Familj
Gospelkryssning - redan på 1960-talet
För någon vecka sedan hade Dagens kultursida en artikel som berättade om en kommande gospelkryssning på Östersjön.
Det fick Ingemar Bjärneroth att minnas en liknande resa han gjorde 1967.
– Kul att läsa om en gospelkryssning i Dagen. Jag tror att vårt band Ekoteamet kan ha varit först med en sådan kryssning 1967 mellan Danmark och Sverige.
Bandet EKO-teamet bestod av ett gäng ungdomar från EFS som alltså bland annat 1967 spelade under en kryssning som utgick från Malmö och där man sedan hela kvällen åkte runt i Öresund.
– Jag kommer ihåg att det var 400 personer som stod där och lyssnade på bildäcket, säger Ingemar Bjärneroth, som spelade elorgel och dragspel i bandet.
Det var EFS distriktet – Västra Skåne som arrangerade resan. Premiären för bandet hade dock skett året innan i ett radioprogram med Egon Kjerman.
Hur var det att köra premiären i radion?
– Jättekul. Vi var ju unga och ganska välrepeterade. Vi spelade hela tiden – nästan.
Medlemmar i bandet, som alla var från Skåne, bestod av Anita Ivarson, sångsolist, Ingemar Bjärneroth, elorgel, dragspel, Bengt Persson, sologitarr, Paul Skoog, gitarr, Nils Bertilsson, elbas.
Medlemmarna spelade i en ekumenisk sånggrupp och genom deras delade intresse för den profana musiken så bestämde de sig att dra in den i kyrkan. Banden som inspirerade var The Spotnicks, Sven-Ingvars, The Shadows samt diverse band på radion – Kvällstoppen och Svensktoppen.
Hur skulle ni vilja beskriva er musik?
– Musiken utformades enligt våra förebilder. Ofta gjorde vi något som var förbjudet på den tiden för troende, nämligen att besöka dansparker. Men det gjorde vi ganska ofta på fritiden. Där studerade vi vilken utrustning orkestern hade till exempel. Men det fanns två orsaker till besöken – tjejerna var ju inte helt ointressanta.
Var spelade ni – var det i kyrkor eller på andra ställen?
– Vi spelade överallt. Vi spelade på dansställen i pausen på danskvällen till exempel.
Generellt var responsen bra inom kyrkan och Ingemar Bjärneroth berättar att det ofta var mycket stor tillslutning särskilt under åren 1966 till 1967.
– Det berodde bland annat på att vi anpassade volymen och hade många läsarsånger på repertoaren.
Respons bland folk i allmänhet var också bra. Skivorna såldes på bensinmackar och i musikaffären Hagströms i Kristianstad, en affär Ingemar Bjärneroth beskriver som deras.
Hade ni många spelningar hade ni under tiden bandet fanns?
– Under tiden januari till september 1966 spelade vi i princip varje dag då vi var anställda av EFS. Då besökte vi flera platser mellan Örnsköldsvik och Malmö.
Hur kom namnet till?
– Eko-teamet startades av en före detta norsk dansbandsmusiker – Arnulf Hängsel. Han såg kopplingen mellan vår mekaniska ljudeffekt – bandeko och uttrycket Evangelisk Kristen Offensiv. Därför blev det Eko-teamet.
Bandet hade också en signaturmelodi “Vi vill vara ett eko”.
Var det denna signaturmelodi som gav namnet till bandet eller var det tvärtom?
– Bandet gav namnet till låten. Det var vår “vocalist” Anita Ivarsson, numera Anita Barker, som fick idén om att vi ville vara ett eko från himlen.
Bandet fortsatte att spela till 1972, då lade man av. För Ingemar Bjärneroths del fortsatte dock musikkarriären.
– Personligen har jag fortsatt. Jag har haft olika grupper inom kyrkan. Och för 8–10 år sedan spelade jag i ett profant rockband som spelade 1960-talsmusik. Om man vill se vad jag gör i dag kan man gå in på min Facebook-sida.
Martin Einald är Dagens familjeredaktör.
