Ska Gud ha en plats i konstitutionen?

Tyskland nämner Gud i sin konstitution, Frankrike gör det inte. Bör Gud ha en plats i grundlagen? Ja, menar kristna i Tyskland.

– Ja och nej, säger Jeff Fountain, forskare vid det europeiska kristna utbildnings- och forskningsinstitutet Schuman center.

När EU:s stater ville skapa ett enhetligt konstitutionellt ramverk för unionen med start 2004 gick debattvågorna höga. Skulle Gud och kristen tro finnas med i skrivningarna? Hur skulle detta i så fall uttryckas? Tyskland ville ha med Gud, på liknande sätt som i den tyska konstitution. Där inleds texterna med ett uttalande om att tyskarna har skapat grundlagen “medvetna om sitt ansvar inför Gud, och inspirerade av denna vilja”.

Andra europeiska länder var starkt emot att Gud och religion skulle få en plats i EU:s ramverk – inte minst Frankrike, där sekularismen - benämnd laicité - är en av grundstenarna i det franska samhällsbygget. Staten ska vara neutral, betonar fransmännen. De flesta andra europeiska länder har om inte den franska linjen rakt över, så i alla fall en restriktiv hållning vad gäller att nämna Gud eller religion i sina nationella konstitutioner. Bara fem EU-länder har med Gud i inledningen till grundlagen – men däremot finns Gud eller religion med i andra skrivningar, till exempel när det gäller religionsfrihet.

Det blev heller ingen plats för Gud i EU:s konstitution. I stället konstaterar lagtexten att lagen tar sin “inspiration” från “det kulturella, religiösa och humanistiska arvet i Europa” som har gett de “universella värden” som finns i mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och rättsstaten.

Schweizare vill ta bort Gud

Under senare år har det inte varit mycket debatt om huruvida Gud borde eller inte borde ha en plats i sammanhang som dessa. Men i våras kom nyheten om politiska krav från vissa håll i Schweiz – ett av få länder som nämner Gud i förordet till grundlagen – om att ta bort Gud ur landets konstitution, och ersätta ordet med ungefär “miljö” eller “omgivning” (det franska ordet “L´environment”). I stället för att åkalla Gud som vittne eller lova något inför Gud, borde schweizarna nu vända sig mot eller tala inför miljön, menade man.

Ett annat land där det under senare år har skett ett trendbrott är Ryssland. Den tidigare sovjetiska staten var sekulär ut i fingerspetsarna – för att inte säga ateistisk eller kristendomsfientlig. Men när Sovjet föll och Ryssland skapades fick kyrkan ånyo en stark plattform, och år 2020 gick Ryssland emot den annars ganska starka sekulariseringstrenden i många delar av världen, och införde ordet Gud i sin grundlag. Andra länder som fortsatt starkt betonar sin kristna identitet är Ungern och Polen.

1. Norge - talar inte om Gud i inledningen till grundlagen, men slår fast att: “Verdigrunnlaget forblir vår kristne og humanistiske arv. Denne Grunnlov skal sikre demokratiet, rettsstaten og menneskerettighetene” (paragraf 2).

2. Sverige - all offentlig makt utgår från folket, men kungen styr “av Guds nåde”.

3. Ryssland - lade till Gud i konstitutionen år 2020, och avviker därmed från en stark sekulär trend. Ryssland slår nu fast att landet är “enat genom en tusenårig historia och genom att det bibehållit minnet av de förfäder som förde vidare sina ideal och sin tro på Gud till oss” (vår övers. från engelska ur artikel 67, paragraf 2).

4. Frankrike - Principen om den sekulära staten (la laïcité) är en hörnsten i den franska republiken. Konstitutionen vilar på Deklarationen om mänskliga och medborgerliga rättigheter från 1789 och slår fast att landet är sekulärt och demokratiskt och att all makt utgår från folket.

5. Tyskland - nämner ansvaret inför både Gud och människor i sin konstitution.

6. Polen - beskriver att konstitutionen är skapad både av och för dem som tror på Gud som källan till sanning och rätt, och av och för dem som inte tror på Gud men som respekterar universella värden från andra källor.

7. Ukraina - ett av de östländer som nämner Gud utan att ge kristen tro en särställning. Här talas om “ansvaret inför Gud, vårt eget samvete, tidigare, nuvarande och kommande generationer”.

Bör då Gud ha en plats i länders konstitution?

Svaren beror förstås på vem man frågar. Inför omröstningen om EU:s konstitution sa Nikolaus Schneider, som ledde Protestant Church of Rhineland, att EU mycket väl hade kunnat ha en skrivning som den i Tyskland. Han kallade den tyska skrivningen “ett riktmärke” och var besviken när Gud inte fick en plats i EU-texterna.

