Sprickorna bakom domkyrkans fasad i Visby

I församlingens platsannonser kallas domkyrkan S:ta Maria för Sveriges kärlekskatedral. Då är det väl bra så? Vad de gör i kyrkan för övrigt är väl deras sak? Inte riktigt. Ty med skilsmässan från staten blev medlemmarna kyrkans arbetsgivare.

Varje medlem i Svenska kyrkan har en röst. Det spelar ingen roll om man är aktiv i församlingen eller ej. Det betyder att merparten av Visbys befolkning, närmare 16 000 personer, har ett arbetsgivaransvar för församlingens anställda.Detta överlåter medlemmarna genom kyrkovalen på ett antal förtroendevalda, och för att den ordningen ska fungera måste medlemmarna hålla sig informerade om läget.

Medierna ska granska och rapportera sanningsenligt, församlingsledningen vara ärlig och självkritisk.Det här är berättelsen om vad som kan hända när ordningen inte fungerar. Den avslöjar både händelser i en specifik församling, och generella problem som skulle kunna uppstå var som helst i Sveriges största organisation, Svenska kyrkan.

Läs mer: Domprosten: Vi har följt regelboken

1. PRÄSTEN

Den senaste tiden har medierna rapporterat om sexprästen i Visby.

En saklig beskrivning är följande. En ansökan kom in till domkapitlet i Visby stift mars 2014. En man som avsagt sig prästämbetet 2008 efter att det framkommit att han haft sexuella relationer med ungdomar ville få tillbaka rätten att vara präst. Domkapitlets ledamöter, däribland domprosten Mats Hermansson, fick omgående del av ansökan. Under nio månader utreddes mannens aktuella livssituation av domare, psykolog, präst och biskop. Vid ett möte den 12 januari i år beslutade ett enigt domkapitel att ge mannen prästkragen tillbaka. För domprosten, som var bortrest, röstade en ersättare.

Under fyra veckor händer ingenting. Sedan, i mitten av februari, smäller det till.

Stor medial uppmärksamhet

Lokaltidningarna skriver, radion går in, Aftonbladet och andra riksmedier rapporterar. Domprosten Mats Hermansson tar avstånd från beslutet. Stiftets förra biskop Lennart Koskinen kallar beslutet bisarrt, förskräckligt, obegripligt. Domkyrkoförsamlingens kyrkoråds vice ordförande Inger Harlevi uttalar sig i radion och tidningarna. Mediadrevet pekar ut en person som ansvarig: biskop Sven-Bernhard Fast.

En djup spricka öppnar sig mellan domkyrkoförsamlingen och biskopen.

Domprosten är självskriven ledamot i domkapitlet. När domkyrkoförsamlingen under Mats Hermansson agerar i medierna mot sin egen biskop, domkapitlets ordförande som han dessutom är ställföreträdare för, innebär det en konstitutionell kris. Om en ledamot i Högsta domstolen gjort på motsvarande sätt hade denne förmodligen behövt avgå.

Dagen har granskat dokument, hemliga brev och gjort djupintervjuer med över 20 personer. Bilden är enhetlig och klar: sprickan som går mellan domprost och domkapitel döljer större sprickor i församlingen.

2. BREVET

Den 20 januari hålls möten i domkyrkoförsamlingen. Personal har blivit kallad, men inte fått veta vad saken gäller. Där och då presenterar Mats Hermansson vad han kallar en omorganisation: några kommer att sägas upp, andra få tjänsten neddragen, verksamhet ska läggas ner och personalen flyttas.

Beskedet leder till stor oro hos många anställda, som söker upp biskopen. I ett par veckor lyssnar Sven-Bernhard Fast på ledsna och upprörda medarbetare. Sedan gör biskopen något mycket ovanligt: han skriver ett tre sidor långt skarpt formulerat brev till församlingen. Kritiken är hård.

”För inte så länge sedan fanns sju diakoner och sju präster i domkyrkoförsamlingen. Idag finns tre diakonitjänster varav en i Sjukhuskyrkan. Av de ordinarie diakonerna är två i dag sjukskrivna och den tredje har sagt upp sig och stor oro råder om diakonal bemanning”, skriver han.

Biskopen talar om en ”kyrkomusikalisk nedmontering”. En av fyra musikertjänster ska dras in och administrationen minskas. I Tjelvarkyrkan ska samarbetet med Equmeniakyrkan avslutas. Missionsförsamlingens 105 medlemmar ska nu dra lasset för ekumeniken.

