomma beslutet att bli uppsagd.

– Jag fick ha min egen process först efter det, säger han.

– Det är därför jag i mina föreläsningar lyfter fram att det är okej att inte vara färdig, att man faktiskt får vara på väg.

Upplever du att det är en förändring på gång inom frikyrkan?

– Ja, jag upplever att det pågår ganska mycket i det tysta, och att det som sker ofta kommer underifrån, att det är församlingsmedlemmar och ledare på lägre nivåer som driver på, säger Anton Lundholm.

– Sedan märker jag att många kristna hbtq-personer är frustrerade över att det går så långsamt, medan folk i de karismatiska rörelserna snarare är frustrerade över att det går för fort.

Själv är han faktiskt något orolig när han tänker på de kommande åren, där han räknar med att det kan bli lite tuffare för personer som han själv.

– Jag tror att debatten kommer att bli mer intensiv och att vi kan förvänta oss hårdare tongångar då många tycker att det är så mycket som står på spel här, säger han.

Själv har Anton Lundholm ett önskemål. Låt inte diskussionen bli överhettad utan håll huvudet kallt.

Berör flera samfund

Frågan om samkönade vigslar är just nu uppe till diskussion i en rad kyrkor i Sverige och det går att se en tydlig förskjutning åt ett mer tillåtande synsätt. Längst har Svenska kyrkan gått som år 2009 tog beslutet att börja viga samkönade par. Diskussionen som förs nu handlar snarare om att man bör stänga dörren för präster som anser att äktenskapet enbart är till för man och kvinna.

Men i de traditionella frikyrkorna är diskussionen en annan, där handlar det snarare om att man ska börja viga samkönade par. Längst på den vägen har Equmeniakyrkan vandrat där man låtar församlingar själva bestämma. Det finns samtidigt krav på att samfundet borde ta ställning nationellt för samkönade vigslar, vilket föreslogs och röstades ned på kyrkokonferensen under hösten 2021.

Bland de mer evangelikala och karismatiska sammanhangen är det Evangeliska frikyrkan (EFK) som sticker ut, samfundet har initierat en teologisk diskussionsprocess som väntas vara klar år 2023.

Frågan om hur homosexualitet ska hanteras diskuteras på ett eller annat sätt inom samtliga frikyrkosamfund, inte bara när det gäller äktenskapsfrågan utan även på ett bredare plan när det gäller inkludering och ledarskap. Trosrörelsen är på väg att ta fram ett nytt teologiskt dokument i ämnet. Inom pingströrelsen har man från samfundets sida initierat samtal i flera församlingar och även genomfört en enkät för att få mer kunskap om pastorernas inställning. Det visade sig att majoriteten ville bevara nuvarande syn på äktenskapet men de ville samtidigt inkludera homosexuella i församlingslivet på ett bättre sätt.

Frågan om samkönade äktenskap är inte ett svenskt fenomen, samma diskussion finns runtom i världen, främst västvärlden. Att de homosexuellas plats i kyrkan rymmer en explosiv kraft är tydligt. USA får statuera exempel där flera kristna samfund splittrats på grund av att man varit oense i frågan om samkönade vigslar.

Varnar för ändring

Anders Gerdmar är en av dem som håller fast vid det traditionella synsättet när det gäller vigselfrågan. Han är docent i exegetik vid Uppsala universitet samt rektor för Skandinavisk teologisk högskola och identifierar sig teologiskt som pingstkarismatisk.

Nyligen har han kommit ut med boken “Hbtq och Bibeln – Svärdet genom svensk kristenhet” där han varnar för att frågan om samkönade vigslar är på väg att klyva frikyrkligheten mitt itu. Själv argumenterar han för att utlevd homosexualitet inte är förenligt med Bibeln.

– Jag har känt att det här är en fråga som är viktig och att den bara kommer att öka i betydelse. Jag har känt en kallelse att hjälpa troende att få se den bibliska bilden i den här frågan, säger Anders Gerdmar till Dagen.

I sin bok målar han upp en vision om det bibliska äktenskapet som en del av Guds skapelseordning, med tydliga gränser för människans sexualitet.

– Det är ett tydligt vittnesbörd genom hela Bibeln, att när det gäller sex handlar det om man och kvinna. Äktenskapet är en del av skapelseordningen och inte något mänskligt påfund, säger han.

