Sveriges sätt att lära ut religion ovanligt

Vad är en bra religionsundervisning? Frågar du människor i Sverige är nog de flesta överens om att vårt system är det bästa, för det är det vi känner till. Vad få troligtvis känner till är att undervisningen i svenska klassrum är långtifrån självklar, och i jämförelse med andra länder sticker den ut.

Tre olika modeller

I grova drag finns det tre sätt att hantera religion i skolan.

Det första är att undvika ämnet helt, och låta samfund sköta undervisningen utanför skoltiden, vilket sker i exempelvis Frankrike och USA.

Det andra är att göra som i Sverige, samla alla elever oavsett bakgrund och ha en så objektiv undervisning som möjligt. Liknande synsätt finns i England och Norge.

Det tredje, och vanligaste, är att religionskunskapen är konfessionell. Det vill säga eleverna delas upp utefter religionstillhörighet och får kunskap inhämtad utifrån ett visst religiöst perspektiv. Den här typen av undervisning är den i särklass vanligaste i världen, och finns i exempelvis Tyskland och Finland. Olika lösningar finns på hur man ska hantera elever med olika religiösa bakgrunder. Ett sätt är möjligheten att välja bort exempelvis kristendomskunskap om du inte är kristen.

Även i Sverige har den här modellen varit rådande, och Sverige har gått från ett system där alla barn skulle fostras till att bli goda lutheraner, till dagens religionsämne som enligt Karin Kittelmann Flensners forskning utgår från en ateistisk norm.

Utvecklingen började på 1800-talet

Utvecklingen mot dagens religionskunskap inleddes när Svenska kyrkans religionsmonopol började utmanas på 1800-talet. Den framväxande frikyrko­rörelsen ville inte att deras barn skulle indoktrineras i Svenska kyrkans lära, det fanns planer på att starta egna skolor, men det hela löstes med en kompromiss. Ämnet kristendomskunskap infördes, som höll en mer allmän kristen linje.

Nästa steg var att bredda ämnet ännu mer, och på 1940-talet drog filosofen Ingemar Hedenius igång en stor religionskritisk debatt. Bland annat gick han till attack mot skolsystemet, där han menade att eleverna inte skulle påverkas till att omfatta en viss religion.

Det hela landade i att kristendomskunskapen fick ge vika, och i dess ställe kom religionskunskap. Ett ämne som skulle lära ut mer om alla religioner. Ämnet introducerades i början av 1960-talet, vilket väckte en proteströrelse som bland annat blev fröet till partiet Kristdemokraterna.

Har en mer framträdande roll

Även om vi i dag har ett religionskunskapsämne som ska omfatta en religiös mångfald och ha ett objektivt anslag finns det fortfarande en del gränsdragningar kvar. Fortfarande diskuteras kristendomens status inom ramen för religionskunskapen, och alla är inte nöjda med att kristendomen har en mer framträdande roll än andra religioner.

På senare år har det också vuxit fram en del religiösa friskolor som sticker ut i sammanhanget. De måste som alla andra skolor hålla sig till läroplanen, men får samtidigt lägga till ett eget ämne, exempelvis om kristen tro.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.