“Det skulle inte ha varit något problem för muslimerna, och även de som inte tror på Gud skulle ha kunnat finna ett slags riktmärke i att både människan och Gud nämns”, sa han då, och betonade att det är viktigt att ha just ett sådant riktmärke i ett samhälle (Deutsche Welle, 9 sept 2007).

“Finns regler ovanför människan”

Även ledaren för den katolska Centralkommittén i Tyskland, Huber Tintelott, menade att Gud borde finnas med i EU-konstitutionen.

- Det skulle ha klargjort att människor inte kan göra vad som helst, att det finns regler som står över den mänskliga nivån. Detta gör det lättare för oss att leva tillsammans, sa han.

Men Jeff Fountain, som leder det kristna utbildningsinstitutet The Schuman center – uppkallat efter den katolske EU-grundaren Robert Schuman – håller inte med. Han svarar “både ja och nej” på frågan om Guds plats i nationella grundlagar eller EU-lagar.

– Vad vi försöker göra här på Schuman center är att göra människor medvetna om hur viktiga kristna människor var för skapandet av EU. Men jag menar att kristna av i dag – inte minst evangelikaler – inte tar ansvar när det gäller samhällsbyggandet, säger han, och pekar på att det finns en brist på möjligheter till utbildning och träning för kristna som vill påverka samhället.

Schuman center är en kristen europeisk onlineorganisation, Jeff Fountain själv bor i Amsterdam. Institutet arrangerar varje år resor i Europa med fokus på det kristna arvet, och ger studenter möjlighet att i samarbete med högskolor erbjuda en masterutbildning i teologi och Europastudier.

Menar att EU är “förlorat”

Jeff Fountain pekar på tre olika faror när det gäller hur kristna ser på samhällsfrågor och politik. Det finns de som menar att politik och religion inte hör ihop och därför drar sig undan engagemang. Sedan finns det en “angloamerikansk eskatologi” där man i stort sett anser att EU är “förlorat” och att man därför inte behöver bry sig om politik. Och till sist finns det de som menar att man bör sträva efter att skapa en helt kristen stat genom att få in kristna på alla viktiga poster och exkludera andra. Här finns Ungern som exempel med sin starka betoning av att landet är och ska vara en kristen nation.

– Ja. Och Republikanerna i USA, säger Jeff Fountain.

– Här finns en stor förvirring, där man skapar märkliga kategorier och försöker använda nationen för Guds ändamål. Sådant fanns ofta i det förflutna, där kungar intog en position som Gud inte hade gett dem.

Han säger att han själv vill se ett starkare kristet engagemang i samhället, i politiken, men att det också är viktigt att se hur och på vilket sätt man kan eller bör påverka.

– Ska Gud finnas med i konstitutionen? Ja och nej. Vad är regeringens roll i ett land? Dess roll är inte att försvara kristendomen. Dess roll är att föra fram rättvisa för alla medborgare, välfärd för alla medborgare. Detta innebär en att verka för en god sekularism. Regeringar ska inte främja någon religion – men se till att det finns utrymme för alla medborgare att utöva sina rättigheter.

Vägen till fred går genom hjärtat

Däremot, menar han, bör kristna vara aktiva samhällsmedborgare och engagera politiker, jurister och andra och genom deras insatser påverka samhällsutvecklingen. Kristna kan påverka, inte främst genom skrivningar om Gud i konstitutionen, utan genom att se till att kristna värden finns med när lagtexterna tillämpas, och att bevaka att religionsfrihet och andra rättigheter finns med både i skrivningar och tillämpning. Här behöver kristna bli mer medvetna om hur man på bästa sätt kan och bör påverka, betonar han.

– Kyrkans röst bör vara att se till att samhället blir bra för alla.

Han tycker dock att det hade varit rimligt att i EU:s konstitution på något sätt nämna eller erkänna den stora betydelse kristna haft för att skapa unionen. Två av grundarna, katolikerna Robert Schuman och Konrad Adenauer betonade, säger han, att vägen till fred i Europa går genom människornas hjärtan. De var båda djupt kristna, och hämtade bland annat inspiration från Oxfordrörelsen (senare Moralisk Upprustning, en ekumenisk kristen rörelse).

– Det skulle inte ha funnits ett EU utan den kristna förståelsen av människan som skapad till Guds avbild. Ur denna förståelse kom tankarna om livets helighet, och grunden för all solidaritet: att vi alla är delar av samma mänsklighet, och därför måste se till det allmännas bästa.