Anders Gerdmar konstaterar att alla skildringar av homosexuella handlingar i Bibeln sker på ett negativt sätt. Det handlar om uttryckliga förbud i Mose lag och tydliga fördömanden av Paulus i Nya testamentet. Jesus går aldrig in på ämnet, men Anders Gerdmar menar ändå att han upprätthåller och skärper lagen, vilket ger stöd för en traditionell syn på äktenskapet.

Handlar om trohet

För Anders Gerdmar handlar det därför om trohet mot Bibeln.

– Jag tror att Bibeln är Guds ord och ett direkt tilltal till oss, även i etiska frågor. När jag som exeget läser bibeltexterna kommer jag fram till att det är andligt, intellektuellt och akademiskt ohållbart att utifrån Bibeln förespråka samkönade äktenskap. Det finns naturligtvis de som försöker argumentera för att du kan vara bibeltrogen och bejaka den utvecklingen, men jag tycker inte att det håller, säger Anders Gerdmar.

De som ändå tolkar Bibelns texter på ett sätt där samkönade relationer accepteras ägnar sig snarast åt önsketänkande, menar han. Vill man vara bibeltrogen går det inte att förhandla bort vad som skrivits.

Du landar i att det enbart finns två synsätt som stämmer överens med Bibeln, äktenskap mellan man och kvinna eller ett liv i celibat?

– När det gäller sexuella handlingar är det så. Det slår också mot samboskap, det finns ingen biblisk grund för det, säger Anders Gerdmar.

– Gud älskar alla människor och vi som kristna ska älska alla människor, oavsett vad de gör i sängkammaren. Men Herren har en vilja.

Därför landar Anders Gerdmar i slutsatsen att homosexuella som vill leva efter Bibeln enbart har en väg att vandra, ett liv i celibat.

– Jag förstår att det är en kamp, att det kan vara tufft, men det finns saker vi ställs inför som lydnad inför Herren. För jag kan inte se utifrån Bibeln att homosexuella handlingar är legitima.

– Jag säger att det inte är lätt. Men det blir heller inte lättare för att tidsandan trycker på samt att präster och pastorer stödjer en obiblisk linje.

Anders Gerdmar menar att frågan om samkönade vigslar är något av en ödesfråga för svensk kristenhet i dag. Han har också kontakt med flera personer som är villiga att lämna sitt frikyrkliga sammanhang om man där skulle börja viga samkönade par. Själv är han mycket tydlig var han står.

– Den dagen man ställer en man bredvid en man för att vigas samman och gör det i Jesus namn, då har man gått över en gräns. Där har du svärdet genom svensk kristenhet.

Har ändrat sig i frågan

Björn Cedersjö är av en helt annan uppfattning. Han var tidigare skolledare och lärare på Örebro missionsskola och har även jobbat med etiska frågor för Sveriges kristna råd. Nu är han en av de mer tongivande debattörerna inom svensk frikyrklighet för att man ska börja viga samkönade par.

Du hade tidigare en traditionell syn där du sa nej till samkönade äktenskap. Vad fick dig att ändra dig?

– Det var möten med Lena, Eva, Mirjam, Martin, och flera andra. Att lyssna på deras berättelser och hur de blivit bemötta i den kristna kyrkan, det blev allt svårare för mig att acceptera, säger Björn Cedersjö.

En annan ögonöppnare var när den amerikanska föreningen Exodus lade ner år 2013. Verksamheten gick ut på att på kristen grund medverka till att människor “botas” från en homosexuell läggning, men det hela slutade med att dess ledare Alan Chambers gick ut och bad om ursäkt med tillägget att man inte kan ändra något som man föds till.

– Det tredje skälet till att jag ändrat mig är för att det blir ett så stort hinder i förkunnelsen om Jesus. Människor i största allmänhet har svårt att förstå varför kyrkan säger nej till kärlek mellan två personer.

Tog lång tid

Björn Cedersjö berättar att han undervisat i de här frågorna i trettio års tid. Att byta åsikt i hbtq-frågan tog lång tid, och även efter att han ändrat uppfattning dröjde det några år innan han ville ge sig ut i debatten, då han skrev en omtalad debattartikel i tidningen Dagen år 2019.

