Familj
Stefan Swärd: ”Vi kristna ska inte gömma oss”
– Hela mitt liv har jag levt med avkristning och sekularisering i Sverige. Hela mitt engagemang har varit att motverka det, och min dröm har alltid varit att se ett andligt uppvaknande, säger Stefan Swärd, den svenska kristenhetens kanske främste debattör och opinionsbildare.

– Men ännu har jag inte något trendbrott när det gäller avkristning och sekularisering, inte bland svenskarna här i landet.
Statsvetaren, författaren, debattören. Pastorn, kyrkoledaren och folkbildaren. Stefan Swärd har ägnat hela sitt vuxna liv åt att sprida den kristna tron och förmedla kunskaper om dess grundläggande filosofi och etik – i såväl kristna som sekulära sammanhang. I flera decennier har han opinionsbildat och debatterat, parallellt med arbete som konsult inom ekonomi-, miljö- och klimatpolitik, och med jobb som pastor.
"Allt mellan himmel och jord"
Hans kanske främsta fora har varit de stora drakarna Svenska dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Dagens nyheter. Samt de kristna tidningarna Dagen och Världen i dag. Och förstås den egna bloggen, Allt mellan himmel och jord, där han sedan elva år tillbaka löpande kommenterar aktuella frågor. Och bemöter de mothugg som kommer lika säkert som ett brev på (den gamla) Posten.
– Jag har fått väldigt mycket mothugg, oavsett vilken fråga jag skrivit om. I abort- och äktenskapsfrågan får man hela det sekulära samhället emot sig; man blir hånad och förlöjligad. Säger man något i migrationsfrågan får man däremot ett drev av motstånd från annat håll.
– Men jag har blivit van vid det. Jag har alltid velat vara en tydlig kristen röst i samhällsdebatten. Samtidigt har jag varit väldigt noga med att ha bra relationer med dem jag har debatterat emot. När jag skrivit något kritiskt eller blivit kritiserad har jag tagit kontakt med personen i fråga. Jag uppskattar väldigt mycket att ha en respektfull relation med dem som tycker annorlunda.
Läs mer Stefan Swärd oroas över kristna klimatskeptiker
Åke Green och Jonas Gardell
Ett exempel på detta är relationen med författaren och hbtq-förkämpen Jonas Gardell, som uppstod efter Stefans Swärds försvar av pingstpastorn Åke Greens predikan om den kristna synen på utlevd homosexualitet. Åke Green dömdes i mitten av 2000-talet till en månads fängelse för hets mot homosexuella. En dom som Stefan Swärd menade öppnade för en inskränkning av de flesta världsreligionernas yttrande- och trosfrihet.
– Jonas Gardell blev rasande och svarade mycket kraftfullt. Men då kontaktade jag honom och sedan dess har vi haft en mycket fin relation. Min fru och jag har varit de enda som har representerat den svenska frikyrkligheten på hans releaseparty. Det trots min mycket konservativa äktenskapssyn.
Att lyssna på Stefan Swärd när han berättar om sitt liv är som att få en lektion i modern svensk frikyrkohistoria. Stefan Swärd är onekligen en av dem som skrivit den, och bidragit till att skapa det frikyrkolandskap vi har i dag.
"Föddes i ett baptistkapell"
Han föddes in i pingströrelsen 1954, samma år som Lewi Pethrus fyllde 70 år och man anordnade en insamling till Pethrus ära – den som skulle bli grundplåten för LP-stiftelsen. Stefans morföräldrar var med och grundade Citykyrkan i det berömda Fenixpalatset i Stockholm. Stefans föräldrar träffades där, gifte sig och åkte till Västergötland för att evangelisera. Stefan föddes i lilla Jung, "i ett baptistkapell" som han säger bildligt. Efter återkomsten till Stockholm gick familjen med i Maranataförsamlingen.
Det var sent 1960-tal och förnyelsens tid.
– Maranata var en väldigt modern och livaktig församling, ungefär som Hillsong är nu. Den präglades av att många icke-kristna kom till gudstjänsterna, en del med lite besvärlig bakgrund. Man spelade modern 60-talsmusik, på elgitarrer, som var förbjudna inom pingströrelsen på den tiden. Församlingen var mycket kontroversiell och fick väldigt mycket uppmärksamhet. Ungefär som Livets ord på 1980-talet.
– Självklart har åren i Maranata påverkat mig, det var ju min barndom. Men den utvecklade sektliknande drag, blev alltmer sluten och både mina föräldrar och jag blev skeptiska till den.
Hoppade av gymnasiet
Efter några år lämnade familjen Maranata och Stefan engagerade sig i Filadelfia Stockholm och Filadelfias utpost i Järfälla norr om Stockholm, Järfälla pingst.
Sexton år gammal, sommaren 1971, hoppade Stefan av gymnasiet för att gå bibelskola i Dalarna.
– Jag gjorde en radikal Jesusupplevelse, fick en väldigt stark längtan efter att studera Bibeln. Jag flyttade till Orsa och gick på Betelinstitutet i två år. Sedan flyttade jag tillbaka till Stockholm och Järfälla.

Jag gick ut i skogen i Rättvik och frågade Gud: "Vad vill du att jag ska göra med mitt liv?" Och där fick jag svaret. Jag såg ett ljussken och kände en sådan enorm kärlek.
I programmet Love Revival på TV Vision Sverige (finns på nätet) berättar han om en predikan han hörde, som skakade honom i grunden.
