”Som 14-åring fick jag en väldigt tydlig kallelse av Gud”

Redan i årskurs åtta praoade han som pastor i en kyrka, efter att i unga år känt ett kall till yrket. Det har nu gått 50 år sedan Göran Undevall påbörjade sin pastorsutbildning och han har ännu inte slutat från sitt drömyrke.

– Jag kör lite på övertid, säger Göran Undevall skämtsamt.

70-årsjubilaren är nämligen fortfarande pastor och församlingsföreståndare, även om han kommit upp i en ålder där många väljer att pensionera sig. Men han säger att han gett sitt liv åt denna uppgift.

– Så länge jag får vara frisk är inte mitt uppdrag slutfört.

Göran Undevall berättar att han redan som tonåring visste vad han skulle göra med sitt liv.

– Som 14-åring fick jag en väldigt tydlig kallelse, berättar han.

– Jag var hemma, ensam på mitt rum. Då hade jag varit en bekännande kristen sedan något år tillbaka, och jag upplevde det väldigt starkt att jag skulle bli pastor.

Den enda som var hemma vid tillfället var hans mamma och den unge pojken sprang genast ned från övervåningen för att berätta om det stora som hade hänt, att han fått en kallelse från Gud.

– Jag skrämde nästan slag på henne, minns Göran.

Men responsen blev väl inte riktigt vad han hoppats på, utan snarare en förälders avvaktande ”vi får väl se hur det blir med det”.

– Jag minns att jag blev besviken på hennes svar. Då tänkte jag att jag ska minsann bevisa att det här är sant. Och nu har jag varit pastor i 45 år.

Göran Undevall vill efter denna anekdot dock ge lite upprättelse till sin mamma, genom åren har han fått ett starkt stöd från bägge sina föräldrar efter att ha valt att följa sitt kall.

Finns 14-åringens vision kvar hos 70-åringen?

– Det är faktiskt så. Jag brinner för samma sak, men mitt sätt att uttrycka mig och arbeta är annorlunda. Nu är det en vuxen mans tankar som formar mitt pastorsliv.

Göran är ursprungligen från Skövde, men bor i dag i Alingsås. Genom åren har han flyttat en del och varit pastor i bland annat Gällivare, Partille och Norrahammar. Han har också jobbat mer övergripande med församlingsplantering för Equmeniakyrkan.

Sin nuvarande tjänst har han i Equmeniakyrkan i Valdshult, som ligger i småländska Hestra. Det är en liten församling, och tanken har varit att lämna över ledarrollen, även om det varit svårt att hitta en ersättare.

– När det händer kan jag få gå i pension från det officiella pastorslivet. Då kan jag tjäna på andra sätt.

Sedan berättar Göran om sitt engagemang i Bönetåget, ett bönenätverk där han verkar som projektledare.

– Vårt speciella bidrag är att arrangera böneresor runt om i vårt land.

Genom åren har resorna gått kors och tvärs genom landet, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Numera går färden dock främst norrut, då man också är med och stödjer flera församlingsplanteringar i Norrland.

Varför åker ni till Treriksröset och ber?

– För att det är en strategisk plats att be från, att få sträcka ut händerna och välsigna Sverige. Vi välsignar även Norge, Finland och Sápmi. Det finns ingen bättre plats att be på, man upplever Gud så starkt när man är i den miljön.

Göran berättar att själva gränsen mellan de nordiska länderna ligger mitt i vattnet, så om man vill kan man ta sig ett dopp i Sverige, simma över till Finland för att sedan vandra upp ur vattnet i Norge.

– Men just nu är jag med och bygger upp ett bibel- och bönecenter i Ljungsarp, en plats som ligger på gränsen mellan Västergötland och Småland.

– När de lade ner Missionsförsamlingen på orten fick vi ta över den gamla kyrkan. Så den används fortfarande och vi har anställt en pionjärpastor på deltid med uppgift att grunda en ny församling.

Hinner du med något annat än kyrkan?

– Jag gillar att åka slalom. Det intresset fick jag när jag var tjänsteplacerad som pastor i Gällivare, jag kom dit när jag var 24 år och tillbringade mycket av min fritid på Dundret.

– Sedan har jag en modelljärnväg, en Märklin, som jag skulle vilja ägna mer tid åt.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.