Tjelvarkyrkan ligger i miljonprogramsområdet Bingeby. Under Mats Hermanssons tid har en utveckling skett där församlingen överger mera utsatta områden för den rika innerstaden. Nu försvinner ännu en populär verksamhet. Biskopen beskriver att ”en chockvåg” gått genom verksamheten där.

Biskopen bestämmer inte över stiftet

Informationen kom ”som en blixt från en klar himmel för personalen, liksom för mig som biskop”, skriver Sven-Bernhard Fast och avslutar med orden: ”Ett sådant sätt att behandla utsatta medarbetare kan jag inte benämna på annat sätt än ovärdigt.”

Många tror att en biskop är chef över sitt stift med stor makt. Så är det inte. Biskopens tillsynsansvar över församlingarna bygger på att församlingarna vill lyssna.

Måndagen den 9 februari mejlar biskopen sitt brev till församlingen.

Dagen därpå ringer den första reportern och ber om domkapitlets protokoll från 12 januari.

På onsdagkvällen kallas Mats Hermansson och kyrkorådets ordförande Lilian Edwards till möte med biskopen och en adjunkt. Inger Harlevi är inte kallad men tränger sig in, gråter och skriker åt biskopen: ”Jag ska vidta åtgärder!” Biskopen svarar med sin lugna stämma: ”Vad är det för åtgärder du tänker vidta, Inger?”.

Så fort första artikeln om beslutet lagts ut på lokaltidningens webb skriver Inger Harlevi på Facebook om den sexanklagade prästen. Det är biskopens bedömning, skriver hon fastän beslutet fattades av hela domkapitlet, att det är lämpligt att mannen får verka som präst igen. Mats Hermansson trycker på gillaknappen.

Så rullar ett mediedrev igång.

3. MÖNSTRET

Det finns ett mönster. Chockneddragningen uppfattas allmänt som bara den senaste i raden av skrivbordsprodukter där Mats Hermansson flyttar runt anställda och lokaler utan att förankra planerna.

Ett exempel är när Mats Hermansson bytte plats på prästerna i Terra Nova och S:t Mikaels kapell. Det tolkas av många som ett försök att försvaga stabiliteten i det högkyrkliga församlingslivet som växt fram före honom. Därefter har prästernas arbetsledaransvar lagts över på en icke prästvigd verksamhetsledare.

– Under stridsropet ”Det ska inte vara någon prästkyrka!” har Mats Hermansson sett till att bara en präst får ha makt – han själv, säger en person med insyn i församlingen.

Administrativa straffsanktioner

Marie Larsson, diakonen som för ett par år sedan fick stor uppmärksamhet på riksplanet med sitt påskupprop för utförsäkrade, är själv sjukskriven sedan september 2014. I en anmälan till domkapitlet skriver hon att Mats Hermansson ”utan skäl ändrat mitt uppdrag och arbetsinnehåll på ett sådant sätt att det kränker mig som individ (kränkande särbehandling och mobbing)”. Marie Larsson menar att domprosten systematiskt har försökt att knäcka henne med ”administrativa straffsanktioner” och hindrat henne från att utföra sitt uppdrag som diakon.

Mats Hermansson har också försökt att lägga munkavle på anställda och förtroendevalda.

Till församlingens ledningsgrupp skriver han i ett mejl 27 januari i år:

”Församlingens planer på att genomföra en omorganisation är naturligtvis något som kan intressera de lokala medierna. Jag föreslår att vi gör som vi gjort tidigare – alla hänvisar till mig när journalisterna ringer. Så blir det en enhetlig bild som når våra medlemmar.”

Det är tvärtemot vad kollektivavtal och kyrkoordning uppmanar till: meddelarrätt för anställda, öppenhet mot allmänhet och medier.

En anställd som skulle intervjuas i radio fick före programmet ett sms från domprosten: ”Sedan vill jag be dig av pastorala skäl att betona att du blivit erbjuden ett inspirerande arbete med ledaruppdrag – det är huvudskälet att du flyttar. Vore jättebra!.”

Sanningen är att personen sagt upp sig därför att verksamheten i Tjelvarkyrkan skulle avvecklas. Domprosten försökte övertala personen att stanna och medverka till omorganisationen: ”I detta finns självklart en stor ledsenhet och oro. Inte minst bland medarbetare. Just i detta läge skulle din trygga stämma och goda blick vara en mycket bra resurs för att hjälpa till i helheten och du skulle kunna vara ett stöd också för många medarbetare”, skrev han i ett sms. Uppmaningen kom med en muta: 4 000 kronor mer i månadslön.

