Gästkrönikor
Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra
Risken är att det mediala bombardemanget i våra sinnen formar våra värderingar mer än Guds Ord, skriver Jan-Gunnar Wahlén.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
2020 års mediekonsumtion är den högsta vi någonsin uppmätt. Så kommenterade medieanalytikern Ulrika Facht den undersökning som presenterades innan sommaren. Hela sju timmar om dagen använder vi medier, och för unga är siffran närmare nio timmar. Personligen är jag svag för dagstidningar och en frukost utan morgontidning (helst i papper eftersom jag tillhör den gamla stammen) betraktar jag som en halv frukost. Men sju timmar. Om dagen. Vi kanske ska sluta att säga att vi inte har tid.
Undersökningen visar att “gammelmedier” som morgontidningar och SVT har fått flera användare, vilket förstås är positivt i en tid av “fake news”. Fortfarande hämtar dock halva befolkningen sin information från andra medier. Det här handlar förresten inte bara om information utan minst lika mycket om förströelse. Även läsande av böcker ingick i undersökningen men här ser vi ingen ökning. Det är svårt att konkurrera med sådant som ger behovstillfredsställelse och spänning utan nämnvärd ansträngning.
Sju timmar. Jag har svårt att släppa den siffran. Vad gör detta med våra sinnen? Vi vet att stress är ett växande problem i vårt samhälle, men vi kan nog inte bara koppla den till hårdare krav på arbetsmarknaden. Det skapar också stress att hinna se alla avsnitt av serien X innan nästa säsong släpps om två dagar, när det finns risk för spoilers på sociala medier.
Hur påverkar då allt detta oss kristna? En hel del är jag rädd. Risken är att det mediala bombardemanget i våra sinnen formar våra värderingar mer än Guds Ord och så fortsätter kyrkans inre sekularisering. Paulus skrev: “Anpassa er inte efter denna världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar”. Någon har sagt att vi ska ha Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra. Det är alltså inte meningen att vi ska isolera oss från omvärlden. Den stora utmaningen är att leva i världen utan att leva av den. Då handlar det om att prioritera och att prioritera bort. Att ta tid för Ordet, bönen, lovsången och den kristna gemenskapen är nödvändigt om vi vill vara jorden salt. Det kanske inte alltid ger oss de där omedelbara dopaminkickarna som vi tror att vi behöver, men i längden förvandlar det oss.
Goda vanor är någonting helt annat än lagiskhet. De formar oss på sikt och även under semestern kan vi praktisera en del av dem. Gå ut i skogen en morgon utan mobil och hörlurar. Lyssna till fåglarna och vinden. Sätt dig på en sten och läs en stund i den goda Boken (i pappersform så att du inte blir distraherad). Gud räknar inte minuter eller timmar men i mötet med honom som heter JAG ÄR kan det hända att tiden stannar.
Jan-Gunnar Wahlén är pastor i EFK och gymnasielärare i svenska och religion. Han har tidigare skrivit gästkrönikor på Dagens ledarsida.
