”Med målningarna hittar man nya tankebanor”

Hannu Lounela brinner för sitt arbete i Svenska kyrkan i Flemingsberg, där han varit i tre år.

– Det är ett mångkulturellt och mångreligiöst område, här finns mycket gott och en del utmaningar, säger han.

Hannu Lounela är född i Helsingfors i Finland. Mellan två års ålder och tio års ålder bodde han i Sverige, dit föräldrarna flyttade för att arbeta – pappan som präst i Finska församlingen, mamman inom socialtjänsten. Både tron och intresset för sociala frågor fick Hannu Lounela med sig hemifrån, och svenskan lärde han sig under åren i Sverige.

Som ung tänkte han dock ägna sig åt IT och börja plugga systemvetenskap.

– Men jag gjorde ett uppehåll i studierna och reste till Taizé, där jag sedan var i ett och halvt år, berättar han.

– Det andliga djupet, med en bönerutin tre gånger om dagen – och sedan mångfalden och öppenheten inför människor som kommer dit gjorde att jag kände mig hemma, säger han.

Efter tiden i Taizé bestämde han sig för att ändra yrkesbana, och vigdes senare till diakon i Finland. Efter många år i hemlandet flyttade han och hans svenska fru, som också är diakon, till Sverige.

Nu arbetar Hannu Lounela framför allt med frågor som rör integration, religionsdialog och skapande.

– Jag arbetar med något som kallas ”Källan”. Stadsmissionen, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan och muslimska representanter arbetar här med integration för människor som har rötterna utomlands och försöker hitta in i samhället. Vi har bland annat språkcafé, och där har det blivit många väldigt fina möten, berättar Hannu Lounela.

Ett annat område som han tycker är spännande är de Skapakvällar han är ansvarig för. Kvällarna är öppna för alla, det är bara att droppa in.

– Det går till så att man målar var sin bild, eller leker med färg – man behöver inte kunna måla. Sedan samtalar vi om bilderna i små grupper. Det blir en annan dimension i samtalet när man pratar om en bild utifrån frågan: Vad berättar bilden om mig och mitt liv?

– Jag lärde känna Skapaverksamhet tidigare i Eskilstuna, och märkte att många fick hjälp att hitta nya tankebanor i livet och nya vägar. Det är mycket givande.

Till Hannu Lounelas uppgifter som diakon hörockså att hålla i förbönen i mässan. Han har gjort det på ett lite oortodoxt sätt.

– Jag har bett människor komma med böneämnen. Först fick man räcka upp handen och säga vad man ville be för. Men jag märkte att många har svårt för att tala inför alla. Nu går jag runt till dem som räcker upp handen, och sedan ber jag högt för vad de säger till mig. Jag lägger inte till något, utan använder deras egna ord. Gud förstår.

– Det blir en fin delaktighet i gudstjänsten när människor får vara med på det här sättet. Och så lägger jag till att Gud hör bön, så att även tysta böner blir inkluderade.

Snart firar Hannu Lounela 55-årsdag. Själv tycker han inte att "det inte är så mycket att fira", och skrattar lite.

– Om jag får bada, och kanske ta en cykeltur med sonen är jag nöjd. Jag tycker om att plocka bär, så det vore också trevligt. Och tårta, det gillar jag! Gärna med grädde och färska bär.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.