Tacka Ulla för att Erikshjälpen finns i dag

Erik Nilsson blev "Farbror Erik" med svenska folket redan när han var 22 år. På nyårsdagen 1951 blev han nämligen intervjuad i radio av Sven Jerring, dåtidens stora radiopersonlighet, och hans verksamhet blev känd.

Erik var blödarsjuk och hade tvingats till långa sjukhusvistelser. Han kände väl till utsattheten och ensamheten för ett barn på sjukhus, och började som 17-åring sända uppmuntransgåvor till sjuka barn över hela Sverige, motiverad av sin varma, kristna tro.

I dag är detta Erikshjälpen, stor och välkänd, men det hade den aldrig blivit utan Ulla vars namn aldrig blivit lika välkänt som Eriks. Ulla var gift med Erik men blev änka redan efter åtta år då Erik avled och lämnade henne och deras två små barn.

Funderade du aldrig på att släppa verksamheten?

– Det föll mig aldrig in, hade jag gjort det hade det inte blivit något mer, säger den i dag 82-åriga Ulla Nilsson.

– Erik hade varit så klok att han ordnat med en kommitté av ”bröder”, som man sa då, så jag stod inte helt ensam i ansvaret med arbetet låg på mig.

Redan när Ulla och Erik gifte sig blev hon räddningen för kärleksverksamheten. Den hade växt och blivit mer än Erik orkade med, utan Ullas hjälp hade han tvingats ge upp. När han emellanåt låg långa perioder på sjukhus fick Ulla, förutom att vara medhjälpare, även sköta det som Erik annars gjorde, exempelvis adressregister och kontakten med gåvogivare via tidningen De sjukas vän.

– Jag fick lära mig att sköta allt själv.

Även om saknaden efter Erik blev stor, knäcktes aldrig Ulla när hon blev ensam som 34-åring. I stället kände hon tacksamhet för tiden som varit och var glad att Erik inte behövde lida. Den kärleksverksamhet som hade varit så viktig för honom, den måste leva vidare. Hon stretade på.

Om Farbror Erik var pappa till verksamhet så blev hon mamma.

– Men i dag gör jag inte så mycket längre. Jag finns i second hand-butiken här i Vetlanda varannan lördag. Jag är lite av springflicka och hjälper kunder att emballera ömtåliga varor, säger hon.

Liksom Erik har hon haft lätt att ta till pennan. År 1988 kom hennes bok ”Farbror Erik – i kärleks tjänst”, i dag uppe i 30 000 utgivna exemplar, och översatt till två språk plus som ljudbok. En gång i månaden har hon en dikt inne i Vetlandaposten.