Karl-Erik – en flitig brevskrivare

Hur fick du kontakt med Erik?

– Det var genom en lärarinna jag hade i småskolan i yngre tonåren. Hon sa att hon visste om en pojke som hade det svårt, hon hade haft Erik i skolan. Hon tyckte att jag skulle brevväxla med honom

Varför tyckte hon det?

– Hon tyckte att jag skulle skriva och uppmuntra honom eftersom han hade det så svårt med sin sjukdom. Han kunde uppmuntra andra trots att han hade det så jobbigt.

Och du gjorde som hon sa?

– Ja, jag hade ju redan tidigare fått en kallelse att samtala med människor, både unga och gamla. Den kallelsen fick jag redan när jag var tio–elva år.

Vad skrev ni om?

– Det var omväxlande, jag försökte göra så gott jag kunde och uppmuntra honom. Breven kunde handla om Eriks arbete för att hjälpa och stödja barn, om våra privatliv eller om vår tro. Han skrev ibland om sin sjukdom, ibland blev han sjuk väldigt hastigt och så fick han åka in till sjukhuset.

Erik Nilsson skriver i ett av breven till Karl-Erik:

”I dag sitter jag i sängen och skriver på min lilla maskin. Jag har åter fått en fruktansvärd och hemsk njurblödning som så ofta förr. Jag tror det är fjortonde gången. Käre Karl-Erik, bed för mig att Jesus som är den store läkaren skall gripa in.”

Karl-Erik har sparat alla brev som Erik skickade honom. De höll kontakten fram till det att Erik Nilssons dog 1966, bara 37 år gammal.

Träffade du någonsin Erik?

– Nej, jag sökte upp honom en gång, men då var han inte hemma. Han var väl på sjukhuset då.

Vad har du själv varit engagerad i?

– Jag har arbetat mycket med ungdom, sedan tonåren var jag ungdomsledare i församlingen. Sedan när jag blev lite äldre och fick bil körde jag ungdomar till läger och möten till exempel. Och i över trettio år har jag haft ett fadderbarn via Erikshjälpen.

Till vilken kyrka går du?

– Nu tillhör jag en pingstkyrka i Hova, men jag tillhörde en församling som hörde till Örebromissionen uppe i Finneröja tidigare också.

Vad arbetar du med?

– Jag hade en gård och sedan jobbade jag i skogen också.

Karl-Erik bor i dag på föräldragården i Tiveden alldeles vid sjön Unden. Han lever ensam sedan hustrun gick bort för några år sedan, men har fem barn och många barnbarn.

Martin Einald