Gästkrönikor
Tomas tvivel är inget att ta efter
Vi, inte Tomas, prisas som saliga för att vi kan hålla något för sant som vi själva inte har undersökt, skriver Thomas Idergard.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Under påsktiden läser vi gärna Johannesevangeliets berättelse om hur Jesus tillåter aposteln Tomas att stilla sina tvivel på uppståndelsen genom en empirisk studie av såren efter korsfästelsen.
Berättelsen kan läsas på flera sätt. Det mest uppskattade i dag är emellertid väldigt begränsat. I vårt samhällsklimat präglat av skepticism – inställningen att bara det som subjektet själv kan verifiera är sant – och empirism – tron att den empiriska vetenskapen kan ge svar på allt – är det bra att söka, men aldrig att finna något som man får visa andra, och att fråga, men aldrig att hitta ett svar som kan vara allmängiltigt. Och i detta klimat betraktas Tomas inledande inställning som sympatisk för att den känns igen.
Många, även kristna, tvivlar mer långtgående än Tomas Tvivlaren på om tron ens kan göra allmängiltiga sanningsanspråk.
Thomas Idergard
Om man fortsätter att läsa kan man dock undgå varken Jesus tillrättavisning eller slutpoängen som inte är Tomas tvivel utan hans trosbekännelse; bekräftelse på att Jesus sanna identitet, anspråk om sin egen gudomliga natur, styrks av hans uppståndelse: “Min Herre och min Gud.” Man undgår heller inte den kristna kunskapsteori som Jesus formulerar, att tron i sig ger kunskap, eller som Hebreerbrevet senare uttrycker det: “visshet om det vi inte kan se”.
Tillsammans med kunskap genom empirisk vetenskap och filosofisk logik ger trons kunskap en större förståelse av hela verkligheten. Det vill säga av vad som är sant. Detta upprepade 1000-talsmunken Anselm av Canterbury med sitt berömda “credo ut intelligam”, “jag tror för att förstå”. Om vi bara accepterar det vi själva kan se, väga, mäta och röra vid, skulle vi inte veta mycket om ens den naturliga verkligheten, exempelvis om sanningen i det icke-empiriska påståendet om alla mänskliga personers lika värdighet och rättigheter. Men heller inte om den övernaturliga verkligheten, det vill säga om Gud och meningen med vår existens. Jesus säger inte att vi som inte sett honom som Tomas gjorde får nöja oss med ett sämre substitut för sinnesintrycken. Nej, vi, inte Tomas, prisas i stället som saliga för att vi kan hålla något för sant som vi själva inte har undersökt.
Gud uträttar hela tiden sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen. Bara tron låter oss veta vem denne Gud är, vad han gör och vill av oss. Upplysningstidens filosofi, som gav oss nya insikter om kunskapens subjekt men avvisade sådana vi redan hade (metafysiken), kom tyvärr att köra ut tron, och därefter även etiken, ur kunskapens värld, och förpassa den till känslornas och tyckandets domäner. Där befinner den sig i mångas ögon än i dag. Det vill säga, många, även kristna, tvivlar mer långtgående än Tomas Tvivlaren, på om tron ens kan göra allmängiltiga sanningsanspråk. Kvarstår gör emellertid Jesus egna ord om vad som är mest saligt.
Thomas Idergard är jesuit och katolsk präst. Han skriver gästkrönikor på Dagens ledarsida.