– Hade man utgått från det darwinistiska konceptet om den starkes rätt hade det inte funnits något EU alls.

Dialogen viktigast

Samtidigt, menar han, är det viktigare att kristna engagerar sig i samhällsfrågor än att just kristendomen lyfts fram i juridiska texter.

– Artikel 17 i all ära – det viktigaste är att det finns en dialog mellan kyrkor och EU, säger Jeff Fountain.

Juristen Victoria Enkvist, lektor i offentlig rätt vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet, betonar även hon att staten och religionen bör hållas isär i denna typ av lagtexter. Om man har med Gud i skrivningarna i ett lands konstitution är det svårt att vara neutral, säger hon.

– Detta är viktigt i relation till religionsfriheten i många länder.

I Sverige finns religionsfrihet för alla – undantaget kungen.

– Kungen, prinsar och prinsessor utesluts från successionsrätten vid avsteg från den Augsburgska bekännelsen, berättar hon.

Just religionsfriheten gör det svårt att nämna Gud i konstitutionen, menar Victoria Enkvist.

– Finns Gud med skapar detta en bild av att lagtexten inte är neutral. Och vi har en regel att lagarna ska vara allmängiltiga. Detta blir svårt om man lyfter upp Gud i konstitutionen.

Religiösa värden har plockats bort

Det handlar också, säger Victoria Enkvist, om att skapa ett skydd för minoriteter i lagtexterna. Sedan har religion olika ställning i olika länder, säger hon. I Sverige har religion inte fått så mycket utrymme i grundlagens skrivningar.

– Man har plockat bort religiösa värden. Man hänvisar vanligtvis inte till kristendom och religion. Tidigare har detta funnits till exempel i skollagen.

I ett lands – eller en unions – lagstiftning tar man ofta upp de värden som man anser viktiga och eftersträvansvärda, säger Viktoria Enkvist.

– Motsatsen till att tala om Gud i konstitutionen är att man skriver in sekularism i texten. Det kan man fundera på. Detta följer en tidsanda, det är som det här med “miljön” i Schweiz. Det handlar om vilka värden som anses viktiga.

Även Jeff Fountain pekar på att termen “sekulär” inte är samma sak som “neutral”.

– Det finns alltid ett slags trosperspektiv inblandat, säger han.

“Gud respekterar fritt val”

Det finns, också, menar han – och stödjer sig på den politiskt-teologiske forskaren Jonathan Chaplin – något man kan kalla “sekulär exklusivism”. Då handlar det om viljan att exkludera alla andra synsätt.

– De sekulära synsätten behövs, men det viktiga är att alla synsätt får leva sida vid sida. Varken troende eller sekulära ska bli exkluderade i offentligheten. Ibland finns det en förvirring här, man tror att demokrati är samma sak som att säga att en tro eller en livssyn är lika bra som en annan. Nej, nej, så är det inte.

Det viktiga är, säger Jeff Fountain, att främja pluralism.

– Man måste förstå att man inte kan tvinga på en annan människa sin livssyn. Man måste respektera det fria valet – för att Gud respekterar det fria valet.

Har det då någon praktisk betydelse vad som står i grundlagen? Hänvisas det till den i juridiska spörsmål?

– För de flesta människor kommer det aldrig att spela någon roll, säger Jeff Fountain.

Viktigt i kristider

Victoria Enkvist berättar om ett fall i Italien, där en mamma menade att det stred mot hennes barns rätt att slippa religiösa symboler när skolan hade krucifix på en vägg.

– Det handlade om det vi kallar den negativa religionsfriheten, alltså att slippa religion. Men man kom fram till att det var okej att ha krucifixen i skolan. Det fanns en proportionalitetsbedömning där.

Victoria Enkvist säger att frågorna om Gud i konstitutionen är tätt sammankopplade med frågorna om religionsfrihet och att detta blir tydligt bland annat i detta mål. Men det är ganska sällsynt med fall som direkt hänvisar till skrivningar i en grundlag. Ändå är det viktigt att fundera över frågorna om hur lagar formuleras och vad vi vill med våra grundlagar, menar Jeff Fountain – inte minst i dag.

– I tider av kris blir dessa frågor viktiga. Och vi måste erkänna det: demokratin är hotad i dag på många sätt. Schuman, som var mycket influerad av den katolske filosofen Jacques Maritain, menade att en demokrati i grunden måste vara kristen, annars skulle den till sist utmynna i tyranni eller anarki.

Det är ju ett starkt, för att inte säga provocerande uttalande?

