”Då hade vi fem arga barn som absolut inte ville flytta - nu trivs vi allihop”

I ett missionshus mellan Tranås och Gränna samlas upp till ett 70-tal barn och unga varje fredagskväll.

– Vi brukar säga att vi har gudstjänster både på fredagar och söndagar, säger Sofia Fransson, pastor inom Svenska alliansmissionen.

Bultsbol. Kapela. Linderås. Det är inte några metropoler, men i Sofia Franssons värld spelar de en huvudroll. I samtalet med henne riktas fokus på landsbygden, och vad den bidrar med in i samhället och kristenheten.

Hon arbetar deltid (35 procent) som pastor i Kapela alliansförsamling och har just nu ett vikariat på deltid (60 procent) inom stöd- och omsorgssektorn i Tranås kommun.

– När jag började jobba inom omsorgen sa jag att “jag gör det bara för pengarna”. Men så ser jag inte på det längre. Jag trivs jättebra och värdesätter de människor jag möter och jobbar tillsammans med.

– Det är väldigt nyttigt för mig, som har jobbat större delen av mitt vuxna liv inom frikyrkan, att komma ut i det “vanliga” arbetslivet, säger Sofia som arbetat som pastor inom SAM sedan 1999, alltså i 25 år.

Kapela alliansförsamling har ett 50-tal medlemmar och missionshuset har sin plats i det lilla samhället Linderås mellan Tranås och Gränna. En smålandsförsamling, alltså. Hon bor med sin familj i Bultsbol, åtta kilometer från Ödeshög.

– Jag är född och uppväxt i Småland och har bott där i nästan hela mitt liv. Jag har alltid varit alliansare och trivs väldigt bra i samfundet. Det är familjärt och lätt att känna sig hemma, både bland pastorskolleger och i samfundet som helhet.

Beslut i tro på Gud

För tre år sedan gick flyttlasset över gränsen till Östergötland, trots motstånd från deras fem barn. Barnen kände sig väl hemmastadda i Bondstorp, två mil väster om Vaggeryd, och ville inte flytta tio mil bort från skola och kompisar.

– Min man Mats och jag tog beslutet i tro på Gud och vi hade frid över det. Trots att vi i det läget alltså hade fem arga barn som absolut inte ville flytta. Men nu trivs allihop med tillvaron, så flytten har landat väl hos våra barn.

I Kapela missionshus samlas ett 70-tal barn och unga på fredagskvällar.

– Det börjar halv sex med UV-scouterna och samtidigt samlas Myrorna som är vår söndagsskola från fyra års ålder. När scouterna är klara tar Tonår vid klockan sju. Och nyligen startade vi en konfagrupp som samlas varannan vecka.

Förtroende för kyrkan

Det är full fart med andra ord och hoppfullt inför framtiden. Sofia berättar att majoriteten av de barn och unga som deltar i samlingarna på fredagar inte är barn till medlemmar i församlingen.

– Vi fångar upp många barn och unga i närområdet. Det är jättekul att så många vill vara med. Vi har roligt tillsammans, och vi är tydliga med varför vi gör detta. Vi vill förmedla en tro på Jesus till alla som är med, förklarar hon för Dagen.

Kontaktytan ut i samhället är grundmurad och församlingen verkar ha ett stort förtroende bland många föräldrar. Hon berättar om det goda samspel som församlingen har med andra aktörer, till exempel idrottsföreningarna.

– På landsbygden är samarbete a och o. Det är ingen idé att ha en samling i kyrkan för barn och unga om det samtidigt är till exempel fotbollsträning. Och vice versa. Det är ett givande och tagande som ofta funkar jättebra.

Fick hjälp av SAM

Att ha två deltidsjobb samtidigt som man har familj kan vara påfrestande. I början av 2023 drabbades Sofia av utmattning. Därför är hon försiktig och försöker att ta det lugnt mellan varven. Men ibland kan det vara svårt att sitta still.

– Jag är en social person som gillar att umgås med folk. Men jag har fått väldigt bra hjälp från Svenska alliansmissionens kontor i Jönköping. Precis när jag gick in i väggen hörde församlingskonsulenten av sig. Det var i exakt rätt tid.

– Hon har gett mig den hjälp jag behöver. I kombination med min fina familj och vänner som stöttat mig, har jag också samtalat mycket med en god vän. Vi har ägnat många timmar åt att dela livet och det har varit helande för mig.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.