Det går att förhindra generationskrockar i kyrkan

Nyligen hamnade jag i ett samtal med några äldre damer. Jag hade föreläst om att dela tro i Sverige i dag och över fikat kom vi att prata om församlingens utmaningar.

Vi samtalade om hur de i sina församlingar lyckas nå min generation, det vill säga småbarnsföräldrarna. En av dem nämnde att de själva ju har erfarenheten av att vara mammor och att det i detta finns en identifikation, men att de just därför inte kunde förstå hur det ändå kan upplevas så olika – då och i dag.

På deras tid hade kyrkan varit platsen där de både mötte både andra mammor och barn, men också där de lagt sitt engagemang och tid. Engagemanget de möter i dagens föräldrar ser inte likadant ut och de ställde sig frågan varför?

Efter ett tag inser jag varför. Dessa kvinnor vet definitivt vad det är att vara småbarnsmammor, men möjligen inte hur många småbarnsföräldrar har det i dag. Samhället, normerna och värderingarna har förändrats – kanske inte alltid till det bättre. I dag ser kraven på familjerna annorlunda ut. Trots att vi delar fundamentala livserfarenheter, delar vi inte samma kontext.

I mitt jobb möter jag gång på gång församlingar som kämpar. Församlingar som sörjer att unga inte vill vara del av gemenskapen, som kämpar med bristande engagemang eller rent av splittringar. Oavsett storlek och geografi är frågorna ofta de samma. De kämpar med att överbrygga generationsklyftor och tillgodose förväntningar och åsikter bland medlemmar, samtidigt som de vill nå nya. En ekvation som kan vara mer eller mindre svår att lösa och tenderar att resultera i uppgivenhet i stället för livsglädje.

Kanske skulle allt detta kunna förhindras om vi bara tog oss tid att förstå varandra. Inte bara över generationer, utan mellan människor. Om vi tog oss tid att lyssna till varandras erfarenheter, drömmar och livssituationer. Allt oftare ställer jag mig frågan om inte hela nyckeln till församlingars framtid ligger i det lilla ordet: förståelse.

Det är först när vi investerar i tid och möda att förstå som vi kan inse varför vissa föredrar stillsam musik och andra modern lovsång. Varför vissa anser kyrkans interiör viktig och andra brinner för scouting. Varför en del ser sin kallelse i kyrkan och andra i engagemanget i fotbollsföreningen.

I samtalet med de äldre damerna den där förmiddagen förändrades något när vi successivt började sätta oss in i varandras perspektiv. Samtalet övergick från frustrerad oförståelse till djup delaktighet när en av dem utbrast: “jag borde ju erbjuda mig att vara barnvakt! Jag har ju den tid vissa av de unga familjerna längtar efter!”

Vi skrattade, men just där hände något. Vi fann en förståelse som på djupet förde oss samman i en djupare längtan att leva församling.

Ida-Maria Brengesjö

Ida-Maria Brengesjö är pastor och evangelist i Equmeniakyrkan, samt gästkrönikör på Dagens ledarsida.