”Förr var alla lite kristna - i dag vet folk inte hur man söker Gud”

Uppväxten kantades av fattigdom, men hon hade en trygghet i Gud. Något hon upplever att många saknar i dag: “Människor nu för tiden har inte lärt sig söka Gud.”

Sonja Karlsson växte upp i staden Vasa i Finland. I ett kök med vedspis bodde hon med sin mamma och yngre syster Siri. Kriget pågick och pappan var inkallad. På tallriken serverades nästan uteslutande potatis eller gröt. Inomhustemperaturen var ofta nära noll.

När kriget bröt ut skickades femåriga Sonja Karlsson och hennes syster till Sverige, precis som cirka 70 000 andra barn från Finland, för att under ett antal år bo i fosterfamiljer.

Hennes pappa stupade i kriget när hon var sex år. Men hon har också ett positivt minne från det året.

– Som sexåring tog jag emot Jesus. Jag kände mig som en så stor syndare och hoppade av glädje efter att jag blivit frälst, berättar hon och fortsätter:

– Gud har varit god emot mig. Han har varit min tillflykt. Jag kommer inte ihåg min barndom som svår. Jag hade en grundtrygghet.

Sedan kristendomen försvann från skolundervisningen i Sverige, upplever hon att något har gått förlorat.

– Förr var alla lite kristna på något sätt. Människor nu för tiden har inte lärt sig söka Gud. Man har tagit bort Gud och det är därför människor är otrygga. Gud finns inte som en resurs i människors tänkande, säger hon.

Gudstron fick hon med sig hemifrån. Mamman var troende men det var framför allt mormor hon såg upp till.

– Mormor var min stora förebild. Hon var kristen och alla predikanter som kom till Oxgangar fick bo i Malaktongården hos henne och min moster och morbror. Morfar hade åkt till Kanada för att gräva guld och kom inte tillbaka.

Sonja Karlsson gick flitigt till söndagsskolan och med åren kom hon att undervisa själv. På varje plats hon bott har hon haft söndagsskola.

– Jag har haft söndagsskola i drygt 20 år av mitt liv. Drivkraften har alltid varit att alla barn ska få höra om Jesus och uppleva den trygghet jag själv haft, säger hon.

Hon har också alltid varit aktiv i församlingen, både i Finland och sedan i Pingstkyrkan i Tyresö, när familjen flyttade till Sverige.

1955 träffade hon sin första man, Olof “Olle” Almkvist. Paret gifte sig 1958 och fick två barn. När tredje barnet var på väg flyttade familjen till Värmland och Sonja Karlsson gick i mormors fotspår.

– Alla predikanter skulle bo hos oss. Det var bibelvecka minst varannan månad. Jag tog hand om hemmet, tre barn och högg all ved medan Olle tog hand om församlingen.

Hon minns den tiden med glädje:

– Det var bästa tiden i mitt liv. Det var mycket att göra men jag tyckte det var jätteroligt.

1967 flyttade hon och Olle till Öregrund och tjänade som pastorspar. Efter sju år dog Olle i en hjärtinfarkt, endast 44 år gammal. Sonja blev änka vid 38 års ålder. Hon kände sig först vilsen, men såg snart att Gud hade en lösning.

– Det fanns en pastorsförsäkring och den räckte som grund för att kunna köpa ett litet radhus i Tyresö.

1981 träffade hon sin nuvarande man Nils. Han var taxichaufför och Sonja började jobba inom vård- och omsorgen.

– Jag älskade mitt jobb, säger hon och berättar att hon blev kvar i tio år.

Efter pensionen fram tills att hon var 80 jobbade hon i en second hand-butik samt hjälpte funktionshindrade.

I dag är hon aktiv inom väntjänsten och sjunger på ålderdomshemmen.

– Jag är så tacksam till Gud. Det är viktigt att vara nöjd med det du har. Förnöjsamhet i förening med gudsfruktan är en stor vinning.

Camilla Pålsson

Camilla Pålsson är tidigare reporter på Dagen.