Gästkrönikor
Man är inte ”skapad så här”
De som redan bejakar vissa icke-bibliska, icke-traditionella relationer, kommer att med nödvändighet tvingas bejaka polyamori, skriver Thomas Idergard.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Svenska, kristna teologer har börjat “adressera” frågan om polyamori, läggningen att vilja ha ett sexuellt samliv med flera personer samtidigt. På det nyspråk som kännetecknar revisionismen av traditionell, kristen tron, betyder det att samtycka. Grundantagandet är att våra idéer, beteenden, känslor och viljor alltid behagar Gud, om de är tillräckligt starka. Ett antagande som på varje område gör oss själva till gudar.
Då många kristna ledare redan bejakat samkönade parbildningar, har de kastat det komplementära och skapelseteologiska kriteriet för sexualiteten, en man och en kvinna, över bord, till förmån för en allmän “tvåsamhet”. Denna saknas det emellertid grund för i både Bibeln och den kristna traditionen, liksom i skapelsen i sig. Därför kommer de som redan bejakar vissa icke-bibliska, icke-traditionella relationer, att med nödvändighet tvingas bejaka polyamori.
Allt oftare påstås det att våra känslor beror på att vi skulle vara “skapade så här”. När det motiverar en revision av tron, avvisas något grundläggande: förståelsen för frälsningen. Att Gud blir människa som lider och dör beror ju på arvsynden, den för alla gemensamma läggningen, sedan de första människornas syndafall, att vända sig bort från Guds vilja med den egna existensen och hela skapelsen. Vi kan spekulera i hur den förs vidare, men arvsynden orsakar en oordning i skapelsen och i oss, vilken driver oss till att, i smått och stort, agera mot Skaparens intention, med motivet att vi inte “kan” annat, och i tron att Jesus uppmaning att bära våra kors inte gäller där vi inte känner för det.
Allt i oss som går emot Guds vilja med oss är en mänsklig självuppfinning.
Thomas Idergard
Allt i oss som, enligt Bibeln och den kristna traditionen, går emot Guds vilja med oss är en mänsklig självuppfinning och inget Skaparen aktivt har velat. Detta inkluderar sexuella uttryck som inte bygger på den komplementära trohetens tvåsamhet. Vi är inte skapade, det vill säga ursprungligt ämnade, till något annat än Guds avbild, för att försöka ordna våra liv efter Guds vilja. Det inkluderar förstås också sexualiteten. Och Guds vilja är inte automatiskt vår vilja.
För att återupprätta oss i denna sanna mänskliga identitet, som definitivt överskrider alla våra erfarenheter, erbjuds vi frälsning i Kristus. Den kräver uppoffringar och kamp, mot allt det i och runt oss som talar emot Guds vilja. Men den lämnar oss inte ensamma, utan tillhandahåller all den nåd som ger riktning och kraft för den kampen. Om vi bara försöker samarbeta.
Att som kristen lärare bortse från detta, är att, i jakten på popularitet, med Jesus egna ord, förleda “dessa små som tror på mig”.
Thomas Idergard är jesuit och katolsk präst. Han skriver gästkrönikor på Dagens ledarsida.
