Gästkrönika
Nej, blasfemi ska inte förbjudas
Den världsliga lagen måste tillåta vissa omoraliska handlingar, precis som Gud faktiskt gör, skriver Thomas Idergard.

Förbud mot Koranbränning har diskuterats efter de nyliga Påskupploppen. En sådan begränsning av yttrandefriheten kunde motiveras med att främja fred och ordning. Ansvaret för det här i tiden är, ur en kristen filosofisk utgångspunkt, en av statens viktigaste uppgifter.
Den mänskliga lagen kan emellertid av praktiska skäl aldrig garantera frihet från varje form av obehag till följd av andras handlingar. För att främja det högsta goda kan den världsliga ordningen behöva tillåta sådant som enligt den moraliska och gudomliga lagen är förkastligt och inte existerar i den eviga ordningen.
Det högsta goda är naturligtvis Gud och varje mänsklig själs gemenskap med Gud här för frälsning i evigheten. För att möjliggöra det antar Gud mänsklig gestalt i Jesus Kristus. Så blir det högsta goda ett erbjudande, som vi med vår fria vilja har att ta emot och med våra handlingar ordna våra enskilda liv efter.
Yttrandefriheten är mycket viktig för att människor ska kunna få kunskap om och i nästa steg kunna söka och omfamna det högsta goda – Kristus.
Thomas Idergard
I Uppenbarelseboken 3:20 sammanfattar Jesus detta: “Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom” – det vill säga inte “Se, jag står vid dörren med en murbräcka och slår mig in, oavsett vad någon vill”. Vi har frihet att inte öppna dörren, även om det inte är ändamålsenligt, och förstås har andra eviga konsekvenser, jämfört med att öppna. På denna grund vilar hela moralen. Och för att upprätthålla utrymmet för frihet och moral måste den världsliga lagen, precis som Gud faktiskt gör, tillåta vissa omoraliska handlingar, som till och med kan vara problematiska för fred och ordning.
Omoraliska handlingar som också ska vara olagliga rör absoluta värden, som behöver uppfyllas för att det ens ska gå att samtala om moral och lagstiftning, som främst skyddet av mänskligt liv. Resten blir frågor för det praktiska förnuftet i varje läge, där prioritering av allmänna resurser spelar en roll, liksom huruvida ett förbud försvårar för det högsta goda.
Äktenskaplig otrohet bör som en svårt omoralisk handling inte vara olaglig av resursskäl för rättsväsendet. Koranbränning, satirer med Jesus eller demonstrationer på den kristna Långfredagen med flera handlingar som upprör religiösa sentiment och till och med stör fred och ordning, bör heller inte vara olagliga eftersom det skulle inskränka yttrandefriheten. Och yttrandefriheten är mycket viktig för att människor ska kunna få kunskap om och i nästa steg kunna söka och omfamna det högsta goda – Kristus.
Att föredra en stor, individuell handlingsfrihet i samhället betyder inte att varje handling som begås är moraliskt välsignad och fredad från offentlig kritik. Inte heller behöver goda moraliska skäl för att ogilla en viss handling betyda att den alltid måste vara förbjuden.