Gästkrönikor
I stället för en andlig upplevelse fick jag en kallsup
Förhoppningsvis är jag lite klokare och mer reflekterande än när jag var 19, men vad har hänt med glöden? skriver Jan-Gunnar Wahlén.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Färnösandsbadet, Östaviken, Tärnsjö. Här lärde jag mig simma. Det var på den tiden som simskolorna hölls utomhus, oavsett väder.
“Simma till mig Jan-Gunnar!” Det var ju bara några meter, så det skulle kanske gå. Med hjälp av mammas uppmuntrande ord och hennes listiga taktik att hela tiden backa tog jag mina första simtag. Det var även här som jag följde Jesus i dopet en sommarmorgon i tonåren. Trots att det var ganska tidigt hade de första badgästerna redan kommit och jag minns att jag tyckte det var lite pinsamt. Hon med glasögon och det krulliga håret, glodde hon inte lite menande på oss? Pastor Olausson bad mig ta ett djupt andetag, ett gott råd som jag har fört vidare till dem jag döper, men tyvärr hade jag för bråttom och precis när jag kom ner under vattenytan hade luften tagit slut. I stället för en andlig upplevelse fick jag en kallsup.
Nu står jag här igen och svalkar fötterna i Dalälvens vatten. Är det sant att vi bär alla åldrar inom oss? Jag blir lite filosofisk medan familjen undrar om jag inte ska komma och fika. I någon mån tror jag att det är så även om minnena kommer till oss genom lager av händelser och erfarenheter. För ett par år sedan satt jag och läste min dagbok från 1987, sommaren då jag skulle fylla 19 år. Här hittade jag förstahandsinformation om vad jag gjorde och tänkte då, hänsynslöst ofiltrerad från senare erfarenheter.
Trots allt jag hittade i den där dagboken ser jag med viss barmhärtighet på den unge mannen.
Jan-Gunnar Wahlén
Torsdag 23 juli 1987. Möller såg mitt klistermärke med “Jesus gör dig fri”. Han anser allt vara skit som jag säger om Jesus och Gud. Vi diskuterade rätt häftigt. Han tyckte dock inte att han fick några konkreta svar. Vad han inte vet är att jag har den helige Ande! Jag bara står i tro för att han ska bli frälst liksom Lena och Hanna!
Efter några sidor befinner jag mig nästan inne i huvudet på mitt 19-åriga jag och kan följa hans (eller mina) öden och äventyr. Till slut blev det till och med en bok med dagboksanteckningar, brev och några reflektioner så här 35 år senare. Trots allt jag hittade i den där dagboken ser jag med viss barmhärtighet på den unge mannen. Kanske har han mitt i sin svartvita tvärsäkerhet ett budskap om att hålla lågan brinnande och inte förväxla mognad med ljumhet eller resignation. Förhoppningsvis är jag lite klokare och mer reflekterande än då men vad har hänt med glöden? Finns den någonstans på insidan och kan jag komma i kontakt med den lika lätt som jag kan känna vattnet mellan tårna?
Innan jag missar fikastunden här på barndomens och tonårens badstrand, överlåter jag mig tyst än en gång till honom som såg mig redan innan jag föddes och som lovat att bära mig ända tills jag blir grå.
Jan-Gunnar Wahlén är pastor i EFK och gymnasielärare i svenska och religion. Han har tidigare skrivit gästkrönikor på Dagens ledarsida.
