Föräldrar och barn
Så hanterar du ditt barns utbrott och trotsperioder
Paulina Gunnardo: Att låta barnet välja vissa saker själv kan hjälpa dem acceptera alla gånger de inte får bestämma
Bråk, skrik och krångel. Alldeles nyss var ditt lilla barn en leende bebis, men nu urartar varje situation till en kamp om vem som ska bestämma. Barnets trotsperioder kan vara en prövning för föräldrarna, men var lugn! Trots är oftast helt naturligt och dessutom nödvändig för att barnet ska lära sig navigera det Gud lagt ned i varje människa – vår fria vilja
– Jag tror vi ska tala om trots. Det finns nog inget som jag diskuterat så ofta och så många timmar med olika föräldrar som detta.
Så svarar Paulina Gunnardo när jag frågar henne vad hon tror att svenska mammor och pappor behöver få mer hjälp med i sitt föräldraskap. Paulina Gunnardo är beteendevetare i botten och utbildad inom psykologi och familjebehandling med KBT. I sin vardag arbetar hon numera som sakkunnig på organisationen Trygga barnen, där man möter och stöttar både barn och vuxna. Hon har genom åren arbetat inom både skola och förskola och med olika forskningsprojekt om barns utveckling. Enligt henne upplever många föräldrar att detta med barnuppfostran blir betydligt svårare när barnet är i två-treårsåldern.
– Det är ofta då barnet för första gången inser att det faktiskt kan göra vissa val själv. Det kan välja att klättra ur vagnen och springa iväg och då gör barnet det.
Just situationen med barnet som klättrar ur vagnen är klassisk, berättar Paulina Gunnardo. Två och ett halvt-åringen som inte vill gå från lekparken och föräldern som vill gå hem. Att två och ett halvt-åringen utforskar sitt självbestämmande är naturligt, menar Paulina Gunnardo. Problemet är bara att ett så litet barn samtidigt förstår så lite. Det krockar med all den information som den vuxne har:
– Föräldern ser ju hela bilden. Han eller hon vet att det är eftermiddag och att de måste gå hem för att hinna göra middag. För att sedan hinna borsta tänderna och gå och lägga sig. För att orka upp dagen därpå. Barnet ser bara här och nu. Och här och nu vill barnet vara kvar i lekparken.
Även om väldigt många barn har sin första period av trots i två–treårsåldern vill Paulina Gunnardo helst inte tala för mycket om speciella trots-perioder.
– Trots handlar ju om att upptäcka att vi har en fri vilja, om att parera vårt självbestämmande och vår självständighetsutveckling. Det är på ett sätt något vi håller på med hela livet.
Förr i tiden, menar Paulina Gunnardo, gick mycket av barnuppfostran ut på att kväva trotset.
– Din vilja växer i ett träd i skogen, sa man till barnen då. Det betydde att barnets vilja inte spelade någon roll. I dag vet man bättre. För att utvecklas som människor och växa till en medbestämmande medborgare måste vi få uttrycka vad vi vill.
Samtidigt måste vi som barn också lära oss vad vi kan bestämma över och vad vi faktiskt inte kan bestämma. Barn måste få lära sig att lyssna på andra och att det ibland är ett faktum att vi inte alltid får som vi vill, menar Paulina Gunnardo. Något hon ofta noterat är hur olika barn är. I vissa familjer verkar de trotsiga perioderna passera nästan obemärkt. För andra kan barnets behov av att markera sin vilja och protestera mot allt bli en riktig prövning i vardagen.
Paulina Gunnardo möter ibland föräldrar som uttrycker stor trötthet och rådvillhet över situationen. Då brukar hon skicka med tre tips:
– Det första jag brukar säga är att man som förälder med ett trotsigt barn kan behöva vara som en anka. Ankor ser alltid helt lugna ut på ytan. Men under ytan jobbar benen febrilt.
Rådet att försöka vara som en anka bygger på att vi som människor har lätt att smittas av varandras känslor. Vi smittas av barnets känslor men vi kan också smitta barnet med våra. Likt ankan paddlar med sina fötter under vattenytan pågår vår tankeverksamhet för fullt.
– Vi läser av barnet, försöker förstå vad barnet behöver ha hjälp med och funderar över hur vi ska lösa situationen. Samtidigt kan vi med vårt yttre, som det vi ser av ankan som lugnt flyter runt på vattenytan, hjälpa barnet att lugna de starka känslorna.
Ett barn som går igenom en trotsig period upplever ofta en inre obalans. Om vi som vuxna låter oss smittas av det blir barnens frustration och ilska oftast värre. Därför är det bra att försöka vara lugnet i stormen.
Det andra rådet som Paulina Gunnardo brukar ge är att man som förälder till ett trotsigt barn inte bara bör agera reaktivt utan också proaktivt. Det betyder att man inte bara säger åt barnet vad det måste göra i stunden, utan att man också i förväg tänker igenom vad ett barn kommer att behöva för att klara av vissa situationer.
– Om du till exempel vet att det brukar blir tjafs om kläder på morgonen kan du prova att lägga fram kläder kvällen innan. Vissa barn fungerar också bättre om föräldrarna ritar ett morgonschema på allt som ska göras. Om barnet vet kan det bli lättare att få barnet att klä på sig, äta frukost, borsta tänderna och ta på sig skorna.
Det tredje rådet Paulina Gunnardo skickar med föräldrar som vill hantera barnets trots är att man som förälder väljer ut vissa situationer där barnet verkligen kan få bestämma.
– Det kan till exempel handla om att barnet får välja vilka strumpor det ska ha på sig, eller vilken tandkräm ni ska använda. Eller i vilken ordning allting ska göras.
Att ge barnet möjlighet att själv göra sina val i vissa situationer gör det lättare för barnet att acceptera att man inte får välja allt. Dessutom är varje liten valmöjlighet ett tillfälle för barnet att faktiskt öva sig i självbestämmande.
Att hjälpa sitt barn genom de trotsiga perioderna kräver både tålamod och kreativitet av föräldrarna. Kanske, tror Paulina Gunnardo, kräver dagens vardagspussel ibland mycket av barnet.
– När vi när vi ser ett barn som lägger sig ned och skriker och gråter på golvet i affären ska vi komma ihåg att barnet kanske varit en lång dag på förskolan först. Det vi ser då kan vara ett uttryck för att kraven varit för stora på barnet. Det är inte säkert att de orkar med vårt tempo.
Något annat som faktiskt kan vara bra att reflektera över är att viljan och drivkraften att påverka och utforska inte grundar sig i något ont. Utan i något gott som Gud lade ned i människan redan från början.
– Adam och Eva fick en fri vilja och en egen drivkraft – och trotsade Gud. Viljan och drivkraften att påverka är något gott, men precis som vi som vuxna behöver bli ledda av Gud behöver vi leda våra barn. Vi ska inte kuva barnens fria vilja eller önskan att klara saker själv. Vår roll är att hjälpa dem att klara det.
Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"