Han berättar hur han fått jobba med bibeltexterna på nytt. Det har inte varit lätt och han köper inte alla argument som lagts fram. Andra som på kristen grund försvarar hbtq-personers rättigheter brukar exempelvis tolka de bibelverser som fördömer homosexuella handlingar till att det snarare handlar om perversioner som övergrepp och pedofili. Björn Cedersjö tycker att frågan är svår, inte minst gäller det Paulus texter.

– Jag är fortfarande inte övertygad om att den alternativa tolkningen av Romarbrevet 1 är säkrare än den traditionella, säger han.

Hur ser du på en sådan text?

– Jag ser att de som argumenterar mot samkönade relationer ofta gör det utifrån skapelseordningen, att Gud skapade oss till man och kvinna och att det ska fulländas i äktenskapet. De övriga texterna i Bibeln där samkönat sex adresseras är följder av en förutsatt skapelseordning, säger Björn Cedersjö.

– Men är det så givet, måste man förstå det så? Jag har själv skrivit om hur talet om en skapelseordning använts för att legitimera patriarkatet och kvinnans underordning, att man ska lyda överheten och även slaveriet.

Björn Cedersjö argumenterar därför utifrån ett annat synsätt, där han menar att det viktiga är att se Bibelns helhet där Guds allomfattande kärlek och det dubbla kärleksbudskapet är i centrum, det vill säga att man ska älska Gud och sin nästa. Läser man Bibeln utifrån ett sådant perspektiv går det att acceptera att homosexuella som vill leva ett liv i trohet mot varandra ska kunna göra det med Guds välsignelse.

– Jag tänker att Bibelns grundläggande budskap handlar om kärlek. I ljuset av det får jag förhålla mig till de konkreta texter som finns, men hela tiden orientera mig utifrån kärleksbudskapet. Frågan om samkönade vigslar är en bibeltolkningsfråga, inte en bibeltrohetsfråga, säger Björn Cedersjö.

Han tycker också att det är relevant att lyfta fram andra citat från Paulus. Exempelvis när han i Romarbrevet skriver att kärleken är lagens fullbordan.

Du säger själv att du vill vara trogen mot Bibeln, varför är det viktigt?

– Därför att jag tror att Bibeln är given av Gud till vår vägledning. Bibeltexter måste dock alltid tolkas på ett ansvarigt sätt. Som etiklärare har jag alltid sagt att Gud förutom bibeltexten har gett oss tradition, erfarenhet, förnuft, vetenskaplig kunskap, samvete och samtalen i församlingen att använda när vi ska ta ställning i etiska frågor.

Varför är det viktigt att även frikyrkor börjar viga samkönade par?

– Jag argumenterar för detta av respekt för dem som är homosexuella. De ska inte bara välkomnas som människor, utan även deras mål att leva i långa hållbara förbindelser ska välsignas. För det är vad de frågar efter, att få vara med på samma villkor som andra, säger Björn Cedersjö.

Paulus är viktig

Mikael Tellbe är docent i Nya testamentet samt lektor på ALT som utbildar pastorer inom flera frikyrkosamfund. När Dagen når honom berättar han att vigselfrågan är något som alltid kommer upp i utbildningen och det är en fråga som många blivande pastorer funderar på, inte minst då det finns ett stort tryck från samhällets sida att kyrkor ska viga samkönade par.

Själv har han i teologiska böcker tagit upp frågan om Bibelns syn på homosexualitet, bland annat i “Paulus mot väggen”, där ett kapitel handlar enbart om den här frågan.

– Vi hamnar lätt i ett skyttegravskrig, konstaterar Mikael Tellbe när frågan om samkönade vigslar kommer upp.

Han tycker att det är olyckligt och menar att det måste gå att föra ett respektfullt samtal om homosexualitet inom frikyrkan. En nyckel är att inte göra det här till en bibelsynsfråga. Man bör som kristen undvika att dela upp folk i dem som tror på Bibeln mot dem som inte gör det enbart baserat på var man landar i synen på samkönade äktenskap.

– Vi kan komma till olika slutsatser och ändå tro att Bibeln är Guds ord, säger Mikael Tellbe.

