Smyrna blev socialt center

Få platser brukar vara så öde som ett kyrktorg under en måndag.

Inte så i Smyrnakyrkan i Göteborg. Här råder det närmast trängsel vid lunchtid: gymnasielever från en av stadens finare skolor skyndar upp till matbespisningen, andra söker sig till kaféet för en bit mat. Det som verkligen bryter av är dock de människor som sitter på vikstolar vid det stora blåvita vägmärket som markerar mötesplats.

De har allvarliga ansiktsuttryck, några ser sammanbitet koncentrerade ut. Det är ingen tvekan om att det som snart ska ske är viktigt, kanske är det till och med veckans höjdpunkt för dem.

Mitt på kyrktorget samlar församlingens omsorgspastor Tomas Sjödin personal och frivilliga i en ring. Alla är inte personligt troende, men huvudena böjs när han ber en enkel bön.

Snart börjar siffror ropas upp och det visar sig då att vikstolarna är en del av ett system. Varje person tar sin stol, som representerar en siffra, viker ihop den och kommer fram till registreringen. Där sker en kontroll av hur ofta han eller hon varit där. Man har nämligen bara rätt att hämta mat en gång varje vecka.

Allt går lugnt till, men så har det inte alltid varit.

– Vi har det här systemet med stolar nu eftersom det har visat sig fungera allra bäst. Tidigare har vi haft andra kösystem men då blev det ibland bråk om turordningen, säger Tomas.

Varje person håller hårt i den nummerlapp som sedan öppnar dörren till själva matutdelningen.

En vit skåpbil anländer och stannar på den öppna platsen utanför kyrkan. Bakdörrarna öppnas och fyra volontärer börjar att snabbt lasta ur röda plastlådor som bärs till ett rum intill kyrksalen. På ett stort bord packas maten upp, det är grönsaker, mejeriprodukter och frukt som ska sorteras. En ung kille gör det oförsiktigt så att yoghurtpaketen riskerar att spricka, han blir manad att ta det lugnare.

Det är trångt om utrymmet, tempot är högt och de frivilliga är i olika åldrar och har olika bakgrund. Många är svenskar, andra har persiska rötter och talar inte svenska. Mitt i allt finns Conny Lundberg, som är anställd av församlingen för att arbeta med matutdelningen. Och Conny, som själv vet vad det innebär att leva på marginalen, sprider glädje och entusiasm omkring sig.

– Detta betyder så mycket för människor, det förändrar liv, säger han.

Han ser att det inte bara är maten som hjälper. ­ Många av de frivilliga är inte medlemmar i församlingen och de får genom sina insatser ett rikare liv.

– Jag ser detta som en väg in i församlingen. Min övertygelse är att de påverkas när de kommer in i en god sund kristen miljö. Det som de inte trodde på förut börjar de att tro på, säger han.

Conny ger en kram till en ny frivillig. Han berättar att de frivilliga också har regelbundna samlingar där de går igenom arbetet. Spänningar och konflikter måste hanteras.

– Utgångspunkten är att vi måste tro gott om varandra, vi försöker att titta på likheterna i första hand. Kärleken tål allt. Och blir det rörigt så får Gud möjlighet att arbeta med oss, säger han.

Tomas Sjödin och Tina Brunegård, som arbetar med omsorg i församlingen, är också med och hjälper till. När det blir lite lugnare får de möjlighet att berätta om det ideella engagemang, som på kort tid växt så snabbt. Precis som de flesta andra frikyrkoförsamlingar har Smyrna länge haft frivilliga som engagerat sig diakonalt.

– Det har främst rört sig om att betjäna församlingsmedlemmar, som hem- och sjukbesök, själavårdssamtal och uppvaktningar. Det är också ett sätt att visa omsorg som vi fortsätter med, säger Tomas.

Det arbetet var dock inte riktat till de mest utsatta i samhället.

– För några år sedan började det att komma in människor utifrån till vårt kyrktorg. Det man främst ville ha var pengar. När det kom fler så kände vi att det inte var så bra att ge pengar. Vi började att ge presentkort till en mataffär, men vi fick höra av affären att dessa presentkort inte alltid gick till mat, säger Tina.

Idén till att i stället börja med matutdelning föddes inte i församlingsledningen utan hos en ung tjej, Sandra Sjöholm. Efter en söndagspredikan, där Tomas berättat om församlingens hjälpkassa, gick hon fram och erbjöd sitt engagemang. Tomas tyckte det lät intressant och bjöd in henne till ett möte.

