Allt är bara nåd för Robert Birgegren

Samtidigt som vintermörkret sänker sig och coronapandemin ligger som en våt filt över samhället upplever prästen Robert Birgegren något av en ny vår. Flera spännande arbetsuppgifter har kommit i hans väg på senare tid. Och fler återstår.

– Under mina arton år som präst har jag aldrig varit med om något liknande. Det är bara nåd, säger han.

Som ung funderade Robert Birgegren på att bli yrkesofficer, men han blev präst i stället. Det valet har han aldrig ångrat. Hans arbetsuppgifter är varierande och han möter många olika typer av människor i sin yrkesutövning.

Pandemin har förstås ändrat förutsättningarna en hel del, men Robert verkar vara en person som ser möjligheter snarare än hinder.

– Förutom att vara församlingspräst med allt vad det innebär är jag även sjukhuspräst sedan ungefär ett år tillbaka. Det innebär att jag jobbar med uppsökande verksamhet på Motala lasarett. Att möta människor i svåra situationer känns meningsfullt och jag trivs med uppgiften, säger han.

Förmedla kristen tro

Nyligen fick han ett inspirerande, och kanske lite oväntat, uppdrag som går ut på att förmedla kristen tro. En uppgift han är van vid efter att ha undervisat åtskilliga konfirmander genom åren. Men just detta uppdrag skiljer sig från det han varit med om tidigare.

– Två unga personer hörde av sig till oss i kyrkan. De vill veta mer om kristen tro och jag fick uppdraget att hålla kontakt med dessa båda unga vuxna. Vi har mötts vid några tillfällen, bland annat via Skype, och har en kontinuerlig och spännande dialog om kristen tro, berättar Robert Birgegren.

– Det känns jätteinspirerande och som ett stort förtroende att få samtala med och vägleda två unga människor som vill lära känna Jesus. Vi vill ju att fler ska upptäcka vilken tillgång kristen tro är i livets upp- och nedgångar, men det är ovanligt att folk hör av sig på det här sättet.

Robert menar att det är betydligt vanligare att närma sig kyrkan och kristen tro genom att först delta i till exempel en sorgegrupp eller genom att följa med sina barn eller barnbarn till någon kyrklig aktivitet.

– Det inger hopp för oss som kristna och för kyrkorna. Jag ser det som ett tecken på att det finns ett behov av Gud och kristen gemenskap hos många människor, säger han till Dagen.

Garnisonspastor i hemvärnet

Den senaste tiden har ytterligare ett nytt uppdrag kommit i hans väg. Det är en förfrågan om att bli garnisonspastor i hemvärnet i Linköping, och Robert har tackat ja.

– Nu väntar jag på att få komma på intervju. Under förutsättning att jag blir godkänd kommer jag att vara med på två övningar per år då jag ska hålla korum (gudstjänst) och finnas tillgänglig för själavårdssamtal.

I så fall återvänder han till det militära, men i en helt annan roll än när han 1995 gjorde lumpen som röjdykare på 42:a minkrigsflottiljen i Karlskrona. Robert ingick i den svenska grupp som bland annat röjde minor från andra världskriget i Finska viken utanför Tallinn i Estland.

– Ja, det blir en återkomst till det militära och då får jag söka tjänstledigt från prästtjänsten. Det blir en helt ny erfarenhet och ytterligare en spännande utmaning att se fram emot.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.