Kyrkan, försvarsmakten och Gud

Luisa Landewall har alltid satt upp mål i livet, och många av dessa har uppfyllts. Bli präst i Svenska kyrkan och jobba inom Försvarsmakten är två exempel.

– Jag har alltid varit fascinerad av att möta olika typer av människor och både i det militära och i kyrkan får jag göra det, säger hon.

Hon är anställd av Svenska kyrkan som garnisonspastor vid Bodens garnison. En uppgift hon har haft i tre år och som hon beskriver som “Sveriges bästa jobb". I arbetet ingår bland annat att ordna själavård för värnpliktiga och anställda, krishantering och gudstjänster (korum).

– Att jobba i det militära är en av mina livsdrömmar, förklarar Luisa som gjorde lumpen som signalist på S3 i Boden och tidigare bland annat jobbat som församlingspräst i Svenska kyrkan, gjort utlandstjänst som präst i Mali och Afghanistan, och varit utbytesstudent i Sydafrika.

Kom till kärleksfull familj

Till Sverige kom Luisa från Colombia när hon var fyra månader gammal och en svensk familj i Uppsala adopterade henne. Hon berättar med inlevelse om hur hon fick chansen att komma till ett land där förutsättningarna för att få ett bra liv är större än i Colombia.

– Hur stor är sannolikheten att bli adopterad som spädbarn, komma till en kärleksfull familj i Sverige, finna Jesus och med det som språngbräda få möjlighet att uppfylla de mål man satt upp? Inte särskilt stor vill jag påstå, säger hon och använder ordet “lycklig” för att beskriva sin känsla inombords.

Eftersom Luisa gillar att sjunga tog adoptivföräldrarna med henne till Svenska kyrkan där hon sjöng i en barnkör. I kyrkan fick hon förebilder, människor som bad med och för henne, vilket så småningom bidrog till att hon själv fick en grundmurad tro på Gud.

– Jag är övertygad om att Gud varit med mig under hela mitt liv. Ända sedan jag bad mina enkla böner som ett litet barn har Gud funnits där, även om jag kanske inte alltid varit medveten om det, förklarar hon och låter förstå att den trygghet hon känner kommer från Gud.

Svåra existentiella frågor

Som garnisonspastor ställs hon inför svåra existentiella frågeställningar om liv och död, sorg och saknad. Och Luisa tar initiativ genom att lyfta frågor som till exempel människovärde, moralisk kompass och vad som händer med en människa när hon brukar våld mot någon annan.

– Mycket inom Försvarsmakten är oförutsägbart. Då är det tryggt att veta att det finns väl fungerande riter och ceremonier som hjälper i bearbetningen av det svåra. I krig och konflikter dör människor och vi vet vad vi ska göra när någon stupar i våra led, säger Luisa.

Hon beskriver sig själv som intensiv, nyfiken och pålitlig, en person som inte flyr undan när det bränner till. När det handlar om att sätta upp nya mål i livet är hon inte lika tvärsäker längre. Hon vill göra skillnad, men en omprövning verkar vara på gång.

– Jag är van att sätta upp nya mål, men min man Göran är övertygad om att man inte behöver göra det. Själva resan är målet, hävdar han. Kanske ligger det något i detta. Jag har nog blivit inspirerad av honom, så jag får se hur jag gör.

– Om jag håller mig nära Jesus vet jag att det kommer att ordna sig. Jag litar på att Gud kan använda min rastlöshet och otålighet till något konstruktivt och bra. Han har säkert en plan för mig också framöver.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.