Ensam hemma när föräldrarna åkte till Afrika

Inga-Maja kom till ett varmt, kärleksfullt hem och till någon hon ganska snart började kalla mamma. I den omhuldade tillvaron fick hon vara kvar hela uppväxten. Hon anklagade inte sina föräldrar, “de hade ju inget val, de kom till en plats utan väg och fick börja att bygga sitt hus i en omgivning hårt styrd av magi”.

– Min fosterfar hette Johan Jönsson och det var han som skrev under alla papper som min målsman. Men “mamma” hade ett annat efternamn, hon hette Maria Åkesson och var ogift svägerska till Johan.

Det var en ovanlig familjekonstellation i det jönssonska hemmet. Dels Johan och hans hustru, dels svägerskan som blev Inga-Majas mamma, dels en annan släkting som var fastighetsskötare och så Inga-Maja.

Föräldrarna åkte till Afrika

Att hon kom dit skedde hastigt och lustigt när föräldrarna skulle resa till Afrika. Församlingsföreståndaren i Elim, Malmö, propsade på att missionärsparets lilla ettåring skulle få stanna i Sverige, och familjen Jönsson/Åkesson fick barnet överräckt med kort varsel.

– De fick börja med att skaffa mig en barnsäng. Inget var förberett för att jag skulle komma dit.

Ändå blev det så bra. Johan var en man som förstod sig på barn. Han var söndagsskolföreståndare och hade stort hjärta för barn och ungdomar. Hemmet var öppet för missionärer, pastorer och andra som behövde en tillflykt.

– Det kunde hända att vi fick ett telefonsamtal på kvällen och fick veta att missionärer från Kina var hemkomna och behövde någonstans att ta vägen. Strax efteråt kunde huset vara fullt av de nyanlända.

Celebra personligheter som Sven Lidman eller Lewi Pethrus kom på besök i hemmet, liksom många andra. För Inga-Maja blev församlingen, pastorer och missionärer livsluften.

– Mina föräldrar kom hem till Sverige när jag var sju år, och då fick de bo i ett äldre hus som stod på gården till villa Solbacken där vi bodde. De kom med fem barn i pappkartonger, brukade Johan säga.

Papegoja i familjen

Maggie, Inga-Majas två år äldre syster var förstås med hem, och så tre syskon som fötts i Kongo och ett spädbarn som föddes i Bryssel på väg hem. Med familjen följde också en papegoja som blev familjemedlem hos Jönssons.

– Villa Solbacken hade en stor öppen hall och i övervåningen fanns papegojan. Till vänster från hallen låg rummet där vi hade bönesamlingar. Papegojan hörde många bönesuckar för på den tiden träffades aldrig pingstvänner utan att be tillsammans.

– Det hände att folk undrade om vi hade en mentalpatient i övervåningen när papegojan ena stunden tackade Gud väldigt fromt och sedan brast ut i ett gapskratt.

Inga-Maja visste naturligtvis att den hemkomna familjen Rut och Julius Aspenlind var hennes föräldrar, men det var aldrig tal om att hon skulle bo någon annanstans än hos “mamma” och Jönssons. När föräldrar reste till Afrika två år senare följde de två yngsta med ut, medan ytterligare två systrar stannade hos Jönssons och en syster kom till en familj i Huskvarna.

Systern blev missionär

– Jag kan tänka mig att Maggie upplevde det svårare än jag att skiljas från sina föräldrar. Hon var ju van att vara tillsammans med dem och ta ansvar för våra småsyskon, så för henne blev det en stor omställning. Ändå blev hon missionär själv, och, kan man säga, gav sitt liv för missionen.

Johan Jönssons omtanke räckte till många. Han tog sig an en faderlös ung man vid namn Fritz Olson. Denne Fritz hade nästan kommit att bli som ytterligare en familjemedlem.

– Han var tolv år äldre än jag. När man är ung är det en åldersskillnad som gör att man lever i skilda världar, men så småningom blev vi ett par.

Det fanns andra kvinnor som gärna velat ha den snälle och omtänksamme Fritz till make, men han valde Inga-Maja.

– Alla kunde inte få honom. Men jag fick honom! säger Inga-Maja och tillstår igen att hon nog är bortskämd även på det området.

– Som kristen får man vara realistisk och räkna med att människors förbön påverkar, många bad för mig när jag lämnades kvar i Sverige och jag har blivit omsluten av kärlek och omtanke hela livet.