Jubilar
Anne-Li Marthinussen förmedlar sin tro med körsången
Jubilaren fyller femtio år och firar med gospel

Anne-Li Marthinussen ser körer som en helig gemenskap och drivs av att få lyfta andra. Musikläraren, rytmentusiasten och gospelälskaren fyller femtio år.
Anne-Li Marthinussen läste till musiklärare på nittiotalet. Men efter examen började hon inte jobba i skola som många av hennes kurskamrater. Hon blev i stället anställd i Frälsningsarmén och arbetade med barnmusik, unga ledare och gjorde gospelhelger på frilansbasis. Efter några år flyttade hon med familjen till Umeå för att bli kårledare där, vilket hon fortsatte med efter flytten till Stockholm. Där arbetade hon med svenska gospelverkstaden och ledde körer.
– Det som har satt prägeln på mitt liv var när jag som ung var med och startade en ungdomskör, som senare blev en gospelkör. Det var en viktig milstolpe, för det är utifrån dessa starka texter kopplade till öset i musiken som format min tro, berättar Anne-Li.

Hon startade Vasa Gospel och Vasa soulchildren och har med det förstått vilket starkt verktyg körsång är.
– Det är ashäftigt, tycker jag, på många sätt. Körsång kan vända ett humör så snabbt. Är man trött blir man pigg, ledsen blir glad, svag blir stark. Och endorfiner frisätts. Det skapar också gemenskap där alla får plats. Har man en mörk röst eller en ljus röst – alla får plats och formar något vackert tillsammans. Körer är det bästa jag vet och ett sätt att lära känna Gud på. Jag skulle inte säga att det är magiskt, som vissa uttrycker sig om körsång, utan en helig gemenskap.
Många år blev det i Vasakåren, men Anne-Li kände en längtan att testa det konkreta yrke hon valt att utbilda sig till.
– De flesta som gör något i kyrkan är frivilligarbetare, jag hade i stället varit anställd hela tiden. Det kändes roligt att testa något nytt innan det var för sent, så jag tog tjänstledigt och provande arbeta som musiklärare i Jakobsberg.
Hon beskriver det som en utmaning att byta jobb vid 48 års ålder på flera sätt. Men att det också varit värt ansträngningen.
– När jag var på kåren innebar det mycket ledarskap, körsång och jobbade med barn, men nu skulle jag följa en läroplan, sätta betyg, ha en bredd på åldrar från årskurs 2 upp till årskurs 9. Och prestera fem lektioner med stora klasser varje dag. Det var en stor utmaning första året.
Två år blev det i det och Anne-Li känner att det var nyttiga år.
– Jag hoppas jag blivit utrustad och kommer tillbaka med ny inspiration.
Jag älskar rytmer! Jag kan inte spela trummor, men för att lära ut räcker det att ha känsla för det, och vara lyhörd för vad barnen har att ge.
Anne-Li Marthinussen
I början av året fick hon och maken förfrågan att flytta till Göteborg, åter i tjänst för Frälsningsarmén.
– Vi flyttade hit i somras med yngsta dottern. Här hoppas jag bland annat kunna starta någon form av gospelprojekt.
Första veckan på jobbet stavades Frälsningsarméns barnläger. Där höll hon i en workshop, “Rythm’n beats”.
– Jag älskar rytmer! Jag kan inte spela trummor, men för att lära ut räcker det att ha känsla för det, och vara lyhörd för vad barnen har att ge. Jag lär mig lika mycket som jag lär ut till dem. Och så testar vi oss fram och testar igen.
Vad driver dig?
– Att se andra lyftas. Det är så häftigt att se hur de kommer i funktion och får göra det de brinner för.
På måndag fyller Anne-Li femtio år och ska bland annat fira med en 90-talsfest med musik från den tiden.
– Men såklart gospel också.