Jubilar
”Får man en kallelse måste man göra något av den”
För 50 år sedan flyttade Gunnar och Agneta Persson till Norrland för att tjäna Gud. När ekonomin varit knapp har de levt på hjortron och fisk. Men Gud har varit med och gett vägledning.
Innan Agneta och Gunnar Persson började sin tjänst i Norrland bodde de i Särna, i nordvästra Dalarna. Gunnar arbetade som skogshuggare och Agneta som sjuksköterska. Gunnar sa upp sig när han fick nobben av arbetsgivaren att gå bibelskola. Agneta fick ett nytt jobb på Mora Lasarett och paret flyttade till Färnäs. Men någonting skavde i Gunnar.
– “Vi far åt fel håll” sa han när vi flyttade till Färnäs, berättar Agneta.
Det är hon som pratar mest, men Gunnar är med och lyssnar, och kollar fusklappen de har förberett.
Han upplevde en tydlig kallelse till Norrland.
– Vi kände inte en människa där uppe. Vi fick en tidning av en vän, en Evangeli Härold. I en annons stod det “våra evangelister har flyttat och vi behöver hjälp i Slagnäs inom Arjeplogs kommun”. Då säger Gunnar att han tror det är för oss. Det var en gammal annons, men han klippte ut och sparade den.
Några månader senare ringer han numret.
– Jag tyckte det var genant, men de hade inte fått något svar, så de ville träffa oss, säger Agneta.
För att klara flytten behövde de en körduglig bil men hade inga pengar.
– Vi köpte en ny bil för 18 500 kronor med hjälp av ett lån och min halvtidslön. På den tiden hade alla nya bilar röda plåtar. I och med det trodde församlingen vi kom till att vi var rika.
Året var 1972 och Gunnar fick en lön från församlingen på 150 kronor i månaden, efter att hyran var betald, vilket i dag motsvarar cirka 1 200 kronor. Men paret klagade inte.
– Vi sa aldrig något om det. Det var vår hemlighet. Vi överlevde. Plockade bär. 100 liter hjortron. Vi åt hjortron och fisk, torskrom, fiskbullar och pannkaka. Det var menyn, säger Agneta.
Paret blev kvar i Slagnäs i fyra år.
– Efter det hade jag en dröm, förklarar Agneta.
– Jag sitter vid ett fikabord och en person bredvid säger att de saknar pastor. Jag får ett namn i drömmen. Töre, en ort i Kalix kommun.
Samtidigt sitter Gunnar för sig själv med en skolatlas och sätter fingret på kartan där han vill bo. Han pekar på en plats som heter Töre och församlingen har sitt kapell i Böle, utefter Råneälven.
– Vi hade inga kontakter där, men hälsade på vänner tre mil därifrån och får en kallelse. Gunnar blir föreståndare i Råneå.
Efter fyra år får paret en förfrågan från Tärnaby där de tillträder 1981, under Ingemar Stenmarks storhetstid.
– Mötena lades på tider när backen var stängd. Ingen kunde ha möte när han åkte. Det var logiskt och naturligt.
I tolv år är de kvar i Tärnaby innan Gunnar blir erbjuden en lönebidragstjänst i Vilhelmina i Pingstkyrkan. Det var i en tid när småförsamlingarna i byarna gick in i församlingen i tätorten. Det blir också en tid av förändring för Agneta och Gunnar på ett personligt plan. Paret tar en paus under ett år för återhämtning. Två år efter att arbetet återupptas får Gunnar en hjärtattack och Agneta tvingas sluta arbeta som sjuksköterska på grund av utbrändhet.
I dag bor de åter i Särna, där de började. Men de ser fortfarande Gud verka på ett förunderligt sätt.
– Vi har fått veta att en helt vanlig ung kvinna i Argentina fått nöd för Särna. Hon började be och uppmanade sin församling att be för den här platsen. Nu har fler troende familjer flyttat hit. Vi har en fin gemenskap men vi har inte startat någon församling än, säger Agneta.
Om sin egen tjänst i Norrland säger paret att det handlar om att söka Guds vilja.
– Man söker först och sedan finns det en chans. Får man en kallelse måste man göra något av den.
Camilla Pålsson är tidigare reporter på Dagen.