I det timslånga samtalet mellan Tina, Tomas och Sandra togs inte bara det första steget mot att börja med matutdelning, där föddes också nya tankar om hela församlingens frivilligarbete.

— När vi gick ut från samtalet så tittade Tina och jag på varandra och sa att det här borde vi göra med varje församlingsmedlem. Vi hade haft ett samtal där vi inte utgått från församlingens verksamhet, att här har vi ett hål där du kan hjälpa till. I stället hade vi frågat: Var kommer du ifrån, hur kom du till vår kyrka? Vilka är dina gåvor? Vi frågade och hon började att berätta. Tillsammans funderade vi om vi kunde skapa ett sammanhang där hon kunde blomstra, säger Tomas.

Församlingen har nu börjat med något som kallas blomstersamtal för nya frivilliga. Meningen med dem är just att finna det som personen brinner för.

– Vi ägnar vi oss åt tre frågor: Vad vill du? Vad har du? Hur gör du? Det första frågan handlar om vad är din längtan. Det andra fokuserar mer på vad du är bra på, vad är dina gåvor. Den tredje frågan tar upp om du har ett sammanhang där dina gåvor kommer till sin rätt.

Sandra och två unga tjejer till fick klartecken för att börja med matutdelningen. Det började dock i mycket blygsam skala. Församlingsmedlemmar köpte matvaror som sorterades och delades ut från ett litet rum i källaren.

— Vi tänkte att vi inte blir av med maten, hur ska någon veta att vi har ett matförråd? säger Tina.

Men det växte snabbt. En stor grupp människor med rötterna i Iran tillhör församlingen, och de har länge stöttat andra utsatta farsitalande. När de hörde talas om matutdelningen blev de intresserade av satsningen. Smyrna fick också kontakt med Allwin, ett företag som har som affärsidé att ta hand om mat som annars slängs. Genom detta samarbete kunde församlingen distribuera stora mängder mat. I dag får Smyrna också mat från grossister och från företag som Linas matkasse och Mat.se.

— Vi kallar matutdelningen för Manna. Det var den iranska gruppen som bestämde att den skulle heta så eftersom maten kommer från himlen och måste förbrukas samma dag. Maten har utgående datum, och därför tömmer vi förråden varje dag, säger Tomas.

Smyrnas matutdelning blev snabbt populär. Verksamheten fick flytta upp från källaren och in i de lokaler man nu har, två rum intill kyrksalen. Dessutom erbjuder man sopplunch en dag i veckan dit hemlösa och andra behövande kommer.

– Vi såg sopplunch som steg två. När vi har matutdelning blir det bara korta möten, med sopplunchen är tanken att vi ska erbjuda lite mer gemenskap. Men vi har insett att det inte är riktigt samma människor som kommer på luncherna, de som är gömda flyktingar verkar vara lite rädda för att delta, säger Tina.

Nu är ett 70-tal frivilliga på olika sätt involverade i matutdelning och sopplunch. Det kan röra sig om allt från att köpa in vissa matvaror till att sortera mat.

Alla frivilliga är inte församlingsmedlemmar. Somliga har på olika vägar fått höra talas om arbetet och har därför velat engagera sig.

— Jag tror det handlar mycket om meningsfullhet. Vi är många som är bekymrade över läget i samhället, över att många tigger. Men det är inte så lätt att veta vad man ska göra. Ska jag ge till tiggarna eller inte? Men här kan man göra nytta på riktigt. Man dras också till gemenskapen när man gör något ihop, säger Tomas.

Smyrna är ju en kyrka. Finns det någon risk med att det hamnar i bakgrunden om många frivilliga kommer utifrån?

— Vi sticker aldrig under stol med att vi är en kyrka. Är man volontär så får man vara med på våra bönestunder, även om man inte behöver be. De som är med här får ta del av livsberättelser. Det intressanta är att de som kommer till tro är de frivilliga som ger bort maten. Detta är på ett sätt vårt tids alpha, att man först gör kristen tro, och sedan omfattar den, säger Tomas.

En av de frivilliga som döpts är Lars-Gunnar Jonsson, som är en av de trognaste medarbetarna. Han ansvarar för brödutdelningen.

– Jag gick hit en dag för att få mat. Conny var ensam då och jag undrade om han behövde hjälp. Så började jag två dagar i veckan, så blev det tre och fyra, säger han.