När han själv studerar Bibeln konstaterar han att det finns vissa texter som blir viktigare än andra i den här frågan. Förbuden mot homosexualitet som återfinns i de judiska renhetslagarna i Gamla testamentet anser han exempelvis vara mindre relevanta för kristna i dag, inte minst då det är så tydligt att det finns andra renhetslagar som nämns i sammanhanget som kristna utan problem kan bortse ifrån.

I stället är det till Nya testamentet han vänder sig, mer specifikt till aposteln Paulus.

– Jag skulle vilja säga att Paulus brev är avgörande i den här frågan, säger Mikael Tellbe.

En avgörande text

Han berättar att det finns tre bibelställen där Paulus berör homosexualitet, viktigt att notera är att det enbart handlar om homosexuella handlingar, aldrig att han kommenterar frågan om sexuell läggning. Mikael Tellbe menar att två av bibelställena är något vagt skrivna och går att tolka på olika sätt. Det hela kokar därmed ner till ett avgörande textavsnitt i Bibeln.

– För mig finns det bara en text där Paulus utvecklar frågan om homosexualitet med en övergripande teologisk motivering, det är i Romarbrevets första kapitel och den texten väger tungt, säger Mikael Tellbe.

I verserna 26 och 27 blir Paulus mycket konkret, han skriver att “kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga” och att männen “upptändes av begär till varandra”.

Bibeltexten inleder med att nämna homosexuella handlingar, men Paulus fortsätter sedan att fördöma en rad andra saker som girighet, skvaller och våld.

– Det intressanta med den här texten är att Paulus inte vill sätta fingret på samkönade relationer som den stora synden, utan han är inne på ett större teologiskt resonemang där han vill visa på människans förvändhet i det att hon tillber det skapade och inte Skaparen, säger Mikael Tellbe.

– Även om han inte är ute efter att debattera samkönade relationer tar han ändå upp homosexuella handlingar och använder dessa som ett av flera exempel på följderna av människans missriktade tillbedjan.

Frågan är hur vi ska hantera denna text? Mikael Tellbe säger att det finns de som försöker göra omtolkningar om att Paulus egentligen syftar på pedofili eller andra typer av övergrepp. Själv tycker han att den argumentationen svajar, det är svårt att läsa in något annat i texten än att Paulus fördömer homoerotiska handlingar och tycks utgå från att dessa inte fanns med i Guds ursprungliga tankar med skapelsen.

Tre olika sätt

Utifrån det finns det tre förhållningssätt.

Det första är att Paulus anser att alla former av homoerotiska handlingar är ett uppror mot Gud och därför ska även vi i dag ta avstånd från dem, vilket också är den traditionella tolkningen som de flesta av världens kyrkor gör.

Det andra förhållningssättet är att se texten i sitt historiska sammanhang, att Paulus var en man som var präglad av sin tid, men att vi i dag har en helt annan förståelse för homosexualitet och samkönade relationer. Utifrån det synsättet kan vi bortse från vad som står i denna bibelvers då tankegodset får anses vara förlegat.

Det tredje sättet att närma sig denna text, enligt Mikael Tellbe, är att Paulus beskriver en skevhet i skapelsen på grund av människans förvända tillbedjan av det skapade i stället för Skaparen. Homosexuella handlingar var inte en del av Guds ursprungliga plan, men i en fallen värld är det ändå något som vi måste förhålla oss till och kanske i viss mån även acceptera.

– Frågan är då också om homosexualitet är genetiskt betingat, hur förhåller vi oss då? Det tredje synsättet blir mer komplext, säger Mikael Tellbe.

Vad tycker du själv?

– Jag har landat i att Bibeln är tydlig med att äktenskapet är mellan en man och kvinna och därför ser jag det inte som kyrkans uppgift att viga två män eller två kvinnor till äktenskap, säger Mikael Tellbe.

Men samtidigt säger han att kyrkan ska ha en generös attityd till homosexuella, inte minst ska det inte vara ett hinder för att delta och även få ledande roller inom en församling.

– Kyrkan har ofta behandlat många homosexuella fel och behöver vara mer välkomnande och inkluderande, säger han.

Dessutom tycker han att kyrkans undervisning om sexualitet måste vara lika för alla, oavsett sexuell läggning, där den stora frågan snarare måste vara att leva i trogna relationer och kunna tala om sexuell återhållsamhet.

