Jubilar
Efter pensionen började Lars skapa musik igen
”Vi gjorde många inspelningar vilket innebar att jag fick en skärpa i musicerandet”
Lars Brandström har under stora delar av sitt liv arbetat med musik. Men det var först efter pensioneringen som han på allvar började skriva egen musik igen.
– Jag bestämde mig ganska snabbt för att inte bestämma vad jag skulle skriva utan i stället se vad som kom upp till ytan, säger han.
Det Brandströmska hemmet i Sävedalen där Lars växte upp präglades av musik. Familjen var engagerad i den lokala församlingen och såväl Lars som hans sju syskon spelade olika instrument. Lars fastnade för pianot och anlitades relativt tidigt som pianist.
Som 19-åring blev Lars ledare för Choralerna. Fyra år senare, 1973, kom det stora internationella genombrottet när kören medverkade på en kristen festival i London med Billy Graham som huvudtalare. Lars, som samtidigt studerade på Musikhögskolan i Göteborg, berättar om körens sound check:
– 20 000 personer som hade varit på ett bibelstudium var på väg ut från lokalen för att äta lunch. Men när vi började sjunga vände strömmarna tillbaka och till slut var det knökfullt i lokalen. Efter det var vi inte mycket i Sverige, utan nästan enbart i Tyskland, Holland, Storbritannien och även USA.
Hur ser du i dag på tiden som ledare för Choralerna 1969–1981?
– Det var när jag var mellan 20 och 30 år då man formas väldigt mycket så självklart var det en viktig tid i livet. Vi gjorde många inspelningar vilket innebar att jag fick en skärpa i musicerandet. Vi fick också träffa många spännande människor. Vi turnérade med bland annat Andrae Crouch, Jessy Dixon, Danniebelle och Cliff Richard. Det var en spännande tid som format mig mycket: Saker är möjliga. Man får sikta högt.
Längtade efter att skriva musik
Största delen av sitt yrkesverksamma liv arbetade Lars som lektor i musikteori och utbildningschef på Musikhögskolan i Göteborg. Under dessa år spelade han med i Salt och ledde också flera körer, däribland Solid Gospel. Därefter avslutade han med några år som verksamhetschef på Brandströmska skolorna i Göteborg, som en gång startades av hans lillebror John. I den rollen kom Lars också att engagera sig i Kristna friskolerådet och Idéburna skolors riksförbund.
Han ser tillbaka på åren inom skolans värld med glädje, men erkänner att han längtade ”enormt mycket” efter att få tid att skriva egen musik igen.
– Under 20–25 år hann jag inte skriva en ton. Så när jag gick i pension tänkte jag ”äntligen!”.
Sedan dess har musiken flödat. Ett 15-tal stycken har redan getts ut och lika många är under produktion. En nyskriven psalm ska också provsjungas under det kommande året för att eventuellt ingå i Svenska kyrkans nya psalmbok.
Ska lyssna på egen komposition
Han låter nästan lite förvånad över kreativiteten – och vilken typ av musik han har komponerat. Han nämner orkesterballader, fritonal instrumentalmusik och andliga visor. Just i dag, efter intervjun, ska han jobba på en slutmix på en Gånglåt från Öijared som han har skrivit.
– Sedan ska jag passa barnbarn och sedan åker jag för att lyssna på Varbergs kammarkör som ska framföra en komposition som jag har gjort, en bearbetning av ”Det är en ros utsprungen”.
Johannes Ottestig är reporter på Dagen.