– Den handlade om Petrus och frågan han fick av Jesus: "Älskar du mig?" Jag insåg att det var det viktigaste av allt: Att älska Jesus. Jag minns att jag gick ut i skogen i Rättvik och frågade Gud: "Vad vill du att jag ska göra med mitt liv?" Och där fick jag svaret. Jag såg ett ljussken och kände en sådan enorm kärlek. Och jag sa till Gud: "Jag ger mitt liv till dig". Vid det tillfället fick han ta över kommandot. Och jag kan försäkra att det inte var något förhastat känslobeslut från min sida.
Läs mer Stefan Swärd ställer upp i kyrkoval på Östermalm
Församlingsplanteringar
Under 1970-talet var Järfälla pingstförsamling (numera Aspnäskyrkan), som Stefan kom tillbaka till efter två år i Dalarna, Filadelfias ifrågasatta utpost i Stockholms norra grannkommun. Den leddes av pingstprofilen och visionären Kjell Sjöberg och var under hans ledning Sveriges kraftigast växande församling. Sjöberg trodde på församlingens och de kristnas ansvar för hela samhället, mobiliserade till förbön för landet och menade att en församling genom bön, tillbedjan och lovsång kunde förändra hela stadsdelar, påverka kriminaliteten, de sociala problemen och andra viktiga områden i samhället.
Åren i Järfälla Pingst var mycket lärorika år för Stefan Swärd.
– Kjell trodde på församlingsplantering. Staden växte mycket och Kjell hade en vision om att det behövdes fler och nya församlingar och kyrkor i Stockholm. Nya frikyrkoförsamlingar fanns i Husby, Tyresö och Skarpnäck. Järfälla Pingst bildade en församling i Upplands Bro. Och jag tog initiativet till att grunda en kyrka i de södra förorterna.
1981 flyttade fyra familjer till Brandbergen i Haninge söder om Stockholm och bildade Brandbergen/Vendelsömalm frikyrkoförsamling, med Stefan Swärd som pastor.
Uteslutning
Det nya initiativet i Brandbergen sågs inte med blida ögon av Sveriges pingströrelse. Medan Kjell Sjöbergs församling i Järfälla tolererades trots kritik och kontroverser, ansågs församlingsplanteringen i Haninge strida mot den då rådande doktrinen en stad – en församling.
– Hösten 1981 anmälde jag mig till Pingströrelsens predikantvecka. En kort tid därefter fick jag ett brev från Filadelfia Stockholm om att jag inte var välkommen dit. I praktiken är ett sådant brev lika med uteslutning. Vi uteslöts ur pingströrelsen på grund av vår satsning. Pingst hade då fortfarande inställningen att församlingsplantering är splittring.
Och det var så Stefan Swärd blev pastor, och så småningom mångårig ordförande, i Örebromissionen. Som senare utvecklades till det som i dag är Evangeliska frikyrkan (se Fotnot 1).
– Efter uteslutningen från pingst tog vi kontakt med Örebromissionen – och de välkomnade oss. Vi blev en ÖM-församling och jag en ÖM-pastor. Jag har väldigt svårt för konflikter i kristna sammanhang, så för mig var det en svår process, men jag var övertygad om att de här områdena behövde nya församlingar.
Invandrarförsamlingar
Frikyrkoförsamlingen Brandbergen/Vendelsömalm expanderade och utvecklades till Söderhöjdskyrkan med säte i Stockholms innerstad. Kontakter inleddes med invandrargrupper och invandrarförsamlingar. Spanskspråkiga Iglesia Ichtys bildades utifrån Söderhöjdskyrkan och blev en levande latinamerikansk församling som har tagit en framstående plats i den svenska frikyrkohistorien.
Iglesia Ichtys bedriver arbete i kriminella och gängmiljöer runt om i Stockholm och det var den som tog hand om Sebastian Stakset och hjälpte honom på hans väg till tro. I dag är den före detta kriminelle rapparen Sebastian Stakset en väckelsepredikant som, i likhet med ingen annan, drar massor av unga människor till sina möten.
Pastorn, kyrkoledaren, församlingsplanteraren och debattören Stefan Swärd. I dag, 60-plus-år gammal, skär han ner något på det svindlande antalet uppdrag han haft inom den svenska kristenheten. Han är fortfarande ordförande i Svenska evangeliska alliansen, sitter i styrelsen för Skandinaviska teologiska högskolan och är med i Sveriges kristna råds referensgrupp för religionsfrihet. Efter ett antal år som pastor i Elimkyrkan på Östermalm har han och hans hustru sänts ut för att missionera i denna den mest välbärgade stadsdelen i Stockholm. (Paret Swärd är utsända av Folkungakyrkan, se Fotnot 2.)
"På ålderns höst"
Och, som han säger själv, har han "blivit kd-politiker på ålderns höst". Efter att ha haft medlemskap i Kristdemokraterna sedan 1970-talet sitter han nu med i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Oscars församling och sedan årsskiftet är även lokalpolitiker i stadsdelsnämnden på Östermalm.
– Ända sedan jag var tonåring har jag haft ett djupt kristet engagemang och samhällsintresse. I det har det alltid funnits en passion för att kyrkan ska bli mer synlig och göra sig hörd. Vi kristna ska inte gömma oss, vi ska nå ut utanför kyrkväggarna.
Fotnot 1: Evangeliska frikyrkan bildades 1996 genom en sammanslagning av Örebromissionen och Helgelseförbundet.
Fotnot 2: Elimkyrkan såldes till Zlatan Ibrahimovic 2013. För pengarna köpte församlingen den större Folkungakyrkan och huserar numera på Södermalm.
Läs även Stefan Swärd och Jonas Gardell i protest mot att pastor utvisas