Gästkrönikor

Utan fler muslimska apologeter kommer polariseringen att öka

Islam behöver både kritiker och försvarare, skriver Markus Uvell.

Markus Uvell.
Markus Uvell: Det finns en stor pedagogisk uppgift här och den måste tas på allvar. Ansvaret vilar främst på muslimska ledare i Sverige.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

I spåren efter Lars Vilks tragiska bortgång har vi återigen fått en illustration till den minst sagt problematiska ställning islam i allmänhet, och islamism i synnerhet, har i Sverige. Problemen är i huvudsak två.

Det första gäller ängsligheten att kritisera islam eller vidrigheter begångna i islams namn. Som flera har påpekat har den avlidne Vilks plötsligt fått det stöd från landets kultursidor den levande Vilks förnekades. Det är ett hån mot en man som riskerade sitt liv för yttrandefriheten.

Men ängsligheten stannar inte där. Medan det i Sverige – med all rätt – uppfattas som helt i sin ordning att kritisera eller till och med häckla kristendomen bemöts motsvarande resonemang om islam regelmässigt med anklagelser om rasism. Det är ohållbart och avspeglar en oförmåga att ta islam på allvar.

När möjligheten att leva ett muslimskt liv i Sverige försvaras görs det ofta av kristna som värdesätter religionsfriheten.

Markus Uvell

Det andra problemet med islams ställning i Sverige handlar inte om kritiken utan om bristen på muslimska apologeter. De senaste åren har det växt fram en rik flora av kristna debattörer – enskilda personer eller organisationer – som pedagogiskt och engagerat försvarar och förklarar kristen tro och samhällssyn. Något motsvarande existerar knappt vad gäller islam.

När enskilda muslimer i sociala medier jublade över Lars Vilks död är det naturligtvis inte något svenska muslimer i allmänhet kan lastas för. Men det är definitivt något muslimska ledare i Sverige borde bemöta. Tyvärr tar de sällan detta ansvar.

Imamen Kashif Virk skrev den 5 oktober en debattartikel i Expressen, där han både tydligt tog avstånd från jublet efter Vilks död och gav en teologisk förklaring till varför det strider mot islam. Det var en välkommen, men ytterst ovanlig artikel.

Sverige har en stor muslimsk minoritet och vi är ett land där religionsfrihet råder. Islam kommer därför även i framtiden att vara en del av den svenska offentligheten. Samtidigt är det tydligt att svenska folket är kritiskt till många aspekter av islam och muslimsk tro.

Enligt Mångfaldsbarometern menar närmare sju av tio tillfrågade att muslimska kvinnor är mer förtryckta än andra kvinnor. Kritiken mot till exempel hijab eller manlig omskärelse är ofta mycket hätsk även i seriösa sammanhang.

När möjligheten att leva ett muslimskt liv i Sverige försvaras görs det ofta av kristna som värdesätter religionsfriheten eller av vänsterdebattörer som ser all kritik av islam som rasism. Det räcker inte. Det finns en stor pedagogisk uppgift här och den måste tas på allvar. Ansvaret vilar främst på muslimska ledare i Sverige.

Om de inte på ett bättre och mer engagerat sätt tar debatten om sin tro och samhällssyn kommer polariseringen kring islam att öka. Och då riskerar de mest hatiska antimuslimska stämningarna växa, samtidigt som fler muslimer i Sverige riskerar att radikaliseras. Det är inte det samhälle vi vill ha.

Powered by Labrador CMS