– Jag kan inte hyckla, sa personen till Mats Hermansson.

– Ja, det är en svaghet hos dig, svarade domprosten då.

Är Visby domkyrka i ekonomisk kris? Intäkterna är lite mindre än utgifterna, men av landets tretton domkyrkoförsamlingar har bara Göteborg, Lund och Växjö större omsättningstillgångar än Visby, pengar som kan användas i verksamheten.

Det handlar om prioriteringar. Kyrkorådet har beslutat att församlingen ska starta förskola, vilket bara i Visborgskyrkan skulle kräva en renovering på en miljon kronor. Man flyttar pengar från fungerande barngrupper och församlingsgemenskaper utanför ringmuren, till förskoleverksamhet som man tänker ska bli en intäkt för församlingen.

Från kyrklig verksamhet till företagande

Det är en rörelse från kyrklig kärnverksamhet till företagande. Biskopen syftar på detta när han i sitt brev skriver: ”Den s.k. omorganisationen är i själva verket en omprioritering från församlingens grundläggande uppgift till andra uppgifter inom välfärdssektorn.”

I ett omtalat hälsoprojekt har Mats Hermansson anställt sin frus dotter. Församlingens samtliga anställda får erbjudandet att pilgrimsvandra vid tre tillfällen i Sverige och utomlands. Kostnaden för projektet ville Mats Hermansson inte uppge när han fick frågan under ett möte med allmänheten 7 april, men en uppgift som cirkulerar är 2,7 miljoner kronor. Utslaget per person för de runt 60 anställda i församlingen blir det drygt 40 000 kronor – en inte alls otänkbar summa för en pilgrimsresa på arbetstid som slutar i Santiago de Compostela i Spanien.

Och trots att en förklaring till nedskärningarna är att församlingen har för många fastigheter fanns tydligen behovet av en till – för 100 000 kronor av församlingens medel har Mats Hermansson låtit bygga ett lusthus i trädgården till sin tjänstebostad, domprostgården.

4. HERMANSSON OCH HARLEVI

På Mats Hermanssons profilbild på Facebook står han bredvid Desmond Tutu. Det är 80-tal och Mats Hermansson är ung och radikal. Ända sedan de första präståren i Örebro har Mats Hermansson låtit tala om sig som en präst som bryr sig om de små och svaga. Han är känd för sina ikonmålningar, som den som hänger i domkyrkan. Jesus har en regnbåge över hjärtat och håller texten: ”Var inte rädd.”

Men det finns en annan bild, som träder fram när man talar med människorna som han är chef över. Det är hårda ord, men bilden är samstämmig. Varje ord som följer kommer från dem som intervjuats.

Till domprosttjänsten i Visby rekryterades Mats Hermansson 2007 av Inger Harlevi och Lennart Koskinen. Han hade ingen längre erfarenhet av att vara ledare och chef i en församling, hade inte arbetat med kyrkolag eller kyrkoordning i kyrkomötet, eller som de välmeriterade toppkandidaterna till tjänsten varit stiftsanställd.

Alla domkyrkoförsamlingens präster motsatte sig tillsättningen. Efter första året hade alla präster utom en slutat, diakoner och pedagoger likaså.

Domprosten är, säger en av hans tidigare anställda, den farligaste sortens chef: han förenar laissez-faire med att vara auktoritär. Mitt i natten kan det komma mejl med nya riktlinjer. Marie Larsson hävdar i sin anmälan att hon fick sms på midsommarafton om ändring av sin tjänst. Under Mats Hermanssons chefskap frodas A- och B-lag bland de anställda, mobbningskulturer och informella ledarskap.

– Han vill föra det goda samtalet – det betyder att han säger vad han tycker. Han talar om dialog och öppenhet, men pekar med hela handen, säger en tidigare kollega.

Sitter på flera stolar samtidigt

Om Inger Harlevi säger en person inom hennes regionparti Moderaterna (i kyrkan sitter hon för Posk) att det är obegripligt att hon finns kvar i politiken efter allt hon gjort.

– Om hon varit en katt så hade hennes nio liv varit slut för längesen. Men hon landar alltid på fötterna.

Harlevi var länge en högt uppsatt kulturpolitiker och engagerad i en mängd föreningar och styrelser. En återkommande kritik är att hon sitter på flera stolar samtidigt, och ibland gett uppdrag till sina egna företag.

