Gästkrönikor
Bristen på visionära ledare större problem än maktmänniskor
Ovanligt med narcissistiska ledare i församlingen, skriver Stefan Swärd.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Joel Halldorf skriver i Dagen den 9 september att det är “Bäddat för narcissistiska ledare i svenska frikyrkor”. Per-Gustaf Eriksson skriver den 10 september att “Maktmänniskor nästlar sig gärna in i kristna miljöer”.
Jag håller delvis med författarna. Visst går det att ge exempel både på maktmänniskor och narcissistiska ledare bland annat i pingst-karismatiska sammanhang. Maktmänniskor och narcissistiska ledare kan dock nästla sig in i alla typer av organisationer, fackföreningar, politiska partier, bostadsrättsföreningar, företag, historiska kyrkor – inte bara nya karismatiska kyrkor. Uttrycksformerna varierar dock beroende på vilken typ av organisation som det handlar om. Det finns knappast några belägg för att en viss typ av kyrkor skulle vara extra utsatta för dessa fenomen.
Min samlade erfarenhet av ett helt liv i frikyrkomiljö är att det är mycket ovanligt med maktmänniskor och narcissistiska ledare. Visionära, profetiska och handlingskraftiga kristna ledare kan enligt min erfarenhet vara mycket ödmjuka och tjänande personer. Däremot bör ledare som är framgångsrika i det avseendet att man leder växande kristna rörelser, vara vaksamma över att man inte blir eller agerar som en maktmänniska. Ju större framgång, desto större ödmjukhet och respekt för andra kristna sammanhang än sitt eget. Det borde vara ledordet för kristna ledare.
Det finns en annan utmaning för kristna pastorer: dåligt självförtroende.
Stefan Swärd
Brist på visionärt och handlingskraftigt ledarskap är ett större problem i kristenheten. I min värld är det stora antalet församlingar som avvecklas, krymper och läggs ner ett mycket större problem än extremfallet Knutby och enstaka församlingar där man kan hävda att det finns ett osunt ledarskap. Stagnation är ett mycket större problem än extrema fall av karismatiska församlingar med ett dysfunktionellt ledarskap.
Det finns en annan utmaning för kristna pastorer: dåligt självförtroende. Framgångsberättelser om växande församlingar och framgångsrika pastorer behöver inte nödvändigt skapa tro hos den vanlige pastorn, det kan också skapa ett dåligt självförtroende. När jag var pastor i Brandbergen i södra Stockholm på 1980-talet för en församling på 30 medlemmar, hade grannkyrkan Södermalmskyrkan 1 600 medlemmar, med dop varje vecka och fullsatt kyrka flera gånger varje helg. Jag kunde inte undvika att jämföra mig med Södermalmspastorn Bror Spetz, och jämförelsen var till min nackdel. Det var en fantastisk lektion för mig i tålamod, långsiktighet, ödmjukhet och trohet i kallelsen. Att tjäna Kristus troget i det lilla, även om det inte var särskilt framgångsrikt, var den viktiga lektionen som jag fick lära mig.
Ska vi få väckelse i Sverige behövs ett andligt skeende i alla små församlingar inklusive Svenska kyrkans församlingar.
Stefan Swärd är fil dr i statskunskap, författare och pastor. Han har tidigare skrivit gästkrönikor på Dagens ledarsida.
