Lasse Svensson, GF: Termometer eller termostat?

Som kyrkoledare i ett alldeles nybildat samfund funderar man mycket på uppdrag och uttryck. En bild som har blivit väldigt viktig för mig är den av en termostat och en termometer. Det är lätt att vi som församlingar och samfund bara blir termometrar som känner av temperaturen i vår samtid och möjligen beklagar läget, när vår kallelse tydligt handlar om att vara termostater som både känner av temperaturen och reagerar på ett sätt som förändrar temperaturen i det samhälle vi är satta att tjäna.

Såväl församlingar som samfund är till för världens skull, sända till världen av Jesus själv. Därför behöver varje församling mer se sig som till exempel Gemensam Framtid-församlingen FÖR den eller den orten snarare än I den eller den orten.

När jag skriver dessa rader är jag nyligen hemkommen från Almedalsveckan i Visby där Gemensam Framtid varit med och arrangerat två seminarier: “När ska kyrkan lägga sig i politiken?” och “Ska kyrkan ta hand om välfärden?”. Frågor som båda hänger ihop med frågeställningen ovan: Ska vi vara termometrar eller termostater?

Jag vill ha en kyrka som i ord och handling lever i en förväntan på att mötet med Jesus Kristus ska förvandla mig, dig och världen. Det är vårt hopp och vår tro. Omsorg om änkan, främlingen och den faderslöse blir ofta politik. När Paulus i en tid av kejsardyrkan trotsigt bekänner “Jesus Kristus är Herre” är det politik. När John Wesley på 1700-talet kritiserar slavhandeln genom bojkott av socker är också det politik.

Men ska vi trovärdigt kunna peka på systemfel i vårt samhälle, ska vi trovärdigt kunna kritisera brister i migrations- eller asylfrågor, ska vi trovärdigt kunna ifrågasätta barns utsatta situation i samhället behöver vi i dessa frågor också visa på ett arbete i kyrkans regi där vi också tydligt tar dessa frågor på allvar. Då blir ord och handling ett - egentligen inte i en strävan att bli trovärdiga, bli fler eller påverka - utan som en självklar och naturlig konsekvens av korset.

Då övar vi oss att se på varandra såsom Gud ser på oss: med en naturlig och självklar kärlek som då ger växt, trovärdighet och en förändrad värld. Då kan vi förändras och förändra. Då kan kyrkan tala högljutt mot makten som missbrukas och missriktas och vara mån om samtalet och målet när hon talar med makten. Då blir också Gudsrikets “annorlundahet” tydlig. “Godta varandra som Kristus har godtagit er” säger Paulus.

I dag vill nästan 800 församlingar mötas i den viljan - eller som vi formulerat det i Gemensam Framtids vision, där vi vill “En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen!”