Så blev Michael Ulvsgärd trummis i Jerusalem

– Det var egentligen en tillfällighet, berättar Michael Ulvsgärd.

Han var 19 år och spelade trummor till kören hemma i pingstkyrkan i Karlskrona. Efter en gudstjänst kom några besökare fram och undrade om han skulle vilja provspela med Jerusalem.

– När jag fick frågan var jag inte så intresserad, måste jag ärligt säga. Det var för hård musik för mig, jag var då inne mer på jazz-funk.

Men han fick ändå telefonnumret till ”Uffe”, det vill säga sångaren Ulf Christiansson. Han lyckades övertala Michael att komma och provspela.

– Jag satt och led, säger Michael.

– Det var en fruktansvärd volym. Peter, basisten, sa till mig ”du måste slå hårdare”. Så jag satt där och slog som en idiot.

Michael var inte helt övertygad när han åkte därifrån. Så han åkte hem till Blekinge och började be för saken.

– Då tog jag en tumvers i Bibeln, och fick upp Esra 7:7-8, ett stycke där det stod att han beger sig till Jerusalem ”i den femte månaden, under kungens sjunde regeringsår”.

Detta var i maj 1981, alltså den femte månaden. Så allt stämde, sånär på att det var kung Karl XVI:s åttonde regeringsår.

Men bibelordet om att bege sig till Jerusalem avgjorde saken.

– Jag gick ekonomisk utbildning och tog studenten på en fredag. Sedan åkte jag raka vägen till Sollebrunn, där Jerusalem repade, och min första spelning med bandet var på söndagen, i Virserum i Småland.

Efter det rullade det på. Michael berättar att det har varit en fantastiskt rolig resa.

– Många har kommit efteråt och sagt att ”det ni stod för det styrkte mig i min kristna tro”, berättar han.

Själv är han full av anekdoter från alla åren med bandet, med turnéer i såväl Sverige som utomlands.

I början av 1980-talet försörjde sig Michael på musiken, och efter det har han startat upp en byggfirma, där han numera jobbar. 1995 tog han ett break från Jerusalem, för att sedan komma tillbaka år 2001, för ytterligare tio år i bandet. Sista spelningen gjorde han på Lapplandsveckan 2011.

Trummor spelar han fortfarande, gärna i lovsångsteamet i Linneakyrkan Göteborg.

– Men man är ju hårdrock i botten. Ibland får jag lite abstinens, jag måste smaska på lite emellanåt, då har jag några killar jag spelar med.

Hur mycket har ditt liv påverkats av Jerusalem?

– Mycket. Jag var 19 år när jag började spela i bandet. Det blev omvälvande, jag sprang på ett gäng killar som verkligen visste vad de trodde på och stod för det till hundra procent. Även om jag är uppvuxen inom kyrkan blev det här ett uppvaknande för mig.

Michael berättar att han fortfarande har en oerhörd längtan efter Gud, inte minst i arbetslivet.

– Många ber ”Gud använd mig om någon kommer i min väg”. Jag behöver i dag inte be den bönen, utan det kommer varje dag, jag vet att det går att tjäna Gud var man än befinner sig, allt handlar om hur mycket man vågar.

Michael berättar att det numera faller sig naturligt att tala om sin tro i vardagen, exempelvis om någon berättar om axelvärk, frågar han om han får be.

– Det är en sådan sak som jag inte skulle ha vågat förut, men det är i vardagen vi får se att vår tro fungerar.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.