– Ja. En demokrati behöver inte vara uttalat kristen, men han menar att demokrati i grunden måste bygga på det kristna budet att älska sin nästa. Då förstår vi inte demokrati bara som majoritetsviljan – vilket olyckligtvis är den förhärskande tron i USA och Storbritannien, där det kan resultera i att “vinnaren tar allt” – utan som ett styrsätt där den som vinner valen även på allvar måste ta hänsyn till minoriteternas behov.

– I dag röstar många människor främst efter vad som är bäst för en själv. Och politiker agerar efter hur de kan få makt. Men det som Robert Schuman och grundarna av EU pratade om var att lyfta fram det kristna begreppet “agape” – att ta det på allvar att älska sin nästa.

Gud blir åkallad eller omnämnd i lagtexterna

Få länder har Gud som riktmärke i grundlagen - i stället markeras ofta att makten utgår från folket. I Sverige styr kungen “av Guds nåde”, men all offentlig makt sägs utgå från folket.

Gud kan åkallas i inledningen till en konstitution. Detta kallas på fackspråk “invocatio Dei”. Ett exempel på denna typ av skrivning är att inleda med “I Guds namn”. Om Gud i stället omnämns kallas det “nominatio Dei”. Ett exempel här är Antigua och Barbuda, som i sin grundlags inledning säger att landet “erkänner Guds överhöghet”.

Båda typerna finns i traditionellt kristna länder, liksom i muslimska länder. Många av de europeiska länder som har med Guds namn i olika form har en lång kristen tradition. Men även länder där kristen tro haft en stark ställning har ibland valt bort Gud i grundlagen. Hit hör till exempel Norge, Luxemburg, Italien och Spanien.

Sekulär trend

När Sovjetblocket föll och det skapades en rad nya länder i Europa, valde de flesta av dessa nya stater att anta en konstitution som var sekulär. Bland dem finns både länder där kristna är i majoritet, liksom en rad muslimska länder. Några av dem är Belarus, Bosnien, Hercegovina, Bulgarien, Estland, Litauen, Slovenien, Kazakstan och Uzbekistan.

Här är några exempel på länder som inleder sin konstitution med att åkalla Gud, “invocatio Dei”:

Algeriet: “I Guds den barmhärtiges och medkännandes namn..”

Cooköarna: “I den evige, barmhärtige och allsmäktige Guds namn har vi, folket ..”

Schweiz: “I Guds den allsmäktiges namn! Det schweiziska folket och kantonerna har …”

Irland: “I den Heliga Treenighetens namn/. /erkännande våra skyldigheter gentemot vår Herre, Jesu Kristi helighet..”

Kuwait: " I Allahs namn..”

Peru: “Den demokratiska kongressen, åkallande den Allsmäktige Guden..”

Het debatt i EU

I EU kom förslaget om att upprätta en konstitution för Europa år 2004 i Rom. En het debatt följde, och fördraget har aldrig ratificerats. Ändå har det mesta av dess skrivningar genomförts genom Lissabonfördraget, som undertecknades 2007 och trädde i kraft 2009. Under dessa år debatterades det flitigt om Gud, religion eller kristen tro på något sätt skulle omnämnas i lagen, men till sist enades man om att lämna Gud utanför texten.

I USA finns Gud inte med i författningen från 1789. Men i de olika delstaternas konstitutioner finns Gud omnämnd minst en gång – på olika sätt – i alla de 50 delstaterna. Gud finns faktiskt nämnd hela 116 gånger sammanlagt i delstaternas grundlagar. I vissa delstater skriver man inte om Gud, men däremot om “en högre makt” (Supreme Being), “Skaparen”, “Den allsmäktige” eller “Försynen”.

I USA pågår också en livlig debatt om förhållandet mellan kristen tro, religion och stat. Under Donald Trumps ledarskap lyftes tron ofta fram som en viktig ingrediens i amerikanskt samhällsliv. Trumps sätt att ta in kristen tro i politiken har dock också väckt mycket kritik.

Kungens särställning ifrågasätts

I Sverige slår grundlagen fast att all offentlig makt utgår från folket. Men Gud och kristen tro finns ändå med på ett hörn, eftersom regeringsformen från 1810 stadfäster att vår kung härskar på initiativ eller tillåtelse från Gud. Uttrycket lyder att kungen härskar “genom Guds nåde”.

Just kungens särställning debatteras ibland här hemma. För något år sedan krävde två jurister i en debattartikel i Aftonbladet (1 mars 2020) att det är hög tid att “avskaffa de två groteskt föråldrade bestämmelserna om åtalsimmunitet och obligatorisk religionstillhörighet” gällande svensk kungamakt.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.