Gästkrönika
Vänstersympatisörer har inte patent på kristendomen
Efter att ha följt dansk samhällsdebatt i tio år har jag en annan syn på saken, skriver Susanna Birgersson.

Det borde vara okontroversiellt att hävda att det västerländska kulturarvet vilar på judisk-kristen grund och att denna grund bör värnas. Men det blir problematiskt om det sägs av personer som inte själva är troende och som befinner på högerkanten. Dessa använder nämligen hyllningen av de kristna värderingarna till att förespråka politik som inte alls är kristen: De struntar i klimatet och den globala solidariteten och använder kristendomen mot muslimer.
Detta är min ärligaste sammanfattning av den anklagelseakt som teologen Joel Halldorf riktar mot det som kallas kulturkristendom.
Efter att ha följt dansk samhällsdebatt i tio år har jag en annan syn på saken. Danmark är lika sekulärt som Sverige, men där finns en kärlek till det kristna kulturarvet, personifierat av Kierkegaard och Grundtvig, av psalmförfattarna Kingo, Brorson och Ingemann. Efter det kulturkrig som utkämpades kring millenieskiftet anser de flesta att landet vilar på en kristen grund, att detta arv är gott och att det därför måste skyddas – alltså själva definitionen av kulturkristendom.
Nyligen sa den danska statsministern att hon bar på en närapå fysisk smärta över den alltmer öppna antisemitismen i Danmark. Hon sa, ungefär, att den permanent förhöjda säkerheten kring judiska institutioner är ett sår på samhällskroppen, och att hon inte kan se hur det någonsin ska försvinna.
Det går alldeles utmärkt att vara kristen och höger.
Susanna Birgersson
Trots att Danmark stramade åt migrationspolitiken för flera decennier sedan finns där ändå en stor muslimsk befolkning, och inom denna reproduceras den islamistiska antisemitismen.
Den som påstår att det är okristet att använda kulturkristendomen mot islam, blundar för den insikt som Mette Frederiksen förmedlar med plågsam tydlighet. Den omfattande muslimska migrationen kom med ett för högt pris, bland annat att danska judar, liksom de svenska, ofta känner sig tvingade att dölja sin identitet.
Andra områden där högern beskylls för att vara extra okristen är minskat bistånd och ointresse för klimatet. Är det så säkert? Sjukvård och katastrofhjälp har förvisso minskat svält och död, och kristen mission har lett till mycket gott, men oändligt många av våra biståndsmiljarder har också gött korruptionen i tredje världen. Det finns inget kristet med det.
Om klimatkampen kan mycket sägas, inte minst att den har gjort välståndsutvecklingen till mänsklighetens arvsynd. Den tar alltid tar fasta på värsta tänkbara scenarier, och har använts för att göra en hel ungdomsgeneration modfälld. Många tvekar numera inför att bilda familj. Det är ett narrativ som är djupt religiöst men helt okristet, skulle jag säga.
Vänstersympatisörer har inte patent på kristendomen. Det går alldeles utmärkt att vara kristen och höger.