Gästkrönika
Det finns en fara i att leverera tvärsäkra svar
Jag saknar en samlad diskussion om vad det egentligen är som gör ens tro hållbar, skriver Victoria Vasquez.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
”Ett är nödvändigt – att finna en tro som håller i liv och död. Ett är nödvändigt – att den får brinna med kärlekens glöd.” Jag vet inte varifrån den här texten kommer, eller hur det kommer sig att jag skrivit ner den bland mina anteckningar på mobilen. Men jag återkommer ofta till den. Smakar på dess olika bitar. Nödvändighet. Tro. Hållbarhet. Livet och döden. Kärlekens låga.
Jag återkommer också till den när jag tar del av de återkommande diskussionerna om vad man ska göra för att stoppa strömmen av unga vuxna som en dag kliver ut ur kyrkan för att aldrig mer sätta sin fot där igen. Förslagen är många. Det är konferenser, apologetik, gemenskap, församlingsengagemang, undervisning, utrymme för frågor och tvivel.
Visst har allt sin plats. Men beroende på vilken sorts bagage man har avgör hur man hanterar krisen när den väl kommer. För den med intellektuella spörsmål kan apologetik vara till hjälp. Men det finns också en fara i att leverera för tvärsäkra svar. Konferenser kan vara till både glädje och välsignelse, men har ofta en kort färskhetsperiod. Det verkar också som att många kristna som gått in i en mer definitiv dekonstruktion och som med den lämnar sin tro, inte sällan kommer från sammanhang som haft varken brist på event eller tvärsäkra svar.
Ett är nödvändigt - att finna en tro som håller i liv och död.
Victoria Vasquez
Det har talats mycket om dekonstruktion på sista tiden, bland annat på Dagens debattsidor. Men jag saknar något. Jag saknar en samlad diskussion om vad det egentligen är som gör ens tro hållbar. Hållbar på det sättet att den står pall genom livets alla vändor, och som bär en ända in i döden.
För någonstans är det själva grundproblemet, att den tro man växte upp med inte visade sig hålla i mötet med livet. Tron var inte något som bar, utan något man själv behövt bära, uppehålla eller prestera. Så medan vissa sakta flyter bort, hamnar andra i en mer definitiv dekonstruktionsprocess där samtliga delar av tron dissekeras och prövas.
En tro som håller är inte heller något man ”finner”. Som om den dyker upp från bakom en sten eller runt husknuten. För att en tro ska bli hållbar behöver den gå igenom cykler av prövning och ifrågasättande, för att sen kunna landa i en ny sorts tilltro.
Filosofen Paul Ricoeur kallade det för den andra naiviteten, något som Joachim Elsander, pastorn som dog i cancer häromåret, också brukade skriva om. Det är en tilltro som ser skaven men som bearbetat dem tillräckligt för att kunna leva både i och med dem. Där världen är återförtrollad, men inte på det svartvita sätt som förut, men med fler färger och nyanser än innan.
Det är en sådan tro som mitt i sjukdomen kan säga att man tror på helande samtidigt som man förbereder sig för döden. En hållbar tro kan härbärgera både liv och död.
Victoria Vasquez är doktorand i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. Hon har tidigare skrivit gästkrönikor på Dagens ledarsida.