Respekterar du ändå om andra inom frikyrkan vill viga samkönade par?

– Jag får acceptera det, men jag står inte själv för det och tycker inte heller att kyrkan ska stå för den hållningen. Samtidigt är jag väldigt mån om att inte göra det här till en bibelsynsfråga, utan att man måste respektera varandras slutsatser. Den här frågan får inte dela kyrkan. Den får inte bli så uppslitande att det handlar om vem som är sant troende eller inte, men jag är orolig för att vi kan hamna där.

Kyrkan som går före

När frågan om samkönade vigslar i frikyrkan kommer på tal går det inte att undvika Immanuelskyrkan i Örebro. Det är för att de redan haft en provomröstning i församlingen och landat i att öppna upp för vigsel av samkönade par, där 80 procent svarade att de tror att det är vägen framåt.

På så sätt ligger de i otakt med det sammanhanget de hör hemma i, Evangeliska frikyrkan, som just nu diskuterar frågan om samkönade vigslar i en process som är tänkt att gå i mål år 2023.

– Vi räknar med att fatta beslut efter sommaren 2022, säger Johan Arenius, församlingens föreståndare.

Han berättar att de hade kunnat gå fram snabbare än så eftersom frågan redan är bearbetad i församlingen under många år, men de har valt att avvakta med det formella beslutet ett tag bland annat med hänsyn till EFK:s process.

Många reagerar

Församlingens agerande har självklart satt sina spår.

– En av mina gamla scoutledare hörde av sig och undrade om vi har slutat att läsa Bibeln, säger Johan Arenius.

– Andra som hört av sig är de som lämnat sitt frikyrkliga sammanhang på grund av rörelsens klassiska äktenskapssyn. De har uttryckt en tacksamhet.

Att Immanuelskyrkan har varit öppen med sin process innebär också att andra församlingar, från olika samfund, hör av sig och vill ha lite tips och råd.

– Kanske kan några församlingar korta ner sin process genom att lära av det som vi har gjort bra och sådant vi borde ha gjort annorlunda, säger Johan Arenius.

Han vill också poängtera att deras bearbetning av äktenskapsfrågan inte enbart landat i en progressiv riktning, utan snarare en tydligare konservativ hållning genom att lyfta fram äktenskapet framför samboskap.

– För när vi börjat prata om äktenskapet så berör det alla, även heterosexuella. Om vi kommer viga samkönade par så gör vi det för att vi tror att äktenskapet är den bästa samlevnadsformen.

Trots att Johan Arenius hamnat mitt i en av frikyrkans mest infekterade teologiska strider säger han att han själv inte brinner för frågan om samkönade vigslar och att det inte är han själv som valt frågan, utan som föreståndare för församlingen fick han den i sitt knä.

Han vill i nuläget inte peka ut den ena eller andra äktenskapssynen som den enda rätta, utan understryker att församlingens grundbeslut, från 2017, är att vara överens om att det går att göra olika bibeltolkningar.

– Det finns goda grunder i Bibeln för både en klassisk och en vidgad äktenskapssyn. I vår församling kommer vi leva med respekt för olika slutsatser, säger Johan Arenius.

Han menar att det kan bli ett välkommet vittnesbörd att kunna landa i olika slutsatser i en värld där vi bara förväntas umgås med människor som tycker som oss själva.

Bearbeta frågan

Oavsett om man tycker att de som församling gör rätt eller fel säger Johan Arenius att det viktiga ändå är att ta tag i frågan och bearbeta den så att man inte står helt handfallen om den skulle bli aktuell på något sätt. Som det är i dag väljer vissa församlingar snarare att hålla frågorna på avstånd, eftersom det uppfattas som ett obekvämt ämne.

– Vi måste kunna förklara var vi står så att vårt svar blir begripligt även för den som inte är troende, säger Johan Arenius.

– Men den stora frågan för oss som kyrka är inte äktenskapsfrågan, den stora frågan är hur vi presenterar Jesus och vägleder människor till tro och omvändelse, oavsett var vi landar i äktenskapsfrågan.

Läs också: Elisabeth Sandlund: Här står Dagen i frågan om samkönade relationer

Läs också: Frida Park: Gud älskar både Jonas Gardell och Stefan Swärd

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.