Utöva den kärlek hjärtat ännu inte känner

Under mina år som församlingsplanterare har mina tankar ofta gått till Franciskus av Assisi. I väckelsekristendomen finns det en övertro på att det kristna livet skall gå från hjärtat och sedan ut i fötterna, trots att det ibland är tvärtom, fötternas rörelse kan leda till hjärtats förvandling.

Utanför Assisi fanns ett sjukhus för spetälska och varje gång Franciskus red förbi fylldes han av äckel och fasa. Han hade inget emot att finanserna verksamheten, före sin omvändelse var Franciskus en rik man. Men han ville inte ha någon närkontakt med de sjuka eftersom deras lukt och uppsyn fyllde honom med obehag. Men ett tilltal som han tog emot i lydnad kom att förändra hans attityd i grunden.

Han hade hört Gud säga: “Alla ting som du efter naturen har älskat och begärt, bör du förakta och hata, om du vill lära känna min vilja. Och när du väl har börjat med det, kommer allt du förut funnit gott och ljuvligt att bli bittert och outhärdligt för dig, men allt som du förr avskydde kommer att förvandlas till stor sötma och övermåttan stor fröjd.”

Han grubblade länge över vad tilltalet kunde betyda, tills Franciskus en dag under en ridtur mötte en spetälsk utan näsa. Då insåg han att han behövde utöva den kärlek som hans hjärta inte kände. Och det var denna handling som förvandlade honom till en evangelist.

Franciskus steg ned från hästen, la en allmosa i den sjukes utsträckta händer, sedan böjde han sig ner, äcklad och med fasa, och kysste den spetälskes såriga händer.

I sin självbiografi berättar han: “Herren började min omvändelse så, att medan jag ännu levde i mina synder, var det mycket svårt för mig att se de spetälska. Men Herren förde mig ibland dem och jag övade barmhärtighet emot dem.”

Det kristna livet går ut på att öva sig i kärlek. Det dubbla kärleksbudet är ett bud man aldrig blir klar med – det finns alltid utvecklingspotential. Men om man aldrig vågar erkänna sin rädsla för främlingen, sitt förakt för den fattige, och sitt hat mot sina fiender, så stannar man i växten.

Om svensk kristenhet skall kunna nå allt fler med evangelium måste vi våga säga som det är och göra något åt det. Våga erkänna vår brist på Kristuslikhet och hitta strategier för hur vi skall kunna öva oss i kärlek. Det räcker inte med att be om ett älskande hjärta, man måste också omvända sig genom att styra fötterna mot de människor som man fruktar och föraktar. Det är så man får ett älskande hjärta.

Efter mötet med den spetälske upptäckte Franciskus hur hans hjärta fylldes av glädje, den glädjen kan även bli din, men då måste man våga säga som det är och vara villig att ta steg i rätt riktning.

Eleonore Gustafsson

Eleonore Gustafsson är pastor och församlingsplanterare inom Evangeliska frikyrkan och skriver gästkrönikor på Dagens ledarsida.