Mats Linder, ledarskribent på obundet moderata Gotlands Allehanda, kritiserade 2010 i flera artiklar Inger Harlevi för att befinna sig i jävsituationer. Ärenden hanterades inte olagligt men olämpligt enligt Linder, Harlevi visade en olycklig sammanblandning av politik, offentliga medel och privat verksamhet.

Owe Ronström, professor på högskolan på Gotland och styrelseledamot i kulturföreningen Roxy, säger att Roxy var nära att knäckas efter att Harlevi blandat sig i verksamheten.

”Det har tagit enormt med kraft från oss i Roxy att ordna upp den här sörjan som kommer av att Harlevi bluffat”, sa han i en intervju 2010.

2011 uppmärksammades att Inger Harlevi, som då var kyrkorådets ordförande, och Mats Hermansson intygat falskt om en kyrkoantikvarisk ersättning. En renovering som församlingen fått pengar för hade inte ägt rum. Det blev polisanmälan och hård revision. Stiftet som 2010 fick 62 miljoner i kyrkoantikvarisk ersättning, fick 2012 endast 400 000 kronor. Inger Harlevi tog en timeout. Efter en tid var hon tillbaka igen, nu som vice ordförande men enligt samstämmiga uppgifter fortfarande den som har den verkliga makten i kyrkorådet.

Rädda för bestraffningar

Rädslan hos många anställda och förtroendevalda är påtaglig. Det talas om ett svagt kyrkoråd, där nya handlingar läggs fram till omedelbart beslut.

När personalen reagerar på maktutövandet kallas det samarbetsproblem. I Mats Hermanssons dokument om neddragningarna heter det att ”ett flertal friktionsytor kommer att uppstå och personalens förändringsvilja och samarbetsförmåga kommer att sättas på prov”.

Vad händer med den som inte består provet? Det framkommer att de anställda är rädda för bestraffningar. När Dagen förklarar att domprosten är förbjuden att efterforska källor och att anställda i kyrkan är skyddade av sitt kollektivavtal, får vi svaret:

– Men du förstår, han jobbar inte så, utan straffet kommer på andra sätt.

– Det största kapitalet som Visby domkyrkoförsamling äger är arbetsglädjen. Men om man skulle besöka arbetslaget på onsdagsmorgnarna när vi har möte, så kan man inte hitta en sorgsnare arbetsplats.

En annan anställd berättar om tankarna som kommit om att lämna arbetet i kyrkan helt. Personen blir tyst, och försöker förklara hur det känns:

– Det finns en kamp där det blir svårt att andas.

5. VAD HÄNDER NU?

Bakom den offentliga bilden finns en berättelse som pekar på att en osund ledarkultur utvecklats i Visby domkyrkoförsamling. Människor far illa. När biskopen försöker ingripa riktas strålkastaren mot honom själv.

Efter år 2000 har kyrkoherdens ställning i församlingen stärks, berättar Per Westberg, jurist och sakkunnig i Kyrkoordningen på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.

Ett annat sätt att uttrycka det är att biskopens roll försvagats. Så förklarade journalisten Maciej Zaremba saken i en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter inför kyrkans skilsmässa från staten. Under rubriken ”Biskop tige i församlingen” beskrev han utvecklingen till en kyrklig demokrati där bara var tionde av medlemmarna röstar i kyrkovalen.

Kyrkomötet kan tvångsförvalta en församling

Dagen frågar Per Westberg om man kan kidnappa en församling i ett svagt demokratiskt läge.

– Ja, sådant har vi sett i föreningslivet. I Svenska kyrkans regelverk har vi inget system för att komma tillrätta med det. I sista hand skulle kyrkomötet kunna gå in och besluta om tvångsförvaltning av en församling.

Biskopens uppgift är att hålla samman kyrkan, och kyrkomötet har betonat att tillsynen ska omfatta förvaltningsfrågor.

– Det förutsätts ett starkt förtroende mellan biskop och domprost. Om en förtroendekris uppstår kan man med Kyrkoordningen inte göra någonting. Vårt system bygger på tillit, att man respekterar ordningen.

Människor har samlat mod och berättat om sin verklighet. Vad händer nu? Ska allmänheten och kyrkans organisation hjälpa eller blir det bara tyst? Blir man bestraffad för vad man sagt? Domprosten, de förtroendevalda, biskopen och medierna har sitt ansvar – men ytterst vilar ansvaret och besluten på församlingens medlemmar.

Sofia Lilly Jönsson

Denna artikel har klandrats av PON. Beslutet kan läsas i sin helhet här: