Dokument
Smyrna-medlemmarna Alice, 24 och Roland, 83: Ibland sitter vi fast i hur vi själva vill ha det
Alice Gatenheim och Roland Lind tillhör två helt olika generationer men är båda aktiva medlemmar i Smyrnakrkan i Göteborg. Under 2021 går flytten till nybyggda Frihamnskyrkan på Hisingen. Alice är förväntansfull men ser utmaningar, och Roland, som länge var emot flytten, berättar om varför han till slut ändrade sig.

Om ett år flyttar Smyrnaförsamlingen i Göteborg till Hisingen och uppstår som Frihamnskyrkan. Vad innebär det? Vilka förhoppningar spirar inför flytten över Göta älv? Och vilka är utmaningarna i en växande församling som bara under de senaste tre och ett halvt åren välkomnat 324 medlemmar?
Dagen reste till Göteborg för att känna några smyrnaiter på pulsen – och ta en titt i den nya pingstkatedralen.
GÖTEBORG. Till det yttre ser Smyrnakyrkan ut som vilken modern kyrka som helst som har framtiden för sig. Men skenet bedrar. Om ett halvår inleds utflyttningen från stadsdelen Haga i centrala Göteborg till Hisingen. En resa som tar ungefär en kvart med bil, men som för en del kan kännas som ett steg ut i periferin.
Dagen stämmer träff med studenten Alice Gatenheim, 24, och pensionären Roland Lind, 83 år. Två representanter för den unga respektive den äldre generationen i en församling som har 3 354 medlemmar (oktober 2022) och där cirka 35 olika språkgrupper ska hitta sin plats i församlingsmaskineriet.
Vad ska med till den nya kyrkan? Och vad kan lämnas kvar? Hur ska det glapp som finns mellan olika generationer och etniciteter överbryggas i en församling som varit öppen med att den vill vara med och “hela Göteborg”? Frågorna är många och ingen har hela svaret, men Alice och Roland vill bidra till diskussionen.

Samling över gränserna
Alice berättar om ett nytt upplägg för gudstjänsterna klockan 11 som handlar om att varannan söndag fira gudstjänst tillsammans över generations- och etnicitets-gränserna. Hon tycker att det fungerat bra hittills, men inser att en hel del arbete återstår innan alla känner sig hemma.
– Församlingen är unik i samhället eftersom alla olika generationer finns där. Det behöver vi ta fasta ännu mer på och göra något bra av och se att vi har mycket gemensamt också, säger Alice, som är ordförande i Smyrnas ungdomsråd där den typen av frågor diskuterats ganska flitigt de senaste åren.
Roland, som från början var motståndare till att sälja Smyrnakyrkan och bygga en ny kyrka men som ändrat uppfattning, har räknat ut att han har varit på drygt 2 000 gudstjänster under årens lopp. Han skämtar lite om att många alltid sätter sig på samma plats i kyrkan, vilket kanske inte underlättar kontakten mellan olika åldrar.

Magiska Segertoner
Talesättet att “det sitter i väggarna” tolkar Roland och Alice olika – och båda ser det som något positivt. Alice tänker spontant på den doft som hon förnimmer vid dopgraven inne i kyrksalen. Ett doftminne som hon förknippar med sin uppväxt i Smyrnakyrkan där hon blev döpt som 13-åring.
Roland associerar uttrycket till musikens plats i gudstjänsterna. I mer konkreta ordalag handlar det om den sångskatt som kommer till uttryck i pingströrelsens sångbok Segertoner, som han värderar högt och som han vill ska leva vidare i församlingens musikliv i Frihamnskyrkan.
– Undervisningen i dessa sånger är magisk, säger Roland med en övertygelse som kan rubba berg.
– Det handlar om vad Jesus gjort för mig. Jesusnamnet och kraften i bekännelsen som dessa sånger så tydligt uttrycker är fundamental för mig. Utan Jesus finns ingen frälsning, konstaterar Roland och får medhåll av Alice:
– Vad vi sjunger om och till vem vi riktar oss är det viktiga. Men om vi föredrar Segertoner eller Hillsong är inte avgörande för mig. Ibland tycker jag vi sitter fast i hur vi själva vill ha det och inte ser helheten, att vi kan berika varandra på så många olika sätt. Vi tappar så lätt perspektivet, menar hon och låter självkritisk.
Mellanmål i kyrkan
Hon lovordar församlingens uppskattade sociala arbete där det så kallade mannaarbetet, som innebär att 200 familjer i stöten får en matkasse, sticker ut. Mannaarbetet har pågått sedan 2012 och har bidragit till att sätta Smyrnaförsamlingen på kartan bland göteborgarna.
Alice drömmer om att fler ska kunna få del av församlingens gemensamma resurser och tar den yngsta generationen som exempel:
– En undersökning jag läste nyligen visar att barn i de tidiga skolåren i utsatta områden äter extra mycket skollunch på måndagar och fredagar. Deras föräldrar har inte råd att ge dem tillräckligt med mat på helgerna. Därför äter barnen ikapp på måndagar och i förebyggande syfte på fredagar.
– Tänk om vi kunde hjälpa dessa barn med läxor efter skolan och samtidigt ge dem ett mellanmål innan de går hem på kvällen. Vi skulle kunna göra skillnad i dessa barns och deras familjers liv, säger Alice och låter entusiastisk.

Ändrade sig och förespråkade ett nybygge
Roland, som är kyrkvärd ett par gånger i månaden, nickar instämmande och lyfter fram onsdagarnas bönesamlingar i kyrkan med efterföljande soppluncher som en väl fungerande insats som fyller behov hos en lite mer mogen målgrupp.
Men vad var det egentligen som fick honom att ändra uppfattning och bli en förespråkare för ett kyrkbygge på Hisingen framför en ombyggnad av den befintliga Smyrnakyrkan, som var det andra alternativet?
Den ekonomiska aspekten spelade roll. Hur skulle församlingen klara av att finansiera ett kyrkbygge? Skulle det bli dyrare än planerat? Oron bottnade bland annat i erfarenheterna från ett kyrkbygge i Belgrad på Balkan, som Smyrnaförsamlingen var med och finansierade. Ett bygge som blev betydligt dyrare än planerat av orsaker som församlingen inte rådde över. Till slut blev dock en helt annan faktor avgörande för Roland:
– Vid en av de omröstningar vi haft i församlingen under årens lopp hade jag bestämt mig för att rösta nej. Då tyckte min fru Titti, som är en klok person, att jag inte skulle streta emot längre. Så det blev ett ja från oss båda, berättar Roland och levererar ett stort leende.
Enigheten i församlingen – där 79,7 procent av de som närvarade röstade ja i den avgörande omröstningen i juni 2019 som gällde försäljning av Smyrnakyrkan, köp av tomt och ett kyrkbygge i Frihamnen på Hisingen – har också varit en ledstjärna för Roland, som under tjugo år satt i församlingens äldstekår och som med ålderns rätt har överlåtit detta engagemang till yngre krafter.
(Tidningen Dagen)
”Frihamnskyrkan - en märkesbyggnad”
- Byggs 2021-2023.
- 8 000 kvadratmeter stor.
- 35 meter hög.

- Kommer innehålla gudstjänstlokaler, kafé, bönerum, terrass, allaktivitetshall och vardagskyrka.
- Beskrivs som en “märkesbyggnad” i Göteborg.
- Invigs hösten 2023.
Solstrålarna letar sig in genom glasfasaden där vi sitter i hörnet av det lilla kafé som vetter ut mot den spårvagnshållplats som ligger inom synhåll från Smyrnakyrkans entré.
Alice, som suttit tyst och lyssnat en stund, pekar på klockan och säger att hon måste hasta iväg. En föreläsning på Göteborgs universitet, där hon pluggar kommunikation, står på dagordningen. En sista fråga hinns med innan hon går:
Vad tycker du om att lämna Smyrnakyrkan och flytta till Frihamnskyrkan?
– Jag tänker att det blir en möjlighet att tänka nytt och drömma större. Det blir en utmaning att komma till ett nytt område och samtidigt innebär det nya möjligheter.
Roland dricker sista klunken kaffe. Som pensionär kan han unna sig lyxen att dröja kvar en stund och med tacksamhet se tillbaka på allt det goda som skett i Smyrnaförsamlingen under de 63 år han varit medlem där.
Snart inleds ett nytt kapitel i församlingens historia. En 81-årig epok i stadsdelen Haga tar slut och en ny framtid börjar i Frihamnen.