I stället för att sitta hemma och titta på tv känner han att han får göra människor glada.

– Det är väldigt viktigt för mig. Och vi har en väldigt bra sammanhållning här i Smyrna, vi skojar med varandra men det är också allvar, säger han.

– Jag kommer absolut att fortsätta.

De frivilliga har vitt skilda bakgrunder. Benny Palm och Ulla Schröder hade båda chefspositioner i näringslivet som yrkesverksamma.

– Som pensionärer ville vi göra något, vi pratade om att bli volontärer, säger Benny.

De visste dock inte var de skulle engagera sig, och vid ett tillfälle besökte de en annan kyrka för att lyssna på föredrag om frivillighet. Tomas hade ett inlägg, och de uppskattade hans tankar.

– Vi gick fram till honom och sa att vi ville hjälpa till. Han blev glad och bjöd in oss till samtal. Då visste vi inte alls att han var kopplad till Smyrna, säger Benny.

Nu har de varit engagerade i matutdelningen i två år.

– Vi har varit chefer i olika företag och betonat vikten av en god arbetsmiljö, och så hamnade vi i en källare där det var massor av mat och mycket springa upp och ner. Vi har haft synpunkter på hur det kunde utvecklas, säger Ulla med ett leende.

Under denna period har arbetet växt mycket snabbt.

– Nu måste vi diskutera administration och logistik för framtiden, säger Benny.

– Det måste bli en större organisation om det ska flyta och bli bra, säger Ulla.

De ger av sin tid i Smyrna, men de upplever också att de får mycket tillbaka.

Benny Palm:

– Man känner att man gör en insats för dem som har det sämre. När man ser en tiggare utanför en affär så kan åtminstone jag känna att jag faktiskt gjort något och behöver inte känna dåligt samvete.

Ulla Schröder:

– Det som påverkat mig mest är insikten om hur global vår tillvaro är. Vi kan inte tro att vi i lilla Sverige ska värna om vårt eget och att ingen annan ska komma hit, vi måste dela med oss och öppna upp. Jag argumenterar på ett annat sätt med vänner och bekanta sedan jag träffat människorna här.

För Benny eller Ulla är det också en ny erfarenhet att vara del av ett frikyrkligt arbete.

– Jag har gudstro, säger Ulla, så jag ser ingen skillnad från att vara engagerad i detta som att vara det i någon annan kyrka. Är vi utsända som kristna så är vi utsända. Även om vi inte är medlemmar så känner vi oss väldigt välkomna.

— Jag har inte riktigt samma gudstro, jag tänker på mitt eget sätt. Men jag känner mig i allra högsta grad accepterad, säger Benny.

De som ska få sina matkassar börjar att släppas in i grupper om tio i rummet. Denna gång är det många asylsökande, EU-migranter och gömda flyktingar som får möjligheten att äta sig mätta. De får grönsaker och mejeriprodukter i kassar, bröd får de ta själva. Många avböjer griskött annars går maten åt.

Men här finns fler ansikten som avspeglar det nya Fattigsverige. Vanliga svenska pensionärer står också i kön.

– Det är andra gången jag är här, hade jag vetat om det tidigare hade jag kommit tidigare. Jag har dålig pension, det här hjälper mig jättemycket, nu klarar jag mig i 14 dagar, säger en kvinna innan hon går ut på gatan med sin shoppingvagn.

Pingströrelsen brukar främst förknippas med betoningen av den helige Ande. Men jag undrar om inte detta lika mycket är en del av pingstvännernas DNA, detta glada entreprenörskap. Man startar en verksamhet mer eller mindre spontant utan att riktigt veta vart det ska leda. Det kränger och kan stundtals se ut att kantra, men på något sätt håller man kursen.

Conny menar att det inte skulle fungera utan Gud.

– För att orka göra Guds vilja så är jag beroende av Guds heliga Ande. Jag måste vara beredd att förnyas och förändras, annars går jag in i väggen på en gång.

En förtvivlad mamma kommer in genom dörren. Hon vet om att hon kommit försent, att hon missat chansen att få kölapp till matutdelningen. Hon förklarar att hon var på svenskundervisning och omöjligt kunnat komma ifrån tidigare.

Reglerna är egentligen tydliga, det blir ingen mat om man inte är där i tid. Men man kan göra undantag. Mamman får sin lapp och hennes ansikte ljusnar.

Snart får hon två vita matkassar att bära hem.

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.