Familj
50 år av tystnad på Berget i Rättvik
I 50 år har retreatgården funnits. Numera kommer även många som inte är vana vid kyrkan till den kristna anläggningen för att delta i tideböner och tystnad. "Det är fascinerande när personer utan förutfattade meningar kliver in i kyrkans liv", säger föreståndaren Peder Bergqvist.
Varje år väljer 2 000 personer att tillbringa ett par eller flera dagar i en skogsglänta på en kulle utanför Rättvik i Dalarna. Ofta framlevs tiden på gården helt i tystnad, med en given dagsrytm bestående av gudstjänst, tideböner och måltider. I folkmun bland dalmasarna kallas platsen för "Grubbelboa". I dagligt tal handlar det om att man deltar i en retreat på S:t Davidsgården.
– Titt som tätt hör man någon som efteråt säger ”Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det”, berättar retreatgårdens föreståndare Peder Bergqvist.
– Det är de sociala och verbala personerna som säger så och det är också ofta de som upplever den största glädjen och välsignelsen i tystnaden.
Upplägget för retreaterna på S:t Davidsgården, eller Berget som hela området heter, har haft samma upplägg under alla 50 åren och kommer ursprungligen från den anglikanska traditionen. Det är bara detaljer som har förändrats sedan starten, som att det nu spelas klassisk musik under måltiderna. Tidigare läste någon högt ur en bok.
Något annat som har tillkommit är den kommunitet som bor och lever på Berget. Kommuniteten består av 13 personer och det är de som, tillsammans med en del volontärer, sköter det praktiska under retreaterna, allt från att hälsa gästerna välkomna, till att laga maten och leda tidebönerna.
– Vi ser det som en av våra kallelser att bygga kommunitetsliv här. Det är också en förutsättning för att det ska fungera på det sätt det gör, förklarar Peder Bergqvist.
Han och hustrun Marie ingår också i kommuniteten. Marie jobbar dock som gymnasielärare i Rättvik på dagarna. De flyttade ner från Boden för två år sedan efter att Peder fått ja till att bli ny föreståndare efter Per Mases.
– Två av våra barn hade flyttat hemifrån och den tredje var på väg ut. Vi såg framför oss ett tråkigt medelsvenssonliv som ingen av oss såg fram emot. Så när annonsen om att bli ny föreståndare dök upp var Marie väldigt påstridig om att jag skulle söka platsen.
Men det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Den dåvarande föreståndaren Per Mases skulle parallellt med den nya föreståndaren ha fortsatt som retreatledare och själavårdare, men insjuknade i cancer. Peder och Per hann med några viktiga överlämningssamtal innan Per Mases gick bort på julafton 2010.
– Våra samtal blev väldigt viktiga och jag bär med mig mycket därifrån som jag kan vila mig mot när det blåser och stormar. Jag fick en bakgrund till varför Berget ser ut som det gör, om visionen och kallelsen.
Trots att Pers dödsfall kom oväntat och hastigt har verksamheten fortsatt som tidigare. Visst motstånd har uppstått längs vägen, som ställningstagandet mot kvinnliga präster och användandet av djupmeditation, men det är lättare att segla i motvind än medvind, menar Peder Bergqvist.
– Jag tror alltid att Berget kommer att vara kontroversiellt, men har vi något som andra saknar ser jag desto större anledning att hålla fast vid det vi har. Att kristna behöver leva, be och arbeta tillsammans och på så sätt vara ett vittnesbörd för världen - det tror jag är en vision som håller i minst 50 år till.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
